Ringa misshandel men inget barnfridsbrott

Den tilltalade döms för ringa misshandel efter att ha slagit målsäganden med öppen hand på armen den 25 april 2026. Samtidigt frikänns han från åtalet om ringa barnfridsbrott med samma händelsedatum. Tingsrätten fann att misshandeln var styrkt men att utredningen inte visade att ett barn bevittnat våldet på det sätt som krävs för ansvar för barnfridsbrott.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalspunkt 1 gällde ringa misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt åtalet slog den tilltalade målsäganden med öppen hand på armen den 25 april 2026. Gärningen inträffade på en plats i Vallåkra i Helsingborgs stad. Målsäganden uppgav att hon fick smärta och rodnad. Den tilltalade erkände att han utdelat slaget.

Åtalspunkt 2 gällde ringa barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken. Enligt åtalet utsatte den tilltalade målsäganden för ringa misshandel den 25 april 2026 på samma plats som i den första åtalspunkten. Åklagaren gjorde gällande att brottet bevittnades av den tilltalades son. Den tilltalade förnekade ansvar för denna gärning.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att den tilltalades erkännande av slaget stöddes av övrig bevisning. Av fotografier framgick en tydlig rodnad på målsägandens arm, och rätten bedömde därför gärningen som ringa misshandel. Samtidigt fann rätten att det inte var styrkt att slaget orsakat smärta, eftersom målsäganden uppgett att hon inte reagerade så mycket på slaget på grund av smärta i tummen.

När det gällde barnfridsbrottet konstaterade rätten att både målsäganden och den tilltalade berättat att sonen befann sig i sovrummet tillsammans med flera andra barn när bråket pågick. Rätten fann dock att utredningen inte gav direkt stöd för att sonen bevittnat våldet i den mening som krävs för att rekvisiten för barnfridsbrott ska vara uppfyllda. Åtalet i den delen ansågs därför inte styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för ringa misshandel men frikänns från ringa barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 370 kronor, vilket sammanlagt motsvarar 14 800 kronor. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Målsägandens begäran om skadestånd avslås. Staten ska stå för kostnaderna för ersättning till målsägandebiträde och särskild företrädare enligt de belopp som angivits i domen.