Grov misshandel prövades i hovrätten men åtalet ogillades

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel. Den tilltalade hade dömts i tingsrätten till fängelse i ett år, men hovrätten kom till motsatt slutsats och ogillade åtalet. Därmed undanröjdes också skadeståndet, påföljden och avgiften till brottsofferfonden som tingsrätten hade bestämt.

Om händelsen och åtalet

Åtalet avsåg grov misshandel mot målsäganden. Enligt den utredning som lades fram hade målsäganden och ett vittne den aktuella natten träffat på tre män och kort därefter blivit misshandlad av en av dem. Det var ostridigt att målsäganden utsatts för förhållandevis kraftigt våld av en annan person.

I hovrätten gällde tvisten främst vem som hade utfört våldet. Den tilltalade yrkade att åtalet skulle ogillas. I andra hand yrkade den tilltalade att gärningen inte skulle bedömas som grov misshandel och att påföljden skulle mildras. Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten redovisade att samma bevisning som i tingsrätten hade lagts fram på nytt. Målsäganden hade i huvudsak berättat om hur och var han blev slagen och sparkad samt vilka skador det ledde till. Vittnesmålet gav enligt hovrätten få uppgifter om gärningsmannens identitet. Det enda som uppgetts i den delen var att målsäganden sett polisen gripa någon och var säker på att det var rätt person, samt att han kände igen den tilltalade i rättssalen.

Vittnet hade uppgett att gärningsmannen bar en ljusblå jacka och att detta ska ha ropats till polisen när de kom till platsen. Samtidigt hade vittnet uttryckt viss osäkerhet om hon såg när polisen grep en person och om det verkligen var gärningsmannen som greps.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten fann att det var klarlagt att målsäganden blivit utsatt för våld, men att utredningen inte räckte för att med tillräcklig säkerhet visa att den tilltalade var gärningsmannen. Hovrätten lade vikt vid att målsägandens igenkänning i rättssalen hade lågt bevisvärde, särskilt eftersom det bara fanns en tilltalad. Det hade inte heller ställts följdfrågor som närmare belyste varför målsäganden kunde känna igen den tilltalade eller varför han ansåg att polisen grep rätt person.

Vidare noterade hovrätten att det inte hade lagts fram någon närmare utredning om hur den tilltalade var klädd vid gripandet och att ingen polis som deltagit vid gripandet hörts. Det fanns inte heller någon tydlig utredning om de två andra män som varit med vid händelsen.

Sammantaget ansåg hovrätten att det inte var visat med tillräcklig grad av säkerhet att den tilltalade hade utövat våld mot målsäganden. Åtalet ogillades därför. Eftersom åtalet ogillades skulle även målsägandens skadeståndsyrkande ogillas.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken till fängelse i ett år. Tingsrätten hade också beslutat om förverkande av villkorligt medgiven frihet, bestämt skadestånd till målsäganden med 12 879 kr jämte ränta, förordnat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet fick verkställas och tagit ut en avgift till brottsofferfonden på 500 kr.

Hovrätten upphävde tingsrättens beslut i fråga om påföljd och avgift till brottsofferfonden samt ogillade åtalet och skadeståndsyrkandet. Det framgår inte att hovrätten dömde ut någon ny påföljd eller något skadestånd. Frågan om häktning blev därmed utan verkan genom att den tilltalade inte fälldes.

Hovrätten prövade även ersättningen till försvararen. Den offentlige försvararen tillerkändes ersättning av allmänna medel med 22 359 kr, och kostnaden skulle stanna på staten. Målsägandebiträdet tillerkändes också ersättning av allmänna medel, och även den kostnaden skulle stanna på staten.