Medhjälp till grov misshandel och stöld fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade men fastställer tingsrättens dom i den överklagade delen. Den tilltalade döms därmed fortsatt för medhjälp till grov misshandel och stöld. Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten i skadeståndsfrågan, och tingsrättens dom står därför fast i sin helhet.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande av tingsrättens dom. I hovrätten yrkade den tilltalade att hon skulle frikännas från åtalet för medhjälp till grov misshandel, att påföljden för stöld skulle bestämmas till skyddstillsyn och att skadeståndsyrkandet skulle avslås. Åklagaren och målsäganden motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten konstaterar att tingsrättens dom inte överklagats i den del som gäller stöld, och den tilltalade har därför redan ansetts skyldig till stöld enligt tingsrättens bedömning. För stölden anges i tingsrättens dom händelsedatumet den 10 november 2024. För medhjälp till grov misshandel anges händelsedatumet den 21 september 2024.

Tingsrätten frikände den tilltalade från åtalet för medhjälp till rån, som avsåg den 21 september 2024. Hovrätten har inte ändrat den delen, eftersom den inte framstår som överprövad i den redovisade hovrättstexten. Den hovrättsliga prövningen gäller i huvudsak medhjälp till grov misshandel och påföljden, samt skadeståndet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten. Förhören med målsäganden, den tilltalade och ett vittne har spelats upp. Hovrätten instämmer till övervägande del i tingsrättens bedömning av vad som är utrett.

När det gäller medhjälp till grov misshandel anser hovrätten att utredningen motsäger den tilltalades uppgifter om att hon inte kände till att två maskerade personer skulle ta sig in i målsägandens lägenhet samtidigt som hon. Hovrätten fäster särskild vikt vid övervakningsfilm som visar att två maskerade personer följer tätt efter den tilltalade in i lägenheten och att samtliga tre därefter befinner sig i hallen under några sekunder. Hovrätten bedömer också att den tilltalades uppträdande inte ger stöd för hennes uppgift om att hon var chockad eller rädd. Hennes rörelsemönster talar enligt hovrätten starkt för att hon var införstådd med att männen följde efter henne in. Även målsägandens uppgift om att den tilltalade efter händelsen inte berättade att hon varit i hans bostad talar i samma riktning.

Hovrätten anser därför att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade medvetet släppte in de två maskerade männen i lägenheten efter att hon fått målsäganden att låsa upp dörren. Genom detta har hon främjat den allvarliga misshandeln. Hovrätten framhåller att den tilltalade, med kännedom om att målsäganden hade konflikter med olika personer, måste ha insett en avsevärd risk för att han skulle utsättas för allvarligt våld. När hon ändå fullföljde sitt agerande visar det enligt hovrätten likgiltighet inför den risken. Hon döms därför för medhjälp till grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställer tingsrättens dom i överklagad del. Den tilltalade står därmed fortsatt dömd för medhjälp till grov misshandel med händelsedatum den 21 september 2024 och för stöld med händelsedatum den 10 november 2024. Hovrätten redovisar inte att någon annan brottsrubricering ändras eller tillkommer i den del som prövas.

Vid straffmätningen utgår hovrätten från att straffvärdet för den grova misshandeln motsvarar fängelse ett år och sex månader. Eftersom den tilltalade döms som medhjälpare bedömer hovrätten att hon har medverkat i mindre mån, eftersom hon inte själv utövat våld. Straffmätningsvärdet för medhjälpsgärningen sätts därför till ett års fängelse. Hovrätten beaktar också att den aktuella brottsligheten är nyupptäckt i förhållande till tidigare domar och att en ny påföljd därför ska bestämmas enligt reglerna om samlad påföljdsbestämning. Mot den bakgrunden, och i likhet med tingsrätten, bedömer hovrätten att straffmätningsvärdet för den nu aktuella brottsligheten uppgår till åtta månaders fängelse. Hovrätten anger att någon annan påföljd än fängelse inte är möjlig.

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten i skadeståndsfrågan. Det innebär att skadeståndet står fast. Tingsrätten hade bestämt att den tilltalade skulle betala skadestånd till målsäganden med 51 600 kronor, avseende kränkningsersättning och ersättning för sveda och värk, jämte ränta. Skadeståndet skulle utgå solidariskt med en annan dömd person. Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. I hovrättstexten anges inte någon ändring av dessa delar.

I hovrätten nämns att ett rättsligt biträde får ersättning av allmänna medel och att staten ska stå för kostnaden. Någon uppgift om att den tilltalade varit häktad framgår inte av den text som lämnats.