Misshandel och skadegörelse prövas i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat misshandel, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd och skadegörelse. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade även för misshandel. Fängelsestraffet bestämdes samtidigt till tio månader. I övrigt står tingsrättens bedömning fast i de delar som hovrätten tog upp.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera olika gärningar, där hovrätten först prövade frågan om misshandel och skadegörelse samt därefter de övriga brotten som redan hade lett till fällande dom i tingsrätten.

Åklagaren hade i hovrätten yrkat att den tilltalade också skulle dömas för misshandel och att påföljden därför skulle skärpas till minst åtta månaders fängelse. Åklagaren hade samtidigt förklarat att misshandeln inte längre gjordes gällande som grov, och gärningsbeskrivningen hade justerats så att den avsåg att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra hade misshandlat målsäganden genom att slå och sparka honom upprepade gånger på kropp och huvud. Den tilltalade motsatte sig detta och yrkade att åtalet skulle ogillas, eller i andra hand att påföljden skulle lindras.

Hovrätten redovisade att den även hade att ta ställning till de brott som tingsrätten redan hade dömt för, nämligen hot mot tjänsteman vid tre tillfällen, våldsamt motstånd och skadegörelse. Enligt hovrätten instämde den i tingsrättens bedömningar i fråga om hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd, med tillägget att det stod klart att den tilltalade hade agerat med uppsåt. Hovrätten ansåg också, liksom tingsrätten, att den tilltalade uppsåtligen hade förstört målsägandens mobiltelefon genom att kasta den i marken, vilket utgjorde skadegörelse.

När det gäller misshandeln fann hovrätten att målsäganden hade berättat trovärdigt om att han angripits av flera personer på det sätt som åklagaren påstått. Även om målsäganden inte direkt pekade ut den tilltalade som gärningsman, uteslöt han inte att den tilltalade hade utövat våld. Uppgifterna fick stöd av fotografier, journalutdrag och rättsintyg samt av flera vittnesuppgifter. En polis som inte var i tjänst uppgav att han såg flera personer kring målsäganden när denne satt på marken och att en person utdelade en spark och en annan ett slag, varvid han uppgav att det var den tilltalade som sparkade. Två andra vittnen hade i polisförhör berättat att de såg flera personer sparka eller slå en man som låg på marken, och deras uppgifter ansågs överensstämma väl med övrig bevisning. Hovrätten fäste också vikt vid att det enligt utredningen fanns en skuldfråga mellan målsäganden och den tilltalade strax före våldet samt att gärningsmännen hade ropat att målsäganden var skyldig pengar. Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att det var bevisat att den tilltalade varit en av gärningspersonerna och att han agerat tillsammans och i samförstånd med andra.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten. Förhören vid tingsrätten med målsägandena, den tilltalade och flera vittnen spelades upp, medan vissa andra förhör lades fram genom hänvisning till tingsrättens dom.

I skuldfrågan för misshandel gjorde hovrätten en självständig prövning och kom till en annan slutsats än tingsrätten, som hade frikänt den tilltalade från grov misshandel. Hovrätten betonade att målsägandens uppgifter om angreppet var trovärdiga och fick starkt stöd av skriftlig medicinsk bevisning. Den ansåg också att vittnesmålen talade för att målsäganden utsatts för våld av flera personer. Även om vissa uppgifter i rättsintyget inte fullt ut stämde med målsägandens redogörelse, bedömde hovrätten att den avvikelsen inte påverkade berättelsens tillförlitlighet på ett avgörande sätt.

Hovrätten fäste särskild vikt vid att två vittnen i polisförhör lämnat tydliga uppgifter som stämde med målsägandens berättelse och med polisvittnets uppgifter. Trots att dessa uppgifter lämnats i förundersökningen och därför generellt har lägre bevisvärde än uppgifter vid huvudförhandling, ansåg hovrätten att omständigheterna gjorde att de skulle tillmätas högt bevisvärde. Sammantaget fann hovrätten det utrett att misshandeln hade ägt rum och att den tilltalade varit en av de medverkande.

För hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd följde hovrätten tingsrättens bedömning. För skadegörelsen ansåg hovrätten att utredningen visade att den tilltalade hade förstört målsägandens mobiltelefon på det sätt som tidigare bedömts i tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att döma den tilltalade även för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Hovrätten fastställde i övrigt att den tilltalade skulle anses skyldig till hot mot tjänsteman vid tre tillfällen, skadegörelse och våldsamt motstånd. Den brottslighet som hovrätten därmed tog ställning till bestod alltså av misshandel den 23 oktober 2025, hot mot tjänsteman vid tre tillfällen under perioden 3 juli 2025 till 18 juli 2025, skadegörelse den 23 oktober 2025 och våldsamt motstånd den 18 juli 2025.

Påföljden bestämdes till fängelse i tio månader. Hovrätten utgick vid straffmätningen från att misshandeln var det allvarligaste brottet. Den konstaterade att skadorna visserligen var begränsade och tämligen lindriga, men att våldet samtidigt präglades av betydande hänsynslöshet och råhet eftersom det utförts av flera personer mot en målsägande som låg eller satt ner och hade svårt att försvara sig. Att misshandeln avbröts först sedan utomstående personer ingripit talade också i försvårande riktning. Hovrätten bedömde därför att den samlade brottsligheten hade ett straffvärde motsvarande fängelse i tio månader och fann inte skäl att avvika från detta.

Den tilltalade skulle alltså dömas till fängelse i tio månader, vilket var längre än tingsrättens påföljd om tre månaders fängelse. I hovrättens beslut anges också att Dolt namn ska få ersättning av staten med 20 549 kronor, och att staten ska stå för denna kostnad. Någon uppgift om häktning framgår inte av materialet.