Djurplågeri med hund avslutat i dom

Den tilltalade har dömts för djurplågeri efter att ha utsatt en hund för lidande utan godtagbara skäl under perioden den 1 oktober 2024 till den 31 mars 2025. Tingsrätten fann att den tilltalade hade ett garantansvar för hunden och att underlåtenheten att ge behövlig vård var grovt oaktsam. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda punkt, djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade utsatt hunden för lidande utan att det funnits godtagbara skäl. Detta skulle ha skett någon gång mellan den 1 oktober 2024 och den 31 mars 2025 i Umeå kommun. Det påstods också att den tilltalade inte hade sett till att hunden fått behövlig vård av veterinär eller att den avlivats tidigare. Hunden beskrevs bland annat ha haft mycket dålig munstatus, vilket medfört smärta. När hunden väl fick veterinärvård var tillståndet akut och hunden avlivades. Åklagaren gjorde gällande att gärningen begåtts med uppsåt eller, i vart fall, av grov oaktsamhet.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade gärningen. Tingsrätten konstaterade att hunden kom in akut till veterinär den 31 mars 2025, att den var i mycket dåligt skick och att den avlivades. Den tilltalade uppgav vid avlivningstillfället att det var hans djur och att det var hans uttryckliga vilja att djuret skulle avlivas. Han betalade också veterinärkostnaden.

Genom den skriftliga bevisningen och vittnesmålet från länsveterinären var det utrett att hunden hade gulsot, mycket dåliga tänder, långa klor samt var överviktig och bukig. Tingsrätten ansåg mot den bakgrunden att hunden hade varit utsatt för lidande utan godtagbara skäl.

Domstolen prövade därefter vem som burit ansvaret för att hunden fick den vård och omsorg som behövdes. Den tilltalade hade invänt att han inte längre hade ansvar för hunden eftersom han lämnat bort den till en annan familj när hunden var tre till fyra år gammal. Tingsrätten ansåg dock att hans uppgifter inte gick att kontrollera och att de därför hade låg tillförlitlighet. Även det vittne som hördes på den tilltalades begäran bedömdes med viss försiktighet eftersom vittnet var vän till den tilltalade och dennes familj.

Vid en samlad bedömning fann tingsrätten att den tilltalades invändningar inte var trovärdiga. Domstolen ansåg därför att det var styrkt att han hade ett garantansvar och en skyldighet att agera för att hunden skulle få den vård och omsorg den var i behov av. Genom sin underlåtenhet hade han i vart fall varit grovt oaktsam. Gärningen bedömdes därför som djurplågeri.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 60 dagsböter om 80 kronor, sammanlagt 4 800 kronor.

Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. När det gäller försvararkostnaderna fick försvararen ersättning av staten med 5 729 kronor, varav 4 583 kronor avsåg arbete och 1 146 kronor mervärdesskatt. Den tilltalade ska betala tillbaka 4 000 kronor av kostnaderna till staten.