Misshandel och övergrepp i rättssak prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel m.m. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet. Det innebär att ansvar, påföljd och skadestånd stod fast för den tilltalade som hovrätten fann ansvarig för misshandel och för övergrepp i rättssak, medan hovrätten också instämde i tingsrättens bedömning i fråga om den andre tilltalades ansvar och ungdomsvård.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter som hovrätten tog ställning till efter överklagande från de tilltalade. Enligt hovrätten var utredningen densamma som i tingsrätten och förhören hade spelats upp på nytt.

Hovrätten fann att två tilltalade tillsammans och i samförstånd hade misshandlat målsäganden enligt åtalspunkten 1. Gärningen bedömdes på samma sätt som i tingsrätten. När det gällde åtalspunkten 2 fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade hade angripit målsäganden för att denne hade anmält och lämnat uppgifter till polisen om misshandeln. Angreppet bestod enligt domstolen dels av hot om våld, dels av försök till utpressning. Den gärningen bedömdes som övergrepp i rättssak.

Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten beträffande åtalspunkterna 3.1 och 3.2. Dessa gärningar bedömdes som försök till utpressning, hemfridsbrott, grovt brott, och olaga tvång. Det framgår av hovrättens dom att åklagaren i hovrätten även hänvisade till en annan bestämmelse för åtalspunkt 2, men hovrätten ändrade inte rubriceringen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bevisvärdering. Man uttalade att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten och att inspelningar av förhör med målsäganden, de tilltalade och flera vittnen hade spelats upp.

På ansvarssidan fann hovrätten att det var styrkt att den tilltalade hade agerat på det sätt som åklagaren påstod i respektive gärningsbeskrivning. Hovrätten delade tingsrättens slutsats att misshandeln var bevisad och att gärningen skulle bedömas som misshandel. Hovrätten godtog också tingsrättens slutsats att angreppet på målsäganden efter polisanmälan utgjorde övergrepp i rättssak.

För den tilltalade som dömdes för misshandel konstaterade hovrätten att brottet hade ett straffvärde på flera månader och att brottets art talade för fängelse. Hovrätten betonade dock att den tilltalade var ung, inte tidigare straffad och fortfarande hade behov av vårdinsatser. Därför ansågs ungdomsvård vara en tillräckligt ingripande reaktion.

För den andre tilltalade bedömde hovrätten att straffvärdet för de brott han skulle dömas för uppgick till fängelse ett år två månader. Med hänsyn till brottslighetens art och samlade straffvärde ansåg hovrätten att det saknades förutsättningar för en frivårdspåföljd.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. För den tilltalade som dömdes för misshandel ledde det till ungdomsvård i enlighet med den vårdplan som lagts fram i målet. Tingsrätten hade också föreskrivit att den vårdplanen skulle följas. Hovrätten ändrade inte detta.

För den tilltalade som hovrätten fann ansvarig för misshandel och övergrepp i rättssak fastställdes tingsrättens fängelsestraff. Hovrätten beslutade också att han skulle stanna kvar i häkte tills domen vinner laga kraft i ansvarsdelen och fängelsestraffet kan verkställas, eftersom det fortfarande fanns risk för fortsatt brottslig verksamhet på fri fot.

Skadeståndsfrågan lämnades också oförändrad. Hovrätten fastställde tingsrättens dom även i den delen. Enligt tingsrättens dom skulle skadestånd betalas till målsäganden, och hovrätten gjorde ingen ändring i det.

Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden och om ersättning till försvararen. Hovrättens beslut innehåller ersättning till målsägandebiträdet och till försvararen i hovrätten samt anger att kostnaderna för försvararen i hovrätten ska bäras av staten. Någon ändring av tingsrättens avgift till brottsofferfonden framgår inte av hovrättens beslutstext som lämnats här.