Narkotikabrott i bil ledde till fällande dom i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och fastställt att den tilltalade ska dömas för narkotikabrott. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan eller när det gäller påföljden. Den tidigare domen står därför fast, men hovrätten ändrade hänvisningen i straffbudet till en annan punkt i narkotikastrafflagen.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller händelser den 29 mars 2024. Enligt utredningen följde polisen efter en bil som kördes av en medtilltalad, medan den tilltalade satt på passagerarplatsen. Polisen noterade att något kastades ut från bilens högra sida. Det visade sig vara en kompostpåse med kokain.

I bilen fanns också bland annat mobiltelefoner, två par handskar, en likadan kompostpåse som den narkotika som kastats ut förvarats i samt en rulle plastfolie. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade tillsammans med medtilltalad hade hanterat narkotikan på ett sätt som utgjorde narkotikabrott. I hovrätten korrigerades också vissa uppgifter från tingsrättens dom, bland annat att den tilltalade inte hade mobiltelefoner på sig, utan att två telefoner som knutits till honom låg i bildörren på passagerarsidan.

Hovrätten beskriver att åtalets kärna var narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för narkotikabrott den 29 mars 2024 enligt 1 § 1 st 5 p och 2 st narkotikastrafflagen (1968:64). Hovrätten fastställde domen men angav i domslutet i stället 1 § 1 st 4 p, som avser transport.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten ansåg att utredningen var densamma som i tingsrätten. Domstolen lade vikt vid att narkotikan kastades ut från den bil där de tilltalade färdades, och särskilt från den sida av bilen där den tilltalade satt. Det gav, enligt hovrätten, ett starkt stöd för åklagarens påstående.

Domstolen framhöll också att en av mobiltelefonerna i dörren bredvid den tilltalade innehöll en skärmdump av en swish till hans vanliga mobilnummer samt meddelanden där personer uppmanades att swisha till det numret. Innehållet i telefonen bedömdes tydligt handla om narkotikaförsäljning, bland annat med ordet ”snö”, som avsåg kokain. Hovrätten ansåg därför att telefonens placering och innehåll visade att den tilltalade hade varit brukare av telefonen.

Vidare konstaterade hovrätten att det fanns narkotikarelaterad kommunikation även i en mobiltelefon som påträffades på den medtilltalade. Där fanns bland annat ett meddelande till en presumtiv kund dagen före gripandet med texten ”imorgon är vi aktiv”. Domstolen tog också fasta på att båda tilltalade hade fått omfattande insättningar via swish från privatpersoner samt att det fanns anteckningar i telefonerna som uppenbart rörde narkotikaförsäljning.

Hovrätten godtog inte argumentet att anteckningarna kunde delas mellan flera personer och ansåg att detta hade mindre betydelse mot bakgrund av övrig bevisning. Domstolen fann inte heller stöd för att narkotikan skulle ha varit av lägre renhetsgrad. Tvärtom pekade utredningen på att köparna utlovades narkotika av bra kvalitet.

Sammantaget gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten och fann att den tilltalade skulle dömas för narkotikabrott i enlighet med åtalet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes alltså även i hovrätten för narkotikabrott den 29 mars 2024. Hovrätten ändrade dock den lagrumshänvisning som skulle anges i domslutet och angav 1 § 1 st 4 p narkotikastrafflagen i stället för 5 p, eftersom domstolen ansåg att den mer kvalificerade punkten om transport skulle användas.

Påföljden blev densamma som i tingsrätten, nämligen fängelse i 2 år. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning i påföljdsfrågan än tingsrätten. Någon uppgift om häktningstid, skadestånd eller kontaktförbud framgår inte av materialet.

I tingsrätten ålades den tilltalade också att betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kr. Den uppgiften framgår av den tidigare domen, men det anges inte uttryckligen i hovrättsbeslutet om den delen ändrades. Hovrätten beslutade även att staten skulle stå för kostnaderna för den offentliga försvararen i hovrätten, och ersättningen till försvararen bestämdes till 20 016 kr.