Grovt bokföringsbrott och skattebrott: hovrätten friar delvis och sänker fängelsestraffet

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade i ett mål om skattebrott, grovt bokföringsbrott, bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att frikänna den tilltalade från åtalspunkterna 3 och 4, medan fällandet för skattebrott och de två fallen av grovt bokföringsbrott stod fast. Påföljden bestämdes samtidigt till fängelse i 10 månader, i stället för tingsrättens fängelse i 1 år.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera olika gärningar under olika tidsperioder. Vid åtalspunkt 1 påstod åklagaren att den tilltalade den 28 mars 2018 lämnade en oriktig uppgift i sin inkomstdeklaration för inkomståret 2017. Uppgiften avsåg dels en för hög redovisning av inkomst från ett bolag, dels en för låg redovisning av inkomst från ett annat bolag. Tingsrätten dömde honom för skattebrott. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten och fastställde fällandet även i denna del.

Vid åtalspunkt 2 gällde åtalet att den tilltalade, som varit bokförare åt ett handelsbolag, tillsammans med bolagets företrädare åsidosatt bokföringsskyldigheten under perioden 2018-06-01 till 2019-12-31. Åklagaren gjorde gällande att affärshändelser bokförts för sent och att bristerna varit så allvarliga att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Tingsrätten dömde den tilltalade för två fall av grovt bokföringsbrott. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten och fastställde också fällandet här.

Vid åtalspunkt 3 påstod åklagaren att den tilltalade under tiden 2018-01-01 till 2018-12-31, i ett aktiebolag där han var styrelsesuppleant och bokförare, hade gjort sig skyldig till grovt bokföringsbrott. Hovrätten ansåg dock att det inte var styrkt att han haft faktiska förutsättningar att fullgöra uppdraget som bokförare. Åtalet i denna del ogillades därför.

Vid åtalspunkt 4 avsåg åtalet bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll under tiderna 2018-01-01 till 2018-12-31 samt 2019-01-01 till 2019-07-31. Hovrätten fann att utredningen inte var tillräcklig för att visa att den tilltalade haft sådana förutsättningar att han straffrättsligt kunde hållas ansvarig för de påstådda bristerna. Åtalet ogillades därför även i denna del, och hovrätten konstaterade samtidigt att han inte heller gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll på det sätt som påståtts.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick huvudsakligen från samma utredning som tingsrätten. Inspelningarna av förhören i tingsrätten spelades upp, och den tilltalade hade dessutom lagt fram viss ny skriftlig bevisning. Hovrätten gjorde dock en annan bedömning än tingsrätten i åtalspunkterna 3 och 4.

När det gäller åtalspunkt 3 lade hovrätten avgörande vikt vid att den tilltalade visserligen haft uppdrag att handha bokföringen, men att det inte var visat att han faktiskt hade förutsättningar att fullgöra uppdraget. Hovrätten pekade på att han inte haft läs- eller titträtt till bolagets bankkonton, att inget bokföringsmaterial påträffats hos honom och att uppgifterna från andra hörda personer stödde att något fysiskt bokföringsmaterial inte överlämnades efter att bolaget gått över till ett nytt system. Hovrätten fann därför att det inte var styrkt att han haft faktiska förutsättningar att löpande bokföra affärshändelser.

Vid åtalspunkt 4 fann hovrätten på motsvarande sätt att det inte gick att bedöma i vilken utsträckning det funnits förutsättningar för den tilltalade att fullgöra bokföringsskyldigheten utifrån det underlag som lämnats. Hovrätten ansåg inte heller att utredningen räckte för att dra slutsatsen att de brister som kunde läggas honom till last varit så allvarliga att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

För åtalspunkterna 1 och 2 gjorde hovrätten samma skuldprövning som tingsrätten. Den tilltalade dömdes därför för skattebrott vid den första punkten och för två fall av grovt bokföringsbrott vid den andra punkten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade frikändes från åtalspunkterna 3 och 4. I övrigt stod domen fast. Den samlade brottsligheten bedömdes ha ett straffvärde motsvarande fängelse i 10 månader, efter hänsyn till att det gått ovanligt lång tid sedan skattebrottet begicks. Hovrätten framhöll att grovt bokföringsbrott är ett brott av sådan art att det råder en presumtion för fängelse, och att särskilda skäl för annan påföljd saknades.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 1 år. Hovrätten sänkte alltså straffet med två månader. I hovrättens beslut nämns inte någon särskild häktningstid för den tilltalade, och någon ändring av skadestånd eller brottsofferfondsavgift framgår inte av hovrättsavgörandet. Tingsrättens avgift till brottsofferfonden om 800 kr anges i materialet, men hovrättens beslut innehåller ingen ny uppgift om detta.