Försök till grov utpressning ledde till fällande dom i hovrätten, men skadeståndet slopades

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom om försök till grov utpressning. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen och påföljden stod därför fast, men hovrätten ändrade skadeståndsdelen och avslog målsägandenas skadeståndsyrkanden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett åtal för försök till grov utpressning den 9 januari 2026. Enligt tingsrätten och hovrätten hade den tilltalade försökt utpressa en målsägande genom hotfulla påtryckningar. Tingsrätten bedömde att gärningen skulle rubriceras som försök till grov utpressning enligt 9 kap. 4 § andra stycket, 11 § och 23 kap. 1 § brottsbalken.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas, att målsägandenas skadeståndsyrkanden skulle avslås och att beslaget av mobiltelefonen skulle hävas. Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring.

Hovrätten konstaterade att det var styrkt att den tilltalade hade begått ett försök till utpressning mot målsäganden på det sätt som åklagaren påstått. Hovrätten gjorde dock en annan bedömning än tingsrätten i fråga om vilka som hoten var riktade mot. Enligt hovrätten var det inte visat att de förtäckta hoten riktades mot två av målsägandena, utan endast mot den målsägande som gärningen faktiskt avsåg. Hovrätten ansåg därför att den tilltalade inte skulle dömas för försök till utpressning mot de två övriga målsägandena. Någon frikännande dom blev det ändå inte, eftersom hovrätten ansåg att gärningen mot den avsedda målsäganden var styrkt. Brottet bedömdes även i hovrätten som grovt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten och att förhören därifrån hade spelats upp. Bedömningen byggde alltså på samma bevisning som i underrätten.

Hovrätten fäste vikt vid att det genom målsägandenas och den tilltalades egna uppgifter var utrett att han hade tagit sig till platsen för att söka upp den målsägande som hoten riktades mot. Hovrätten lade också vikt vid uppgifter om att något krav aldrig framställdes om att någon annan än den målsägande skulle ha en skuld eller betala det angivna beloppet. Enligt hovrätten talade detta för att hoten bara avsåg den målsägande som gärningen riktades mot. Att det i en tidigare annons på Signal hade förekommit hot mot familjen ändrade inte bedömningen, eftersom det inte var visat att den tilltalade känt till innehållet eller försökt förmedla det budskapet till målsägandena.

Samtidigt ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att det var fråga om försök till grov utpressning. Hovrätten delade alltså tingsrättens bedömning av gärningens allvar och fann inte skäl att ändra rubriceringen, straffvärdet eller straffmätningen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i ansvarsdelen. Det innebär att den tilltalade står kvar som dömd för försök till grov utpressning den 9 januari 2026.

Påföljden var fängelse i 1 år och 6 månader, vilket hovrätten lät stå kvar. Även tingsrättens beslut om beslag av mobiltelefonen skulle fortsätta gälla. Hovrätten gjorde ingen ändring i fråga om påföljd eller beslag.

Däremot ändrades domen i skadeståndsdelen. Hovrätten avslog målsägandenas skadeståndsyrkanden, vilket innebar att de skadestånd som tingsrätten hade dömt ut inte längre skulle betalas. I tingsrätten hade den tilltalade tidigare ålagts att betala 31 440 kronor vardera till två målsägande jämte ränta.

Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden, men hovrättsdomen innehåller ingen uttrycklig ändring av den delen. Det framgår att hovrätten även beslutade att den tilltalades försvarare skulle ersättas av allmänna medel med 16 769 kronor, och att staten ska stå för kostnaden. Uppgift om häktningstid finns inte i det material som lämnats.