Bedrägeri vid låneansökningar ändras i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om flera bedrägerier kopplade till låneansökningar. Den tilltalade döms i hovrätten för bedrägeri vid en av åtalspunkterna i stället för grovt bedrägeri och frikänns helt från en annan åtalspunkt. Påföljden bestäms till fängelse i 1 år och 2 månader, vilket innebär att hovrätten ändrar tingsrättens dom.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller påstådda bedrägerier i samband med låneansökningar under mars 2020. Enligt åtalet hade den tilltalade lämnat oriktiga uppgifter om sin ekonomiska situation och därigenom fått lån som långivarna annars inte skulle ha beviljat. Hovrätten utgår från samma utredning som tingsrätten, men åklagaren har i hovrätten även åberopat två skuldebrev som ny skriftlig bevisning.

Hovrätten konstaterar att den tilltalade i mars 2020 inte hade någon löneinkomst från det bolag som han ägde och företrädde. När det gäller hans enskilda firma anser hovrätten att det är oklart vilket ekonomiskt utfall verksamheten faktiskt haft. Trots detta finner hovrätten att den tilltalade vid ansökningarna har lämnat oriktiga uppgifter om sin årsinkomst från bolaget och förtigit att han saknade förmåga att återbetala lånen.

Hovrätten redovisar att den tilltalade enligt åtalet skulle dömas för grovt bedrägeri vid sju tillfällen. För åtalspunkterna 1–5 och 7 gör hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Dessa gärningar bedöms som bedrägerier där samtliga utom en ska rubriceras som grova brott. Vid åtalspunkten 4 anser hovrätten dock att det rör sig om ett mindre belopp och att gärningen inte är av särskilt farlig art, varför rubriceringen ändras till bedrägeri av normalgraden.

Vid åtalspunkten 6 frikänner hovrätten den tilltalade. Domstolen anser att utredningen inte räcker för att slå fast att det varit fråga om ett vilseledande, eftersom det inte framgår vilken årsinkomst som uppgetts i ansökan och eftersom handlingar från den enskilda firman också bifogats. Hovrätten bedömer därför att det inte är bevisat utom rimligt tvivel att åklagarens påstående stämmer.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten anser att bevisningen visar att den tilltalade lämnat vilseledande uppgifter om sin inkomst i samband med låneansökningarna. Domstolen fäster vikt vid den finansiella utredningen och konstaterar att det inte fanns någon löneinkomst från bolaget under den aktuella tiden. Det framhålls också att den tilltalade måste ha känt till detta eftersom han själv ägde och företrädde bolaget.

För de åtalspunkter där hovrätten fäller ansvar bedöms långivarna inte ha beviljat lånen om de känt till de riktiga förhållandena. Därmed anses den tilltalade ha vilselett långivarna, vilket gett honom vinning och orsakat motsvarande skada. Hovrätten gör alltså i huvudsak samma skuldvärdering som tingsrätten, men ändrar bedömningen för en av gärningarna när det gäller rubriceringen och ogillar åtalet för en annan gärning på grund av otillräcklig bevisning.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömer den tilltalade för bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket brottsbalken vid en åtalspunkt och för grovt bedrägeri vid fem åtalspunkter. Åtalet för grovt bedrägeri vid den sjätte åtalspunkten ogillas. Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt bedrägeri vid sju tillfällen, men hovrätten ändrar alltså domen genom att frikänna helt i en del och ändra rubriceringen i en annan del.

Påföljden bestäms till fängelse i 1 år och 2 månader. Hovrätten anger att det samlade straffvärdet motsvarar fängelse i 1 år och 4 månader, men att straffet ska sättas ned med två månader på grund av sen lagföring. Hovrätten anser också, liksom tingsrätten, att annan påföljd än fängelse inte är aktuell. Tingsrätten hade bestämt fängelsestraffet till 1 år och 4 månader.

I hovrätten tillerkänns en offentlig försvarare ersättning av staten. Hovrättsdomen innehåller inte någon uppgift om häktning. Tingsrättens skadeståndsdom och avgift till brottsofferfonden framgår av det material som lämnats, men hovrättens beslut i det utdrag som finns här innehåller ingen uttrycklig ändring av skadeståndet. Därför återges inte någon sådan ändring som fastställd.