Fyra bedrägerier gav fängelse

Tingsrätten dömde den tilltalade för fyra fall av bedrägeri av normalgraden och bestämde påföljden till fängelse i sex månader. Utvisningsyrkandet avslogs, samtidigt som den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han ska också betala skadestånd till fyra målsäganden och ersätta staten för viss brottsvinst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde fyra åtalspunkter av bedrägeri enligt 9 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan genom vilseledande förmått en målsägande att lämna över en Rolex-klocka värd 69 000 kronor den 4 januari 2025, bland annat på en plats i Göteborgs stad. Vid åtalspunkt 2 påstod åklagaren att den tilltalade på samma sätt vilselett en annan målsägande att lämna ifrån sig ett Playstation och en mobiltelefon värda sammanlagt 15 500 kronor den 8 januari 2025, bland annat på en plats i Göteborgs stad. Vid åtalspunkt 3 påstod åklagaren att den tilltalade genom vilseledande förmått en tredje målsägande att lämna ifrån sig en Rolex-klocka värd 95 000 kronor den 12 februari 2025, bland annat på en plats i Sala kommun. Vid åtalspunkt 4 påstod åklagaren att den tilltalade genom vilseledande förmått en fjärde målsägande att lämna över en mobiltelefon värd 12 000 kronor den 23 februari 2025, bland annat på en plats i Mjölby kommun.

Av utredningen framgick att upplägget enligt åtalet var likartat i alla fyra fallen. Målsägandena hade svarat på annonser om försäljning av klockor eller elektronik, mött upp gärningsmännen och sett en påbörjad banköverföring som skulle utgöra betalning. Därefter avbröts transaktionerna. I de personliga förhören uppgav målsägandena att den tilltalade varit närvarande vid mötena och att han använt sin mobil eller sitt Bank-ID i samband med affärerna. Den tilltalade förnekade uppsåt och gjorde i huvudsak gällande att han blivit utnyttjad av en medmisstänkt och inte förstått vad mötena gällde.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandenas berättelser var trovärdiga och att de i relevanta delar fick stöd av skriftlig bevisning. Domstolen fann att samma modus använts vid samtliga gärningar och att det var klarlagt att den tilltalade befunnit sig på samtliga brottsplatser tillsammans med den medmisstänkte. Domstolen bedömde det som uteslutet att den tilltalade skulle ha varit helt ovetande om vad mötena eller affärerna handlade om. Särskilt i de fall där de två åkt bil tillsammans till Sala respektive Mjölby ansågs det inte trovärdigt att den tilltalade saknat insikt om upplägget.

Tingsrätten konstaterade också att det inte kunde fastställas med säkerhet vem som faktiskt genomfört varje överföring, men att det var klarlagt att det varit den tilltalades bankkonto och Bank-ID som använts vid samtliga tillfällen. Hans medverkan bedömdes därför ha varit en nödvändig förutsättning för brottens genomförande. Samtidigt ansågs det stå klart att den medmisstänkte varit drivande och haft en mer aktiv roll. Trots det ansåg tingsrätten att den tilltalade haft uppsåt till samtliga gärningar och dömde honom för fyra fall av bedrägeri av normalgraden.

När det gällde straffvärdet bedömde tingsrätten att gärningarna motsvarade fängelse i nio månader. Eftersom den tilltalade haft en underordnad roll vid samtliga brottstillfällen gjordes en viss reduktion, vilket ledde till ett straffmätningsvärde om fängelse i sex månader. Frivård bedömdes inte vara ett möjligt alternativ.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes alltså för fyra fall av bedrägeri av normalgraden. Påföljden bestämdes till fängelse i sex månader. Begäran om utvisning avslogs. Tingsrätten fann att förutsättningar saknades för utvisning enligt utlänningslagen, bland annat eftersom brotten visserligen var förslagna och ekonomiskt skadliga men inte bedömdes uppfylla kravet på allvarligt brott.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då han skulle ha blivit villkorligt frigiven om straffet hade verkställts. Han ska betala skadestånd till målsägandena med 69 000 kronor, 9 000 kronor, 95 000 kronor respektive 12 000 kronor, med ränta enligt räntelagen från respektive brottsdatum till dess betalning sker. Tingsrätten fastställde också att målsägandena har rätt till betalning ur till staten influtna medel i anslutning till förverkandebesluten.

När det gäller brottsvinsten beslutade tingsrätten att den tilltalade ska betala 34 500 kronor, 4 500 kronor, 47 500 kronor respektive 6 000 kronor till staten med stöd av reglerna om förverkande, motsvarande hälften av de yrkade beloppen. Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för försvararen.

Fakta