Grov misshandel och försök till utpressning ledde till fängelse i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom mot den tilltalade i ett mål om grov misshandel, övergrepp i rättssak och försök till utpressning. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter. Brottstiden för två fall av försök till utpressning justerades, påföljden skärptes till fängelse i 1 år 10 månader och skadeståndet till målsäganden i ett av utpressningsfallen sattes ned. I övrigt fastställdes tingsrättens dom.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades agerande i anslutning till en misshandel av en målsägande samt efterföljande hot och krav på betalning riktade mot två målsäganden. Enligt hovrätten var det utrett att den tilltalade tillsammans med annan medverkade i en grov misshandel av en målsägande vid en plats i Kalmar under kvällen den 19 januari 2019. Hovrätten fann också att den tilltalade hade gjort sig skyldig till två fall av övergrepp i rättssak samt två fall av försök till utpressning.

Åklagaren hade i hovrätten yrkat att de gärningar som tingsrätten bedömt som två fall av försök till utpressning skulle bedömas som två fall av försök till grov utpressning. För den ena utpressningsgärningen gällde det en målsägande, och för den andra en annan målsägande. Hovrätten gick inte med på rubriceringen grovt brott utan bedömde båda som försök till utpressning.

När det gällde misshandeln fann hovrätten att den tilltalade medverkat i sådan utsträckning att han skulle anses som gärningsman. Misshandeln bedömdes som grov misshandel eftersom den skett enligt en i förväg uppgjord plan, av flera personer, med inslag av hänsynslöshet och råhet samt med användning av kniv.

Hovrätten ändrade däremot inte tingsrättens fällande dom för grov misshandel eller övergrepp i rättssak. Däremot ändrades tingsrättens bedömning av försök till utpressning mot den ena målsäganden genom att hovrätten fastställde och preciserade brottstiden till den 19 januari 2019–den 28 januari 2019.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning på samma bevisning som hade lagts fram i tingsrätten, bland annat förhör, teknisk utredning, fotografier, Facebook-material och uppgifter från vittnen. Viss tilläggsbevisning lades fram i hovrätten. Hovrätten ansåg att målsägandens uppgifter om misshandeln hade högt bevisvärde och fick starkt stöd av övrig utredning, såsom skadejournaler, rättsintyg, fotografier och undersökning av kläder.

När det gällde frågan om den tilltalade och annan medverkat i misshandeln fann hovrätten att bevisningen visade att den tilltalade befann sig på platsen före händelsen och att han varit mycket aktiv i att misshandeln kom till stånd och under själva misshandeln. Även om det inte var bevisat att han själv slagit, sparkat eller skadat med kniv, ansågs hans medverkan så omfattande att han skulle dömas som gärningsman.

För den andra medtilltalade i misshandelsdelen fann hovrätten att denne medverkade genom att ge målsäganden ett knytnävsslag i ansiktet. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i detta avseende.

I fråga om övergrepp i rättssak fann hovrätten att den tilltalade hade uttalat sig på det sätt och med det syfte som åklagaren påstått. Den bevisning som den tilltalade förde fram ansågs inte rubba åklagarens bevisning i någon nämnvärd mån.

När det gällde försöket till utpressning mot den första målsäganden konstaterade hovrätten att ett sms skickats från den tilltalades telefon med krav på pengar och hot om konsekvenser mot målsäganden och dennes familj. Hovrätten ansåg det utrett att den tilltalade skickat meddelandet och senare vid upprepade tillfällen hotat och krävt betalning. Däremot var det inte bevisat att hoten kopplades till den tidigare misshandeln på det sätt som åklagaren påstått. Gärningen bedömdes därför som försök till utpressning men inte som grovt brott.

För den andra målsäganden fann hovrätten att den tilltalade via Facebook skickat hotfulla meddelanden med krav på betalning. Hovrätten ansåg också att den tilltalade och den andra medtilltalade handlat enligt en gemensam plan när den senare kontaktade målsäganden per telefon och framförde samma betalningskrav. Även denna gärning bedömdes som försök till utpressning, men inte som grovt brott.

Hovrätten prövade särskilt om utpressningsförsöken skulle bedömas som grova. Domstolen fann att det visserligen fanns vissa omständigheter som kunde anspela på ett våldskapital, men att hoten inte påtagligt hade förstärkts på det sätt som krävs för grov utpressning. Därför stannade rubriceringen vid försök till utpressning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att bestämma påföljden för den tilltalade till fängelse i 1 år 10 månader. Hovrätten förklarade att straffvärdet för de samlade brotten var högre än tingsrättens bedömning och att någon annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. I hovrätten angavs också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess domen vinner laga kraft i fråga om påföljd och utvisning, eller utvisningsbeslutet dessförinnan får verkställas. Åklagaren hade inte längre tillstånd att meddela restriktioner.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i 1 år 6 månader. Hovrätten skärpte alltså straffet. Hovrätten lämnade tingsrättens utvisningsbeslut oförändrat och fann att tiden för återreseförbudet skulle vara tio år. Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut i fråga om beslag eller förverkande.

I skadeståndsdelen gjorde hovrätten ingen ändring när det gällde skadeståndet till den första målsäganden. När det gällde skadeståndet till den andra målsäganden ändrade hovrätten tingsrättens dom och bestämde att den tilltalade, solidariskt med den andra medtilltalade, skulle betala 5 750 kr jämte ränta från den 28 januari 2019. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 11 500 kr till samma målsägande. Hovrätten sänkte alltså ersättningen.

Hovrätten tog även ställning till häktning. Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas och utvisningsfrågan hade fått laga kraft eller verkställts. Det framgår också att den tilltalade i tingsrätten hade ålagts att betala avgift till brottsofferfonden, men hovrättsdomen innehåller inte någon ändring av den delen.