Barnfridsbrott och skadegörelse ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för skadegörelse, ofredande och ett fall av barnfridsbrott efter en händelse i en bostad den 3 mars 2025. Samtidigt frikänns den tilltalade från ett tidigare åtal om misshandel den 22 december 2024 och från ett andra åtal om barnfridsbrott samma dag som de övriga gärningarna.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde åtalspunkt 1 misshandel den 22 december 2024, där den tilltalade skulle ha knuffat omkull målsäganden och utdelat sparkar. Tingsrätten frikände den tilltalade från denna gärning.

Åtalspunkt 2 avsåg skadegörelse den 3 mars 2025. Där konstaterade tingsrätten att den tilltalade slagit hål i en innerdörr och att skadorna uppgick till cirka 1 500 kronor. Den tilltalade dömdes för skadegörelse.

Åtalspunkt 3 avsåg ofredande den 3 mars 2025. Enligt domen hade den tilltalade slagit hål i en innerdörr bakom vilken målsäganden befann sig, och gärningen kunde förväntas kränka hennes frid på ett kännbart sätt. Den tilltalade dömdes för ofredande.

Åtalspunkt 4 avsåg barnfridsbrott den 3 mars 2025 och byggde på samma händelse som åtalspunkterna 2 och 3. Tingsrätten fann att barnet Colin bevittnat händelsen och att den tilltalade varit medveten om det. Den tilltalade dömdes för ett fall av barnfridsbrott gentemot Colin.

Åtalspunkt 5 avsåg också barnfridsbrott den 3 mars 2025. Denna punkt rörde det andra barnet, Celian, men tingsrätten ansåg att det var oklart om hon eller han uppfattat händelsen. Den tilltalade frikändes därför från denna åtalspunkt.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste stor vikt vid målsägandens och barnets uppgifter när det gällde händelsen den 3 mars 2025. Domstolen ansåg att deras berättelser var klara, logiska och ömsesidigt stödjande, och att de dessutom fick stöd av ett fotografi av den skadade dörren. Den tilltalades version bedömdes som mindre trovärdig och förtog inte värdet av den övriga bevisningen.

När det gällde skadegörelsen slog tingsrätten fast att den tilltalade måste ha insett risken för att dörren skulle gå sönder men varit likgiltig inför det. Domstolen ansåg därför att gärningen begåtts med likgiltighetsuppsåt. Att dörren hade ett begränsat värde hindrade inte att det bedömdes som skadegörelse av normalgraden, eftersom gärningen riktats mot en närstående i det gemensamma hemmet.

För ofredandet uttalade tingsrätten att gärningen ägde rum i en situation där målsäganden var rädd och låst inne på toaletten. I det läget kunde handlingen förväntas kränka hennes frid på ett kännbart sätt, och den tilltalade ansågs ha haft uppsåt även i denna del.

När det gällde barnfridsbrottet ansåg domstolen att Colin hade bevittnat händelsen och att den tilltalade varit medveten om detta. Dolt namn var bevisläget inte tillräckligt klart, och därför begränsades fällningen till ett barnfridsbrott av normalgraden avseende Colin.

Åtalet om misshandel den 22 december 2024 ledde till frikännande. Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter inte räckte ensamma och att det saknades stödbevisning som gav tillräckligt stöd för en fällande dom.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till villkorlig dom och 50 dagsböter om 320 kronor, totalt 16 000 kronor. Tingsrätten bedömde att straffvärdet motsvarade någon månads fängelse, men valde villkorlig dom eftersom den tilltalade inte tidigare förekom i belastningsregistret.

På skadeståndsfrågan avslogs den ena målsägandens begäran. Den tilltalade ska betala 8 000 kronor i skadestånd till den målsägande som omfattades av barnfridsbrottet, jämte ränta från den 3 mars 2025 enligt räntelagen. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Dessutom ska den tilltalade återbetala 70 000 kronor av kostnaderna till staten.