Villkorlig dom efter familjebråk

Den tilltalade döms av tingsrätten för misshandel, ofredande och två fall av barnfridsbrott efter två händelser i en bostad. Enligt domen friades han från en del av åtalet men fälldes för ofredande i anslutning till händelsen den 4 juni 2025, för misshandel mellan den 1 juni 2024 och den 31 juli 2024 samt för barnfridsbrott kopplat till båda tillfällena. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 60 dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I åtalet mot den tilltalade gällde först en händelse den 4 juni 2025. Åklagaren påstod att han hade misshandlat målsäganden genom att ta tag i hennes huvud och klämma åt, vilket enligt åtalet skulle ha orsakat smärta. I andra hand påstod åklagaren ofredande. För samma händelse väcktes också åtal för barnfridsbrott eftersom parternas gemensamma barn hade bevittnat händelsen. Tingsrätten prövade alltså åtalspunkt 1 som misshandel, åtalspunkt 2 som barnfridsbrott, ringa brott, och utgången blev att den tilltalade frikändes från misshandel men dömdes för ofredande enligt den alternativa gärningsbeskrivningen. När det gäller barnfridsbrottet fann domstolen att barnet hade bevittnat gärningen och att brottet skulle bedömas som ringa.

Den andra händelsen avsåg tiden mellan den 1 juni 2024 och den 31 juli 2024. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade misshandlat målsäganden genom att putta omkull henne och dra henne i ena benet, vilket enligt åtalet orsakade smärta. I andra hand påstod åklagaren ofredande. För samma händelse väcktes även åtal för barnfridsbrott eftersom barnet enligt åtalet bevittnade gärningen. Tingsrätten prövade detta som åtalspunkt 3, misshandel, och åtalspunkt 4, barnfridsbrott enligt bestämmelsen som gällde före den 1 juli 2026. Domstolen fann att misshandeln var styrkt i den del som gällde benet men inte i den del som gällde knuffen mot sängen. Den tilltalade dömdes därför för misshandel och för barnfridsbrott, och barnfridsbrottet bedömdes inte som ringa.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att relationen mellan den tilltalade och målsäganden varit konfliktfylld och att flera av förhören gav en samstämmig bild, även om det fanns skillnader i detaljer. Vid händelsen den 4 juni 2025 ansåg domstolen att målsägandens uppgifter om ett grepp om huvudet var trovärdiga och att de fick stöd av vittnesuppgifter. Samtidigt ansåg domstolen att det inte var styrkt att den tilltalade hade uppsåt att orsaka smärta, vilket gjorde att misshandel inte ansågs bevisad. Däremot bedömdes handlandet som ofredande. Eftersom barnet hade bevittnat gärningen dömdes den tilltalade också för barnfridsbrott, som bedömdes som ringa.

När det gällde händelsen under sommaren 2024 ansåg tingsrätten att målsägandens berättelse var detaljerad och trovärdig. Den fick stöd av annan bevisning, bland annat ett vittne och en journalanteckning. Domstolen fann att utredningen visade att målsäganden hade orsakat smärta genom att bli dragen i benet och att den tilltalade i vart fall hade haft likgiltighetsuppsåt. Den delen bedömdes därför som misshandel och inte som ringa brott. Däremot ansåg domstolen inte att det var utrett att knuffen mot sängen hade orsakat smärta. Även här ansågs barnet ha bevittnat gärningen, vilket ledde till ansvar för barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till villkorlig dom. Han ska också betala 60 dagsböter om 400 kronor, sammanlagt 24 000 kronor. Tingsrätten beslutade vidare att han ska betala skadestånd till målsäganden med 10 000 kronor, med ränta från den 4 juni 2025. Något skadestånd till barnet för händelsen som bedömdes som ringa barnfridsbrott utdömdes inte. Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade även om ersättning till försvararen och till den särskilda företrädaren samt att den tilltalade ska återbetala 35 000 kronor av kostnaderna till staten.