Våldtäkt och sexuellt ofredande fastställs i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om våldtäkt och sexuellt ofredande. Hovrätten fastställer tingsrättens dom i fråga om ansvar och skadestånd. Den tilltalade döms alltså även i hovrätten för våldtäkt och sexuellt ofredande, medan hovrätten ändrar kvarstadsförordnandet så att det ska bestå till den 29 juni 2026. Den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två åtalspunkter. Enligt tingsrättens dom, som hovrätten nu har fastställt i ansvarsdelen, dömdes den tilltalade för sexuellt ofredande under perioden 2025-12-12 till 2025-12-13 och för våldtäkt den 2025-12-13. I hovrätten hade den tilltalade yrkat att åtalet skulle ogillas och att han skulle befrias från skadestånd, eller i andra hand få en icke frihetsberövande påföljd. Han yrkade också att kvarstaden och beslaget av en mobiltelefon skulle upphävas.

Åklagaren vidhöll i hovrätten gärningsbeskrivningen för åtalspunkten om våldtäkt i dess helhet och gjorde gällande att den tilltalade även hade genomfört ett oralt samlag med målsäganden. När det gällde åtalspunkten om sexuellt ofredande godtog åklagaren tingsrättens bedömning och frånföll påståendet att den tilltalade skulle ha slickat målsäganden i örat.

Hovrätten prövade alltså samma huvudfrågor som tingsrätten, men med den skillnaden att åklagaren i hovrätten inte längre stod fast vid hela den ursprungliga beskrivningen av sexuellt ofredande, medan påståendet om oralt samlag i våldtäktsdelen fortfarande fördes fram.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten, och ljud- och bildinspelningarna av förhören spelades upp. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens redovisning av utredningen.

När det gällde våldtäktsåtalet gjorde hovrätten samma trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömning av målsägandens uppgifter som tingsrätten. Hovrätten ansåg att målsäganden gav ett trovärdigt intryck och att hennes uppgifter framstod som tillförlitliga. Hovrätten fäste också vikt vid att hon berättade om händelsen för sin chef två dagar senare, vilket var första arbetsdagen efter händelsen, och att polisanmälan gjordes därefter. Hennes berättelse fick enligt hovrätten stöd av vittnesuppgifter, särskilt av iakttagelser som ett vittne gjort om händelseförloppet och målsägandens reaktioner under morgonen, men också av andra vittnens beskrivningar av hennes reaktioner i anslutning till polisanmälan.

Hovrätten fann att åklagarens utredning motbevisade den tilltalades invändningar och att det var utrett att den tilltalade vid den angivna tiden och platsen genomförde ett vaginalt samlag med målsäganden samt att han otillbörligt utnyttjade att hon på grund av sömn och berusning befann sig i en särskilt utsatt situation. Det var också klarlagt att han, trots sin egen berusning, agerade med uppsåt. Däremot ansåg hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det inte var utrett att han genomförde ett oralt samlag med målsäganden. Den tilltalade skulle därför dömas för våldtäkt, men inte för den del som avsåg oralt samlag.

När det gällde sexuellt ofredande gjorde hovrätten samma bevisvärdering som tingsrätten och ansåg att den del av åtalet som åklagaren vid hovrätten vidhöll var styrkt. Hovrätten fann att den tilltalades agerande kunde förväntas kränka målsägandens sexuella integritet. Även den åtalspunkten ledde därför till fällande dom.

Hovrätten gjorde alltså ingen annan skuldprövning än tingsrätten i resultatet, utan fastställde ansvarsdelen i dess helhet.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i fråga om ansvar och skadestånd. Det innebar att den tilltalade alltjämt döms för sexuellt ofredande och våldtäkt enligt tingsrättens bedömning.

När det gäller påföljden instämde hovrätten i tingsrättens bedömning av straffvärde och påföljdsval. Hovrätten fann inte skäl att beakta att den tilltalade kunde förväntas förlora sitt nuvarande arbete vid straffmätningen. Därmed stod tingsrättens fängelsestraff fast.

Tingsrätten hade bestämt påföljden till fängelse i 3 år och 3 månader. Hovrätten ändrade inte detta.

I skadeståndsdelen gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och lät skadeståndsdomarna stå fast.

I fråga om kvarstad ändrade hovrätten tingsrättens förordnande endast på så sätt att kvarstaden ska bestå till den 29 juni 2026. Hovrätten uttalade att den tilltalade dömts för brott och att det skäligen kunde befaras att han skulle undanskaffa egendom eller annars undandra sig att betala skadestånd. Beslaget skulle enligt hovrätten bestå enligt tingsrättens förordnande.

Hovrätten beslutade vidare att den tilltalade ska vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Tingsrätten hade haft samma ordning.

Tingsrättens dom innehöll dessutom en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor, men hovrättens avgörande återger inte någon ändring av detta. Hovrätten förordnade också om fortsatt sekretess för uppgifter som kan röja målsägandenas identiteter och om ersättning till försvararen, som skulle betalas av staten.