Rån och hemfridsbrott ledde till fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån, hemfridsbrott och ringa narkotikabrott. För den tilltalade ändrade hovrätten endast påföljden och bestämde fängelsestraffet till 1 år 6 månader. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast, inklusive skadestånd och att beslaget skulle bestå.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en händelse den 29 maj 2022 i en bostad i Piteå kommun. Den tilltalade dömdes av tingsrätten för hemfridsbrott, rån och ringa narkotikabrott. Enligt tingsrättens dom avsåg hemfridsbrottet den 29 maj 2022, rånet den 29 maj 2022 och det ringa narkotikabrottet den 30 maj 2022.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från rån och hemfridsbrott och i vart fall få en lindrigare påföljd. Han motsatte sig också skadeståndsyrkandet. Åklagaren motsatte sig ändring i skuldfrågan men yrkade anslutningsvis att fängelsestraffet skulle bestämmas till 1 år 6 månader.

Hovrätten redovisade att den tilltalade i och för sig inte hade överklagat den del av tingsrättens dom som gällde ringa narkotikabrott, och att den domen därför stod fast i den delen. Hovrätten behandlade alltså överklagandet främst i fråga om rån, hemfridsbrott, skadestånd och påföljd.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma utredning som tingsrätten. Förhör med målsäganden, den tilltalade och flera vittnen spelades upp, och hovrätten höll även tilläggs- och omförhör i vissa delar.

Den tilltalade hade i hovrätten ändrat sin berättelse jämfört med tingsrätten. Hovrätten konstaterade att han tidigare hade förnekat att han befunnit sig på platsen, men att han nu medgav att han varit i bostaden. Han lämnade också motstridiga uppgifter om mobiltelefonen och ändrade sig under förhöret från att förneka att han tagit den till att medge att han tagit, brutit och kastat den i älven. Hovrätten ansåg att hans uppgifter i hovrätten i praktiken bekräftade målsägandens berättelse.

När det gällde ett av vittnena gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten av de uppgifter som lämnats i polisförhör. Hovrätten anslöt sig därför till tingsrättens bevisvärdering och fann att det inte kommit fram något i hovrätten som gav anledning att göra en annan skuldbedömning.

Hovrätten ansåg att den tilltalades förklaring framstod som en efterhandskonstruktion och fann, i likhet med tingsrätten, att han skulle dömas för rån och hemfridsbrott. Den del av domen som avsåg ringa narkotikabrott var inte överklagad och stod därför fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om fängelsestraffets längd. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse i 1 år 3 månader, medan hovrätten bestämde straffet till fängelse i 1 år 6 månader.

Hovrätten bedömde att straffvärdet för rånet och hemfridsbrottet var något högre än tingsrätten hade ansett. Hovrätten ansåg också att det inte fanns skäl att sätta ned straffet på grund av lång tid sedan brotten begicks eller på grund av handläggningstiden. Påföljden blev därför fängelse, eftersom brottens art och straffvärde vägde tungt. Hovrätten fann inte heller skäl att välja någon annan påföljd.

När det gäller skadestånd gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Skadeståndet till målsäganden stod därför fast. Hovrätten beslutade också att beslaget skulle bestå. Någon uppgift om häktningstid framgår inte av materialet.

Fakta