Rån och olovlig befattning med betalningsverktyg fastställs i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån och olovlig befattning med betalningsverktyg. Hovrätten avvisade åklagarens först i hovrätten framställda yrkande om värdeförverkande, men fastställde i övrigt tingsrättens dom i den del som rörde den tilltalade. Påföljden om fängelse tre år och sex månader stod alltså fast, liksom skadestånden och övriga beslut i den överklagade delen.

Om händelsen och åtalet

Åtalet gällde händelser den 2 april 2026 och avsåg två rån samt olovlig befattning med betalningsverktyg. Enligt åtalet hade den tilltalade tillsammans och i samförstånd med andra personer rånat målsägandena. Åklagaren gjorde också gällande att kontanter hade tillgripits från den ena målsäganden i samband med att bankkortet togs, samt att den andra målsäganden hade drabbats av hjärnblödning till följd av misshandeln.

När det gällde olovlig befattning med betalningsverktyg avsåg åtalet att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan hade använt eller i vart fall tagit befattning med målsägandens bank- eller kontokort genom försök till uttag i bankomat och genom flera uttag och köp i butik till ett sammanlagt belopp om 1 173 kronor.

Tingsrätten dömde den tilltalade för olovlig befattning med betalningsverktyg och för rån vid två tillfällen. Hovrätten prövade sedan målet efter överklagande. Hovrätten ändrade inte tingsrättens bedömning i skuldfrågan eller påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning huvudsakligen på målsägandenas berättelser och fann, i likhet med tingsrätten, att dessa framstod som trovärdiga och tillförlitliga. Uppgifterna ansågs få ett övertygande stöd av övrig utredning, och vad den tilltalade hade anfört rubbade inte bevisningens styrka.

I råndelen gjorde hovrätten vissa förtydliganden i förhållande till tingsrättens bedömning. Hovrätten ansåg att uppgiften om att kontanter togs från den ena målsäganden i samband med att bankkortet tillgreps framstod som mycket sannolik, och att det därför var visat att kontanter också hade tillgripits. När det gällde den andra målsägandens skada lade hovrätten vikt vid ett läkarutlåtande som visade två hematom innanför skallbenet. Hovrätten bedömde att det var uteslutet att blödningarna hade uppkommit vid någon annan tidpunkt än den åtalade gärningen, och fann därmed att hjärnblödning hade uppstått till följd av misshandeln.

Sammantaget fann hovrätten att åtalet för rån var styrkt i dess helhet. Det ledde till att tingsrättens fällande dom för rån vid två tillfällen stod fast.

När det gällde olovlig befattning med betalningsverktyg instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att utredningen visade att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med annan hade använt eller i vart fall tagit befattning med bank- eller kontokortet på det sätt som åklagaren påstod. Även den delen fastställdes därför.

Hovrätten avvisade däremot åklagarens yrkande om värdeförverkande. Skälet var att åklagaren inte hade överklagat tingsrättens dom i denna del och att det därför förelåg hinder mot prövning enligt reglerna om reformatio in pejus.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den överklagade delen. Den tilltalade stod alltså kvar som dömd för rån vid två tillfällen den 2 april 2026 samt olovlig befattning med betalningsverktyg den 2 april 2026.

Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och sex månader, vilket hovrätten inte ändrade. Hovrätten angav att straffvärdet för den samlade brottsligheten inte understeg fängelse i tre år och sex månader och att annan påföljd än fängelse var utesluten med hänsyn till straffvärdet och rånbrottets art.

Skadeståndsfrågorna lämnades också oförändrade av hovrätten. Den tilltalade skulle således betala skadestånd enligt tingsrättens dom. Av tingsrättens avgörande framgår att skadestånd skulle utgå till två målsägande med angivna belopp, solidariskt med andra dömda. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning av skadeståndsskyldigheten och ersättningens storlek.

Tingsrätten hade även beslutat att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Den uppgiften ändrades inte i hovrätten enligt det material som redovisas här.

När det gäller brottsofferfondsavgiften framgår av tingsrättens dom att den tilltalade skulle betala 1 000 kronor. Hovrätten har i den återgivna domen inte ändrat den delen.