Upprepade våldsdåd ledde till fängelse

Tingsrätten i Malmö dömde den tilltalade för grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak efter en serie gärningar mot en tidigare sambo under perioden 12 februari 2026 till 4 april 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 9 månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två åtalspunkter. Först prövades grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, som då var sammanboende med målsäganden, hade begått flera brottsliga gärningar mellan den 12 februari 2026 och den 4 april 2026 på olika platser i Malmö.

Under denna tidsperiod omfattade åtalet misshandel den 12 februari 2026, då den tilltalade enligt åtalet knuffade målsäganden hårt så att hon föll, tog strypgrepp om hennes hals och slog henne i ansiktet. Samma dag åtalades också olaga hot, eftersom den tilltalade enligt åtalet hotade att slå sönder och döda målsäganden eller uttryckte något med liknande innebörd.

Vidare gällde åtalspunkten skadegörelse den 7–8 mars 2026, då den tilltalade enligt åtalet slog sönder en tavla, kastade ner ett större antal parfymer så att flaskorna gick sönder och slog sönder en vägg i målsägandens hyreslägenhet. Samma dygn åtalades också misshandel, eftersom den tilltalade enligt åtalet tog hårt tag om målsägandens arm och hår och drog runt henne i håret. Dessutom åtalades olaga hot den 7–8 mars 2026, eftersom den tilltalade enligt åtalet sade att han kunde slå sönder målsäganden eller något med liknande innebörd.

Den 8 mars 2026 åtalades den tilltalade för misshandel på Sallerupsvägen i Malmö, där han enligt åtalet vid upprepade tillfällen puttade målsäganden samt tog hårt tag om hennes hår och drog eller kastade henne in i en vägg. Samma dag åtalades också ofredande, eftersom den tilltalade enligt åtalet spottade målsäganden i ansiktet.

Den 22 mars 2026 omfattade åtalet misshandel, då den tilltalade enligt åtalet knuffade målsäganden så att hon ramlade och flera gånger höll en hand över hennes mun så att hon fick andnöd. Därutöver åtalades skadegörelse för att ha slagit sönder toalettdörren i lägenheten, samt olaga hot genom att enligt åtalet säga att målsäganden skulle vara död om hon kom ut från toaletten eller uttrycka något med liknande innebörd.

Slutligen avsåg åtalet den 4 april 2026 misshandel, där den tilltalade enligt åtalet tryckte ner målsäganden i en säng, tog strypgrepp, tryckte fingrarna i hennes kinder, tog hårda tag om hennes arm och slog henne i ansiktet flera gånger. Samma dag åtalades också olaga hot, eftersom den tilltalade enligt åtalet sade att han skulle döda målsäganden om hon inte slutade skrika och att han skulle spräcka hennes skalle nästa gång eller något med liknande innebörd.

Den andra åtalspunkten gällde övergrepp i rättssak enligt 17 kap. 10 § första stycket 1 brottsbalken. Åklagaren påstod att den tilltalade den 4 april 2026 på samma adress hotade målsäganden för att hindra henne från att göra en polisanmälan. Enligt åtalet sade han under pågående misshandel att han skulle döda henne om hon berättade om händelsen för polisen eller om polisen kom till platsen, eller något med liknande innebörd.

Tingsrätten fann att gärningarna hade begåtts uppsåtligen och att de tillsammans utgjorde ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Rätten konstaterade också att den tilltalade och målsäganden hade levt som sambor under den aktuella perioden.

Rättens bedömning

Tingsrätten bedömde målsägandens uppgifter som trovärdiga och tillförlitliga. Hennes berättelse ansågs vara sammanhängande och fick stöd av den övriga utredningen, bland annat skriftlig bevisning, fotografier, journaluppgifter, rättsintyg, inspelningar och vittnesmål. Rätten ansåg att målsäganden inte framstod som överdrivande och att det inte fanns något som tydde på att hon skulle ha haft skäl att falskeligen anklaga den tilltalade.

Den tilltalades berättelse ansågs däremot mindre trovärdig. Tingsrätten noterade att hans uppgifter inte stämde med vittnenas berättelser och inte heller fick stöd av den skriftliga bevisningen. Särskilt rättsintyget avseende skadorna efter händelsen den 4 april 2026 ansågs stödja målsägandens version och tala emot den tilltalades uppgifter.

För händelsen den 12 februari 2026 fann rätten att den tilltalades gärningar styrktes av målsägandens uppgifter, hans ursäktande meddelande dagen efter och fotografier på skador. Vittnet som målsäganden kontaktade kort efter händelsen gav också stöd åt hennes berättelse. Tingsrätten ansåg därför att det var styrkt att den tilltalade hade misshandlat och hotat målsäganden på det sätt som åklagaren gjort gällande.

För gärningarna den 7–8 mars 2026 ansåg rätten att bevisningen gav mycket starkt stöd för målsägandens uppgifter. Sms-konversationer, fotografier från lägenheten, händelserapporten och vittnesuppgifter talade för att den tilltalade misshandlat, hotat och gjort sig skyldig till skadegörelse. Även om den tilltalade förnekade brott fann rätten att hans version motbevisades.

För händelsen den 8 mars 2026 bedömde rätten att vittnesuppgifterna och övrig bevisning gav starkt stöd för att den tilltalade hade utsatt målsäganden för misshandel och ofredande. Rätten fann därför att även dessa gärningar var styrkta.

För händelsen den 22 mars 2026 fann tingsrätten att skada på toalettdörren, uppgifter om den tilltalades skadade hand och stöd från vittnesuppgifter visade att han gjort sig skyldig till misshandel, olaga hot och skadegörelse. Den tilltalades invändning att rollerna varit omvända godtogs inte.

För den 4 april 2026 ansåg rätten att Snapchatmeddelanden, inspelning, polisuppgifter, fotografier, journalanteckningar, rättsintyg och vittnesmål sammantaget gav mycket starkt stöd för målsägandens berättelse. Tingsrätten fann att den tilltalade hade gjort sig skyldig till misshandel, olaga hot och övergrepp i rättssak. Rätten slog också fast att olaga hot och övergrepp i rättssak skulle bedömas som separata gärningar.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak. Straffvärdet för de samlade gärningarna motsvarade fängelse i 1 år och 9 månader, och rätten valde fängelse som påföljd.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han ska också betala skadestånd till målsäganden med 73 642 kronor, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 4 april 2026. Skadeståndet avsåg kränkningsersättning, ersättning för sveda och värk, förmögenhetsskada och inkomstförlust.

Dessutom ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten ska stå för kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde.