Ungdomsvård efter upprepade våldsdåd

Den tilltalade döms för flera våldsbrott och ett fall av ofredande efter händelser på ett behandlingshem. Tingsrätten fann att den tilltalade skulle dömas för misshandel vid tre tillfällen, men att ett av åtalen endast delvis var styrkt och därför i den delen ledde till frikännande från misshandel men fällande dom för ofredande. Påföljden bestämdes till ungdomsvård.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet rörde tre separata händelser. Först gällde åtalspunkten den 13 februari 2025, då den tilltalade enligt åtalet skulle ha misshandlat en målsägande genom att dra henne i håret och sparka henne i magen och på benen. Tingsrätten fann att det var styrkt att den tilltalade dragit målsäganden i håret så att hårtussar lossnat och att hon utdelat flera sparkar mot benen, men inte att sparkar träffat magen. Den tilltalade dömdes därför för misshandel i den utsträckningen.

Därefter gällde åtalspunkten den 18 augusti 2025, då den tilltalade enligt åtalet skulle ha misshandlat en annan målsägande genom att kasta en fjärrkontroll på hennes rygg, kasta sten eller grus i hennes ansikte, dra henne i håret och sparka henne på benen. Tingsrätten fann att åtalet var styrkt fullt ut och dömde den tilltalade för misshandel av hela gärningen.

Slutligen gällde händelsen den 14 januari 2026. Där hade åklagaren väckt två delåtal. I den första delen, åtalspunkten 3.1, påstods att den tilltalade misshandlat en målsägande genom att dra henne i handleden och slå eller dunka hennes hand mot en garderob. Tingsrätten fann inte att misshandel var styrkt i den delen, men dömde den tilltalade för ofredande. I den andra delen, åtalspunkten 3.2, påstod åklagaren att den tilltalade misshandlat en annan målsägande genom att dra henne i håret, ta stryptag om hennes hals, dunka hennes huvud mot en garderob och sparka henne. Tingsrätten fann att det var styrkt att den tilltalade dragit henne i håret, tagit stryptag och sparkat henne, men inte att huvudet dunkats mot garderoben. Även i den delen dömdes den tilltalade för misshandel i den styrkta omfattningen.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att åklagaren hade bevisbördan och att varje gärning måste vara ställd utom rimligt tvivel. När det gällde händelsen den 13 februari 2025 ansåg rätten att målsägandens berättelse fick stöd av den tilltalades egna uppgifter och av fotografier på sårskada och hårtussar. Vittnesuppgifter stödde också att den tilltalade dragit målsäganden i håret och att sparkar mot benen förekommit. Däremot ansågs stödbevisningen inte tillräckligt stark för att slå fast att sparkar träffat magen. Någon provokation som påverkade ansvarsfriheten ansågs inte föreligga.

Vid händelsen den 18 augusti 2025 fann rätten att målsägandens uppgifter stöddes av den tilltalades egna medgivanden samt av dokumenterade skador. Ett vittne berättade att den tilltalade kastade en fjärrkontroll mot ryggen och senare drog målsäganden i håret. Rätten ansåg att det fanns tillräckligt stark stödbevisning för att lägga berättelsen till grund för bedömningen och fann att gärningen gått till på det sätt som åklagaren påstått. Även här avfärdades invändningen om provokation.

När det gällde åtalspunkten 3.1 fann rätten att det var visat att den tilltalade greppat målsägandens handled, men att det inte var styrkt att smärta uppstått av själva greppet. Därför frikändes den tilltalade från misshandel i den delen. Samtidigt ansåg rätten att beteendet utgjorde ofredande. Målsägandens skadeståndsyrkande i den delen avslogs.

För händelsen den 14 januari 2026 fann tingsrätten att den andra målsägandens berättelse i allt väsentligt fick starkt stöd av den första målsägandens beskrivning. Även om ingen dokumentation av skadorna lagts fram ansåg rätten att stödet var tillräckligt för att slå fast att den tilltalade dragit målsäganden i håret, tagit stryptag om halsen och sparkat henne. Däremot var det inte styrkt att huvudet dunkats mot garderoben. Vittnesuppgifter från ett vittne som kom till platsen senare rubbade inte bedömningen. Inte heller där ansågs någon provokation föreligga.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel vid tre tillfällen och för ofredande vid ett tillfälle. Påföljden bestämdes till ungdomsvård. Tingsrätten hänvisade till att den tilltalade hade återfallit i likartad brottslighet, att hon var ung och att det fanns ett starkt vårdbehov. Rätten ansåg att ett fängelsestraff borde undvikas och att ny ungdomsvård var den mest lämpliga och tillräckligt ingripande påföljden.

Den tilltalade ska betala skadestånd till två målsäganden. Till den ena målsäganden ska hon betala 15 000 kronor jämte ränta från den 13 februari 2025. Till den andra målsäganden ska hon betala 10 800 kronor, varav 10 000 kronor avser kränkning och 800 kronor sveda och värk, jämte ränta från den 18 augusti 2025. För den tredje målsäganden fastställdes skadestånd till 20 800 kronor, varav 20 000 kronor avser kränkning och 800 kronor sveda och värk, jämte ränta från den 14 januari 2026. Den tredje målsägandens begäran om ytterligare skadestånd avslogs i den del som avsåg en högre ersättning. Skadeståndsyrkandet från målsäganden i åtalspunkten 3.1 avslogs helt.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.