Olaga förföljelse ledde till utvisning i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om olaga förföljelse. Den tilltalade dömdes även i hovrätten för olaga förföljelse till skyddstillsyn, men hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att utvisa honom ur Sverige och förbjuda honom att återvända hit under fem år. Tingsrättens dom stod alltså fast i skuld- och påföljdsdelen, men ändrades i utvisningsfrågan.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en gärning som enligt tingsrätten utgjorde olaga förföljelse under perioden 2024-01-01 till 2025-04-03. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade genom upprepade gärningar riktade mot målsäganden hade gjort sig skyldig till olaga förföljelse. I tingsrätten angavs brottet omfatta flera punkter i 4 kap. 4 b § brottsbalken, närmare bestämt 3 p., 8 p., 11 p. och 14 p. i dess äldre lydelse för vissa delar.

Hovrätten redovisade att frågan om skuld inte var överklagad. Därmed stod det fast att den tilltalade skulle dömas för olaga förföljelse till skyddstillsyn i enlighet med tingsrättens dom. Det som prövades i hovrätten var i stället åklagarens yrkande om utvisning.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten avgjorde målet utan huvudförhandling med parternas samtycke. Utredningen i utvisningsfrågan var i huvudsak densamma som i tingsrätten. Hovrätten inhämtade även ett yttrande från Migrationsverket. Av yttrandet framgick att den tilltalade hade permanent uppehållstillstånd, att han inte hade sökt asyl i Sverige och att han inte hade skyddsstatus. Migrationsverket bedömde att det inte fanns något verkställighetshinder enligt utlänningslagen.

Hovrätten utgick från att straffvärdet för brottet var fängelse i fem månader. Domstolen framhöll att den tilltalade dömts till en strängare påföljd än böter för upprepade gärningar mot målsäganden och att han fortsatt sin brottslighet efter att kontaktförbud meddelats. Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att detta innebar att det fanns risk för fortsatt brottslighet i Sverige. Hovrätten betonade också att brottet inneburit upprepade kränkningar av målsägandens frid och utgjort en påtaglig integritetskränkning, samt att vissa gärningar syftat till att kränka målsägandens självkänsla.

Vid bedömningen av anknytningen till Sverige konstaterade hovrätten att den tilltalade hade kommit till Sverige efter att ha fyllt 15 år, att han studerade och levde under ordnade förhållanden, men att han i övrigt inte ansågs ha etablerat sig i samhället genom exempelvis varaktigt arbete eller egen bostad. Hovrätten ansåg därför att anknytningen till Sverige var relativt svag. Att han brutit mot kontaktförbudet sågs också som ett tecken på bristande anpassning till svenska normer och förhållanden. Sammantaget fann hovrätten att skälen för utvisning var starka och att det var proportionerligt att utvisa honom.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut på så sätt att den tilltalade utvisades ur Sverige och förbjöds att återvända hit under fem år. Förbudet ska räknas från den dag han lämnar medlemsstaternas territorium, eller, om utvisningen verkställs till en medlemsstat, från den dag han lämnar Sverige. Hovrätten angav att överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst ett år.

Den tilltalade dömdes alltså fortfarande för olaga förföljelse till skyddstillsyn. Hovrätten ändrade inte denna del av tingsrättens dom. I hovrättens beslut anges också att staten ska stå för kostnaden för den nuvarande och den tidigare försvararen samt att försvararersättning har betalats ut från allmänna medel. Någon uppgift om häktning framgår inte av materialet.

I tingsrätten hade den tilltalade tidigare fått skyddstillsyn, begäran om utvisning hade avslagits, och han hade ålagts att betala skadestånd till målsäganden om 40 000 kronor jämte ränta samt en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor.