Fängelse efter vapen- och narkotikabrott

Den tilltalade döms av Döld domstol till fängelse i 1 år och 6 månader för narkotikabrott, vapenbrott och brott mot vapenlagen. Tingsrätten dömer också för rattfylleri och olovlig körning. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och ersätta staten för kostnader enligt domslutet.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 28 januari 2026 tillsammans och i samförstånd med en annan person innehaft en omgjord startrevolver utan rätt till det. Åklagaren gjorde gällande att gärningen utgjorde grovt vapenbrott. Samma dag påstods den tilltalade och den andra personen ha innehaft 49 skarpa kulpatroner av kaliber .22 utan rätt till det, vilket lades till grund för åtal om brott mot vapenlagen. Dessutom påstods de två ha förvarat eller innehaft narkotika den 28 januari 2026, bestående av 1 255 gram cannabisharts i källaren eller förrådet eller tvättstugan, 25,2 gram kokain, 34,48 gram cannabisharts och 6 tabletter pregabalin i bostaden samt 0,36 gram cannabisharts i en personbil. Åklagaren uppgav att narkotikan helt eller delvis varit avsedd att säljas eller på annat sätt överlåtas.

I en annan åtalspunkt gällde åtalet bara den tilltalade. Åklagaren påstod att han den 28 januari 2026 hade kört personbil efter att ha använt cannabis i sådan mängd att narkotika fanns kvar i blodet, vilket gällde rattfylleri. Samma dag påstod åklagaren också att han hade kört personbil utan att ha rätt till det, vilket gällde olovlig körning.

Tingsrätten fann att den tilltalade hade innehaft och förvarat narkotikan tillsammans och i samförstånd med den andra personen. Domstolen ansåg att narkotikan i bilen, bostaden och källaren kunde knytas till dem båda och att innehavet delvis skett i överlåtelsesyfte. När det gällde vapnet och ammunitionen ansåg tingsrätten också att de hade innehafts tillsammans och i samförstånd, men bedömde att vapenbrottet inte skulle rubriceras som grovt. Åtalspunkterna om narkotikabrott, vapenbrott och brott mot vapenlagen ledde därför till fällande dom. Åtalspunkterna om rattfylleri och olovlig körning ledde också till fällande dom, eftersom den tilltalade hade erkänt dessa gärningar och erkännandet stöddes av utredningen.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att åklagaren har bevisbördan och att skuld måste vara ställd utom rimligt tvivel. Domstolen fäste stor vikt vid den skriftliga bevisningen, särskilt material från mobiltelefoner, beslag och NFC:s utlåtanden, samt vittnesuppgifter från poliser som deltagit vid husrannsakan och undersökningarna av vapnet och ammunitionen.

Domstolen ansåg att den silvriga telefonen brukades av den tilltalade och att den lila telefonen brukades av den andra personen. I den tilltalades telefon fanns bland annat bilder och konversationer som enligt tingsrätten knöt honom till narkotika, ammunition och vapnet. I den andra telefonen fanns material som knöt den andra personen till samma händelseförlopp. Tingsrätten ansåg att uppgifterna som de tilltalade lämnat var efterhandskonstruktioner och att de inte rubbade bevisvärdet av åklagarens bevisning.

När det gäller narkotikan fann domstolen att kokain, cannabisharts och pregabalin i bostaden, cannabishartsen i bilen samt cannabishartsen i källaren hade hanterats av båda tilltalade tillsammans och i samförstånd. Tingsrätten pekade bland annat på fynd av narkotika, DNA-spår, sökningar och konversationer i telefonerna samt bilder och filmer som visade haschkakor och narkotikahantering. Domstolen fann också att den tilltalade hade haft rådighet över narkotikan i bilen.

Vid bedömningen av vapnet konstaterade tingsrätten att revolvern hade modifierats och att den i sitt nuvarande skick var att anse som ett skarpt skjutvapen i vapenlagens mening. Samtidigt bedömde domstolen att den inte var av sådan särskilt farlig beskaffenhet att innehavet skulle bedömas som grovt vapenbrott. Med hänsyn till att vapnet inte var funktionellt i det skick det var, och till den samlade bedömningen av farligheten, stannade rubriceringen vid vapenbrott av normalgraden.

För rattfylleriet och den olovliga körningen lade tingsrätten den tilltalades erkännanden till grund för bedömningen. Domstolen fann att erkännandena stöddes av övrig utredning och att åtalet därför var styrkt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för narkotikabrott den 28 januari 2026 enligt 1 § 1 st 4 p och 5 p samt 2 st narkotikastrafflagen, för vapenbrott den 28 januari 2026 enligt 9 kap. 1 § 1 st vapenlagen och för brott mot vapenlagen den 28 januari 2026 enligt 9 kap. 2 § 1 st d vapenlagen. Han döms också för rattfylleri den 28 januari 2026 enligt 4 § 2 st trafikbrottslagen och för olovlig körning den 28 januari 2026 enligt 3 § 1 st 1 men trafikbrottslagen.

Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader. Tingsrätten ansåg att straffvärdet för vapenbrottet och narkotikabrottet motsvarade detta straff och att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas. Tingsrätten beslutade också att förverka beslagtagna ammunitionen, revolvern och narkotikan. Beslaget av två handskar ska bestå tills domen vinner laga kraft och därefter återlämnas.

Den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Därutöver framgår av domen att staten ska stå för vissa kostnader och att ersättning har beslutats för försvararkostnader.