Kontaktförbud, hot och kvinnofridskränkning

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov kvinnofridskränkning, två fall av hot mot tjänsteman och olaga hot. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 2 månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd till tre målsäganden, en avgift till brottsofferfonden och ersätta staten för vissa kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt domen hade den tilltalade och målsäganden varit sambor och närstående. Åtalet gällde en längre period mellan den 4 maj 2026 och den 18 augusti 2026, då den tilltalade enligt åklagaren upprepade gånger brutit mot kontaktförbud och dessutom riktat hot mot flera personer. Tingsrätten prövade händelserna som grov kvinnofridskränkning samt som separata brott.

För grov kvinnofridskränkning omfattade åtalet flera gärningar. Den 4 maj 2026 skickade den tilltalade e-post till målsäganden i strid med kontaktförbud. Den 11 juni 2026 skickade han åter e-post till målsäganden i strid med kontaktförbud. Den 25 juni 2026 skickade han ytterligare ett e-postmeddelande till målsäganden i strid med kontaktförbud. Den 11 juli 2026 skickade han sms till målsäganden i strid med kontaktförbud. Den 13 juli 2026 uttalade han hot eller förtäckta hot som förmedlades till målsäganden och som avsåg att hon skulle skadas eller dödas; detta åtalades både som olaga hot och som en överträdelse av kontaktförbud. Den 19 juli 2026 skickade den tilltalade textmeddelanden till en vän till målsäganden, vilket enligt åtalet innebar att han sökte kontakt med målsäganden i strid med kontaktförbud. Den 26 juli 2026 skickade han ett e-postmeddelande till målsäganden i strid med kontaktförbud. Den 18 augusti 2026 ringde han målsäganden i strid med kontaktförbud. Samma dag, den 18 augusti 2026, ska han också på en allmän plats i Finspång ha följt efter eller tagit kontakt med målsäganden i strid med kontaktförbud. Tingsrätten dömde för samtliga dessa gärningar som ingick i grov kvinnofridskränkning.

Utöver detta åtalades den tilltalade för hot mot tjänsteman i två fall. Det första gällde den 13 juli 2026, då han enligt åtalet via telefon hotade en socialsekreterare i dennes myndighetsutövning med att hon skulle skadas eller dödas. Det andra gällde samma dag, den 13 juli 2026, då han enligt åtalet hotade en tidigare handläggare genom att uttalandet framfördes i ett telefonsamtal och förmedlades vidare till henne. Tingsrätten dömde för båda gärningarna som hot mot tjänsteman.

Den tilltalade åtalades också för olaga hot den 13 juli 2026 mot en tredje person, genom att i telefonsamtal låta ett hot förmedlas vidare om att personen skulle skadas eller dödas. Tingsrätten dömde även för detta brott.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav i huvudsak att han tagit de kontakter som åklagaren påstod, men han bestred ansvar i övrigt och menade att han haft fog för kontakterna. Tingsrätten fann genom förhör med målsäganden, vittnena, den tilltalade och skriftlig bevisning att det var utrett att han hade skickat de mejl och sms som åklagaren påstått och att dessa kontakter skett i strid med kontaktförbudet. Rätten ansåg att kontaktförbuden var tydliga och att det inte var fråga om någon sådan undantagssituation som skulle tillåta kontakt.

När det gällde kontakten med målsägandens vän ansåg tingsrätten att den tilltalade själv hade uppgett att syftet var att få kontakt med målsäganden om barnen, och att även detta därför var en överträdelse av kontaktförbudet.

I fråga om hoten den 13 juli 2026 fann tingsrätten att målsägandena och de andra berörda personerna hade lämnat trovärdiga och tillförlitliga uppgifter. Den tilltalade hade enligt rätten i vart fall i huvudsak bekräftat vad som sagts, även om han uppgett att han var i affekt. Tingsrätten ansåg att uttalandena varit ägnade att uppfattas som hot om våld och att den tilltalade måste ha förstått att de skulle föras vidare till de personer som hoten riktades mot. Rätten fann också att hoten mot de två socialsekreterarna hade samband med deras myndighetsutövning.

När det gällde händelserna den 18 augusti 2026 ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter och den skriftliga bevisningen visade att den tilltalade hade försökt ringa henne samma dag som han delgavs misstanke om nya brott. Rätten fann också att det var styrkt att han senare samma dag befunnit sig i Finspång och där kommit i kontakt med målsäganden. Tingsrätten avfärdade den tilltalades förklaring om att han ringt fel och bedömde att åklagarens bevisning räckte för en fällande dom.

Rätten slog fast att gärningarna mot målsäganden hade varit led i en upprepad kränkning av hennes integritet och varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Även om varje enskild överträdelse varit av mindre allvarligt slag, bedömde tingsrätten att mängden kontakter gjorde att gärningarna skulle rubriceras som grov kvinnofridskränkning. De övriga brotten rubricerades enligt åklagarens förstahandsyrkanden.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i 1 år och 2 månader. Tingsrätten beslutade också att hela den villkorligt medgivna friheten skulle förverkas. Han ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 80 000 kronor, jämte ränta från den 18 augusti 2026. Han ska också betala 10 000 kronor till den ena socialsekreteraren, jämte ränta från den 13 juli 2026, och 10 000 kronor till den andra socialsekreteraren, jämte ränta från samma dag. Begäran om ytterligare ersättning för sveda och värk avslogs.

Han ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden och återbetala 50 000 kronor av kostnaderna till staten.

Fakta