Grovt narkotikabrott stod fast i hovrätten

Dold domstol prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat grovt narkotikabrott. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i den överklagade delen, vilket innebar att den tilltalade alltjämt dömdes för grovt narkotikabrott och att den tidigare påföljden stod kvar. Hovrätten beslöt också att den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess hovrättens dom i ansvarsdelen vinner laga kraft.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde i hovrätten en överklagad del av tingsrättens dom. Den tilltalade hade i tingsrätten dömts för grovt narkotikabrott, misshandel vid två tillfällen, narkotikabrott vid två tillfällen, hemfridsbrott, skadegörelse, våldsamt motstånd, ringa narkotikabrott vid tre tillfällen och dopningsbrott, ringa brott.

I hovrätten var det framför allt frågan om narkotikabrottet i tingsrättens domsbilaga 4. Den tilltalade yrkade att gärningen skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden och att påföljden skulle mildras. I andra hand ville han att hovrätten skulle bestämma en frivårdspåföljd eller sänka fängelsestraffet. Åklagaren motsatte sig ändring.

Hovrätten konstaterade att vissa delar av tingsrättens dom inte hade överklagats. Det gällde för den tilltalade misshandel vid två tillfällen, narkotikabrott vid två tillfällen, hemfridsbrott, skadegörelse, våldsamt motstånd, ringa narkotikabrott vid tre tillfällen och dopningsbrott, ringa brott. För dessa gärningar stod tingsrättens bedömning fast.

När det gällde det överklagade narkotikabrottet hade den tilltalade i hovrätten uppgett att en annan person kommit till lägenheten med det paket som innehöll 953 gram amfetamin och även med den mindre mängd amfetamin som omfattades av gärningsbeskrivningen. Han uppgav att personen hotat dem och lämnat narkotikan kvar. Den tilltalade erkände i hovrätten endast befattning med 146 gram cannabisharts. Enligt hovrätten gavs de nya uppgifterna först i hovrätten och de bedömdes som en uppenbar efterhandskonstruktion.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma skriftliga bevisning som tingsrätten samt ljud- och bildupptagningar av förhören vid tingsrätten med den tilltalade, en medtilltalad och ett vittne. Hovrätten höll också tilläggsförhör med den tilltalade och den medtilltalade samt vittnesförhör med två personer som hörts på den tilltalades begäran.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning i skuldfrågan. Domstolen ansåg att de nya uppgifter som lämnats i hovrätten inte var trovärdiga. Det framhölls bland annat att den tilltalade och den medtilltalade inte lämnat någon rimlig förklaring till varför berättelsen om den andra personen kommit först i hovrätten, och att deras uppgifter inte var förenliga med varandra i alla delar. Hovrätten ansåg också att det inte framstod som sannolikt att en person skulle lämna ifrån sig en större mängd amfetamin på det sätt som påståtts.

De personer som hördes på den tilltalades begäran ändrade inte bedömningen. Hovrätten fann därför att åtalet för narkotikabrott var styrkt i sin helhet och att brottet, liksom tingsrätten funnit, var grovt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i den överklagade delen. Det innebar att den tilltalade fortfarande var dömd för grovt narkotikabrott enligt den rubricering som tingsrätten använt. Hovrätten gjorde alltså ingen ändring av skuldfrågan eller påföljden.

Tingsrätten hade dömt till fängelse i 2 år och 9 månader. Den tilltalade hade också ålagts att betala skadestånd till tre personer med sammanlagt 34 548 kr samt att betala 800 kr till brottsofferfonden. Tingsrätten hade dessutom beslutat om förverkande av beslag och att vissa beslag skulle bestå.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle stanna kvar i häkte till dess hovrättens dom i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom. Hovrätten angav att det fanns risk för fortsatt brottslighet och att det inte var uppenbart att skäl till häktning saknades. Hovrätten förordnade också att beslagen skulle bestå.

När det gäller ersättning till försvararen angavs i hovrättens beslut att försvararen skulle få ersättning av allmänna medel med 73 924 kr och att staten skulle stå för denna kostnad. Tingsrätten hade tidigare beslutat om högre ersättningsbelopp till försvararen och målsägandebiträdena samt att staten skulle stå för kostnaden för försvarare och målsägandebiträden.