Grovt vapenbrott omprövat i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt vapenbrott och narkotikabrott. Den tilltalade döms i hovrätten för vapenbrott av normalgraden och narkotikabrott, medan åtalet för grovt vapenbrott inte längre står fast. Hovrätten sänker också fängelsestraffet från två år och sex månader till ett år och sex månader. I övrigt gäller tingsrättens dom.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten åtalspunkten 1 i stämningsansökan, där den tilltalade tillsammans med en medtilltalad hade gjort gemensam sak i samband med en överlåtelse av kulvapen mot narkotika. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade överlåtit två kulvapen mot 100 gram amfetamin och att han därmed hade gjort sig skyldig till både vapenbrott och narkotikabrott. I hovrätten justerades åtalet så att den tidigare beskrivningen av ett avsågat hagelgevär begränsades, och åklagaren klargjorde att den tilltalade i första hand påstods vara medgärningsman och i andra hand medhjälpare.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 3 och 6 narkotikastrafflagen, ytterligare narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen samt grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. Hovrätten omprövade bara de överklagade delarna och kom fram till en annan rättslig bedömning av vapenbrottet och medverkansfrågan.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på i huvudsak samma bevisning som i tingsrätten. Videoinspelade förhör från tingsrätten spelades upp, och hovrätten tog även del av ett vittnesförhör och fotografier av en messengerkonversation. Domstolen framhöll att uppgifter från en tilltalad om en medtilltalads skuld måste bedömas med stor försiktighet och att det krävs robust stödbevisning för att sådana uppgifter ska kunna läggas till grund för en fällande dom.

När det gällde skuldfrågan fann hovrätten att utredningen visade att två kulvapen hade överlåtits i utbyte mot amfetamin. Hovrätten ansåg att den tilltalades egna uppgifter under förundersökningen starkt talade för att detta var förloppet och att hans senare uppgift om att vapnen hade glömts kvar var en efterhandskonstruktion. Hovrätten fann också att det var utrett att det som lämnades i samband med överlåtelsen var amfetamin. Därmed dömdes den tilltalade för vapenbrott och narkotikabrott, men eftersom varken vapnens antal eller beskaffenhet eller övriga omständigheter ansågs göra brottet grovt, ändrades rubriceringen från grovt vapenbrott till vapenbrott av normalgraden.

För den medtilltalade bedömde hovrätten att han inte hade tagit en sådan aktiv del i överlåtelsen att han kunde betraktas som gärningsman. Däremot ansågs han ha främjat gärningen genom att förmedla kontakten mellan parterna, följa med på resan och närvara vid överlåtelsen. Därför dömdes han för medhjälp till vapenbrott och medhjälp till narkotikabrott. Eftersom artikeln endast ska fokusera på en tilltalad person, redovisas detta endast som en del av hovrättens processuella och materiella bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att inte längre låta grovt vapenbrott stå fast. Den tilltalade dömdes i hovrätten för vapenbrott enligt 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen och narkotikabrott enligt 1 § första stycket 3 narkotikastrafflagen. Hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till ett år och sex månader, vilket är en sänkning från tingsrättens påföljd om fängelse i två år och sex månader.

Hovrätten uttalade att brottsligheten hade ett samlat straffvärde motsvarande fängelse ett år och sex månader och att någon annan påföljd än fängelse inte kom i fråga. Hovrätten beslutade också att beslagen ska bestå och att den tilltalade ska stanna kvar i häkte till dess hovrättens dom i ansvarsdelen får verkställas. Någon ny brottsofferfondsavgift eller något nytt skadestånd framgår inte av hovrättsbeslutet i den tillhandahållna texten.

Fakta