Villkorlig dom för bokföringsbrott

Den tilltalade döms för två fall av bokföringsbrott som gällde perioden den 1 oktober 2020 till den 31 december 2021. Tingsrätten fann att bokföringsskyldigheten i verksamheten hade åsidosatts och att den tilltalade hade haft ett sådant ansvar för verksamheten och bokföringen att han kunde hållas straffrättsligt ansvarig. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med dagsböter.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade, tillsammans med en annan person eller i vart fall med annan, bedrivit bokföringspliktig verksamhet inom enskild näringsverksamhet. Det sades att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts genom att uppkomna affärshändelser inte löpande bokförts eller att räkenskapsinformation inte bevarats på ett betryggande sätt. Åsidosättandet omfattade två räkenskapsår, dels perioden den 1 oktober 2020 till den 31 december 2020, dels perioden den 1 januari 2021 till den 31 december 2021. De ej bokförda utbetalningarna uppgavs till cirka 210 000 kronor för den första perioden och cirka 400 000 kronor för den andra.

Tingsrätten konstaterade att det hade bedrivits bokföringspliktig verksamhet i den enskilda näringsverksamheten och att det inte hade bokförts några utbetalningar på företagets bankkonto under den aktuella perioden. Domstolen fann också att det inte hade påträffats någon räkenskapsinformation i verksamheten. Mot den bakgrunden bedömde rätten att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts på det sätt som åklagaren påstått. Eftersom åsidosättandet avsåg två separata räkenskapsår bedömde tingsrätten att det rörde sig om två fall av bokföringsbrott. Den tilltalade dömdes för båda dessa gärningar.

Rättens bedömning

Tingsrätten prövade om den tilltalade kunde anses ha bedrivit verksamheten och därmed varit ansvarig för bokföringen. Av utredningen framgick att han hade haft ett betydande engagemang och ansvar i driften av däck- och verkstadsverksamheten. Domstolen fäste vikt vid att det främst var han som hade skött inköp, fakturering, reparationer, kundkontakter och försäljning. Ett vittne, som varit hyresvärd för lokalen, berättade att det var den tilltalade som ingick hyresavtalet, att kontakten om lokalen skedde med honom och att vittnet uppfattade att han ansvarade för verksamheten. Tingsrätten ansåg att uppgifterna hade stöd i övrig utredning, bland annat i SMS-konversationer, och bedömde att den tilltalade hade en sådan roll att han skulle anses ha bedrivit näringsverksamheten.

När det gällde skuldformen fann rätten att den tilltalade hade haft uppsåt. Tingsrätten bedömde att han känt till att verksamheten var bokföringsskyldig, att han måste ha insett att han själv bedrev enskild näringsverksamhet och var ansvarig för bokföringen samt att det framstod som uteslutet att han inte känt till att bokföringsskyldigheten åsidosattes. Domstolen pekade särskilt på att han bland annat tagit initiativ till att träffa en revisor. Därmed ansågs han ha begått båda bokföringsbrotten med uppsåt.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för två fall av bokföringsbrott. Tingsrätten bestämde straffvärdet till tre månaders fängelse, men ansåg att villkorlig dom i förening med dagsböter var en tillräcklig påföljd. Antalet dagsböter sattes till 180 och varje dagsbot till 50 kronor, vilket innebär 9 000 kronor i böter.

Den tilltalade ska också betala 800 kronor till brottsofferfonden. Dessutom ska han återbetala 936 kronor av kostnaderna till staten. Enligt domen hade ett försvararbiträde rätt till ersättning av staten med 46 816 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt.