Tingsrätten dömer för narkotikasmuggling

Den tilltalade döms av tingsrätten för narkotikasmuggling av normalgraden efter att ha fört in narkotika till Sverige. Rätten fann att det var styrkt att hon hade agerat uppsåtligt och att hennes invändning om nöd eller tvång inte gav henne ansvarsfrihet. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 8 månader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde en åtalspunkt. Åklagaren hade först yrkat att den tilltalade skulle dömas för grov narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och fjärde stycket samt 6 § fjärde stycket lagen om straff för smuggling. Gärningen avsåg att hon den 29 januari 2026 på Hyllie Station Arenagatan i Malmö uppsåtligen inte anmälde 2 tramadoltabletter om 200 milligram vardera, 3 kapslar innehållande totalt 0,93 gram pregabalin och 4 593 gram cannabisharts till Tullverket i samband med införsel till landet.

Den tilltalade medgav ansvar för ringa narkotikasmuggling avseende tramadoltabletterna och pregabalinet och uppgav att dessa var avsedda för eget bruk. I övrigt medgav hon de faktiska omständigheterna men bestred ansvar och gjorde gällande nöd och tvång. Tingsrätten prövade därför hela införseln som ett enda smugglingsbrott och tog ställning till om gärningen skulle bedömas som grov eller som narkotikasmuggling av normalgraden.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att åklagarens utredning visade att den tilltalade hade fört in den åtalade narkotikamängden över landgränsen när hon kom med tåg från Hamburg till Sverige. Rätten fann också att åtminstone den större mängden, 4 593 gram cannabisharts, hade hämtats i Nederländerna omkring klockan 12.30 den 28 januari 2026 och att narkotikan låg förpackad i en resväska. När det gällde tramadol och pregabalin ansågs åtalet styrkt genom den tilltalades erkännande.

Rätten prövade därefter invändningen om nöd och tvång. Den fann att de chattmeddelanden som åberopats inte gav något tydligt stöd för att den tilltalade varit utsatt för hot eller andra påtryckningar. Tvärtom bedömdes tonen i konversationerna som neutral och stundom vänskaplig. Tingsrätten ansåg därför att det var uteslutet att hon varit utsatt för hot eller tvång utifrån den skriftliga bevisningen. Även hennes egna uppgifter om hot och tvång bedömdes som vaga, oprecisa och okontrollerbara. Rätten fann att hon inte befunnit sig i någon ansvarsbefriande nödsituation och att det inte heller framkommit något som tydde på tvång. Gärningen bedömdes därför ha begåtts med uppsåt.

När det gällde rubriceringen ansåg tingsrätten att brottet inte skulle bedömas som grovt. Rätten konstaterade att det rörde sig om en större mängd narkotika, men fann att övriga omständigheter inte visade att den tilltalade hade haft en sådan roll eller inblandning att brottet nådde upp till grov nivå. Tingsrätten noterade att hon haft kontakt med flera personer i samband med transporten och att det fanns indikationer på planering, men bedömde att hennes inblandning främst avsåg resan i slutet av januari 2026 och att den inte var särskilt långvarig. Sammantaget ledde detta till att hon dömdes för narkotikasmuggling av normalgraden.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för narkotikasmuggling enligt 3 § första stycket och fjärde stycket samt 6 § första stycket lagen om straff för smuggling. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 8 månader.

Rätten beslutade att den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Beslagtagen resväska, narkotika och emballage förverkades, och beslaget skulle bestå. Den tilltalade skulle också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Vidare fick försvararen ersättning av staten med 124 228 kronor, och den tilltalade ska återbetala 4 969 kronor av kostnaderna till staten. Rätten utgick från att denna ersättning var skälig och att endast en mindre del skulle återbetalas med hänsyn till den tilltalades personliga och ekonomiska förhållanden.