Bidragsbrott ledde till villkorlig dom och dagsböter

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bidragsbrott. Den tilltalade yrkade frikännande, medan åklagaren motsatte sig detta och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom i förening med dagsböter. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast på påföljden och bestämde straffet till villkorlig dom och 40 dagsböter om 50 kronor. I skuldfrågan stod tingsrättens bedömning fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett åtal för bidragsbrott avseende en händelse den 8 oktober 2024. Enligt åtalet hade den tilltalade lämnat oriktiga uppgifter i samband med en ansökan om arbetslöshetsersättning, vilket ledde till att ersättning betalades ut felaktigt. Tingsrätten fann den tilltalade skyldig till bidragsbrott och rubricerade gärningen som bidragsbrott.

I hovrätten var det fråga om ett överklagande av den fällande domen. Hovrätten tog utgångspunkt i samma utredning som i tingsrätten. Den tilltalade åberopade dessutom en bekräftelse på en avbetalningsplan.

Hovrätten konstaterade att utredningen visade att den tilltalade vid ett tillfälle, den 8 oktober 2024, ansökte om arbetslöshetsersättning för en period om en månad. Hovrätten noterade att det alltså inte rörde sig om upprepade ansökningar under flera månader, såsom tingsrätten hade beskrivit det. Trots detta ansåg hovrätten att gärningen ändå utgjorde bidragsbrott enligt åtalet och att brottet, med hänsyn till det felaktigt utbetalda beloppet, skulle bedömas som brott av normalgraden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att de objektiva förutsättningarna för ansvar för bidragsbrott var uppfyllda. Den centrala frågan blev därför om den tilltalade hade haft uppsåt.

Domstolen fäste vikt vid att ansökan gjordes vid en tidpunkt då den tilltalade hade arbetat heltid i över en månad, men ändå angett att han varit arbetslös under dagar då han arbetat. Hovrätten ansåg att detta var en så grundläggande uppgift att utrymmet för missförstånd måste anses mycket begränsat. Trots den tilltalades språksvårigheter fann hovrätten att utredningen inte gav stöd för någon annan slutsats än att han förstått att det fanns en avsevärd risk att uppgifterna var oriktiga och att detta kunde leda till felaktig utbetalning av arbetslöshetsersättning.

Hovrätten ansåg därför att den tilltalade agerat med likgiltighetsuppsåt. Han hade lämnat uppgifterna och inte gjort tillräckliga kontroller av om de var riktiga. På den grunden fastställdes skuldfrågan. Hovrätten ändrade alltså inte tingsrättens fällande bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten kom fram till att den tilltalade skulle dömas för bidragsbrott enligt 2 § bidragsbrottslagen. Brottet bedömdes som brott av normalgraden. Tingsrättens dom ändrades endast i påföljdsdelen.

Hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och 40 dagsböter om 50 kronor. Straffvärdet bedömdes motsvara ett kortare fängelsestraff, men eftersom det inte fanns anledning att befara fortsatt brottslighet valde hovrätten villkorlig dom i förening med dagsböter. Tingsrätten hade tidigare dömt till 40 dagsböter om 50 kronor och dessutom ålagt den tilltalade att betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Av hovrättens beslut framgår endast att påföljden ändrades; uppgift om att brottsofferfondsavgiften ändrades saknas.