Grovt rattfylleri ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för grovt rattfylleri efter att ha kört personbil med en alkoholkoncentration i blodet på 1,56 promille. Tingsrätten bedömde brottet som grovt och bestämde påföljden till villkorlig dom i kombination med samhällstjänst. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit en månad.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda åtalspunkt. Den tilltalade åtalades för grovt rattfylleri enligt 4 § 1 st och 4 a § trafikbrottslagen, med gärningsdagen den 19 juni 2026. Enligt åtalet hade han kört personbil efter att ha intagit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 1,56 promille. Händelsen inträffade på E14 i Lugnvik i Östersunds kommun. Åklagaren gjorde gällande att brottet skulle bedömas som grovt eftersom alkoholkoncentrationen uppgick till minst 1,0 promille i blodet. Tingsrätten fann att den tilltalade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri i enlighet med åtalet.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände gärningen. Åklagaren åberopade anmälan och analysresultat som skriftlig bevisning. Tingsrätten ansåg genom erkännandet och den skriftliga bevisningen att det var styrkt att den tilltalade begått grovt rattfylleri på det sätt som åklagaren gjort gällande.

Vid straffmätningen bedömde tingsrätten att gärningen hade ett straffvärde motsvarande en månads fängelse. Domstolen lade särskild vikt vid att promillehalten översteg 1,5 promille och att körningen dessutom ledde till att bilen hamnade i diket längs E14 i höjd med Lugnvik strax utanför Östersund. Samtidigt beaktade tingsrätten att den tilltalade ännu inte fyllt 21 år, var tidigare ostraffad, levde under ordnade omständigheter och var lämplig för samt hade samtyckt till samhällstjänst. Mot den bakgrunden ansåg domstolen att det fanns utrymme att välja en annan påföljd än fängelse. Något skäl för skyddstillsyn ansågs inte ha framkommit.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med samhällstjänst i 50 timmar. Domstolen angav att om fängelse hade valts i stället skulle påföljden ha varit fängelse i 1 månad. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Tingsrätten beslutade vidare att den tilltalade ska ersätta staten för provtagning och/eller analys med 2 600 kronor. Staten ska ersätta försvararen med 3 725 kronor, fördelat på 2 980 kronor för arbete och 745 kronor i mervärdesskatt, och den tilltalade ska betala tillbaka samma belopp till staten. Domstolen hänvisade också till att den tilltalades ungdom beaktats vid straffmätningen enligt 29 kap. 7 § första stycket första meningen brottsbalken.