Förberedelse till mord, grovt vapenbrott och försök till grov utpressning ledde till åtta års fängelse i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade dömts för förberedelse till mord, grovt vapenbrott, två fall av försök till grov utpressning och tre fall av involverande av en underårig i brottslighet. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens bedömning i skuldfrågorna men ändrade påföljden från fängelse i nio år till fängelse i åtta år. Hovrätten skärpte samtidigt skadeståndet till vardera målsäganden och beslutade att den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en överklagad dom från tingsrätten i Malmö. Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och spelade upp tingsrättens förhörsuppeptagningar. I hovrätten förekom även viss ny skriftlig bevisning.

Åklagarna yrkade i hovrätten att den tilltalade skulle få ett längre fängelsestraff än det tingsrätten bestämt. De accepterade tingsrättens bedömning av vilka delar av gärningsbeskrivningen för grovt vapenbrott som inte var styrkta, men justerade åtalet på så sätt att platsen för innehavet angavs till Uppsala och att det brottsliga innehavet av de tre vapnen skulle ha fortsatt till och med den 7 januari 2026.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för förberedelse till mord under perioden 31 december 2025 till 7 januari 2026, för grovt vapenbrott under perioden 3 januari 2026 till 7 januari 2026, för försök till grov utpressning under perioden 7 januari 2026 till 11 januari 2026 samt för tre fall av involverande av en underårig i brottslighet under perioden 31 december 2025 till 11 januari 2026.

Hovrätten prövade åtalen i samma ordning som tingsrätten. När det gällde förberedelse till mord fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade och en medtilltalad tillsammans och i samförstånd hade vidtagit förberedelsegärningar med uppsåt att utföra mord. Hovrätten ansåg också att de aktuella föremålen var särskilt ägnade att användas vid mord och att gärningarna objektivt kunde utgöra förberedelse till mord. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att faran för brottets fullbordan inte varit ringa och att det inte var fråga om ett mindre allvarligt fall. Gärningen rubricerades därför fortsatt som förberedelse till mord.

När det gäller grovt vapenbrott anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd hade innehaft två pistoler och patroner mellan den 3 och 4 januari 2026, samt att den tilltalades innehav därefter fortsatt till den 7 januari 2026 och då även omfattat en revolver. Hovrätten uttalade att avsaknaden av DNA eller andra spår på påsen där vapnen hittades inte förändrade bedömningen. Liksom tingsrätten bedömde hovrätten att brottet var grovt.

Hovrätten fann vidare att den tilltalade och den medtilltalade skulle dömas för försök till grov utpressning i enlighet med gärningsbeskrivningen. Med hänsyn till målsägandenas antal bedömde hovrätten gärningen som två fall av försök till grov utpressning.

I fråga om involverande av en underårig i brottslighet gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Den tilltalade ansågs ha involverat den underårige i de aktuella brotten vid tre tillfällen, och hovrätten fann att den tilltalade i vart fall hade varit oaktsam i förhållande till att den andre var under 18 år. Den tilltalade dömdes därför även för tre fall av involverande av en underårig i brottslighet.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin prövning i huvudsak på samma bevisning som tingsrätten. Den anslöt sig till tingsrättens bedömning av vad som var bevisat om händelseförloppen i stort, men konstaterade samtidigt att utredningen inte visade att vapnen som hittades den 15 januari 2026 var förpackade i dubbla påsar eller att den tilltalade hade avsatt DNA på påsen.

Trots dessa avvikelser ansåg hovrätten att bevisningen räckte för fällande dom. Domstolen framhöll att de förberedelsegärningar som bedömdes som bevisade hade varit centrala för brottsplanen, att de föregåtts av planering och involverat flera personer. Hovrätten bedömde därför farligheten som hög. Den fann också att utredningen visade att den tilltänkta målsäganden hade lokaliserats och att de inblandade hade skaffat sig kännedom om var personen brukade vistas. Hovrätten ansåg att det var utrett att den tilltalade och den medtilltalade haft en konkret och bestämd avsikt att döda.

När hovrätten bestämde straffvärdet ansåg den att förberedelsebrottet motsvarade fem och ett halvt års fängelse. Det grova vapenbrottet motsvarade fyra och ett halvt års fängelse. De två försöksbrotten till grov utpressning motsvarade omkring ett och ett halvt år, och de tre fallen av involverande av en underårig i brottslighet motsvarade också omkring ett och ett halvt år. Med tillämpning av asperationsprincipen kom hovrätten fram till att den samlade brottsligheten för den tilltalade motsvarade åtta års fängelse.

Hovrätten uttalade att det inte fanns skäl att frångå straffvärdet vid straffmätningen och att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga. Påföljden ändrades därför endast på så sätt att fängelsestraffet sattes ned från nio år till åtta år. I övrigt stod tingsrättens dom fast i skuldfrågorna.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter men lämnade i huvudsak skuldfrågorna intakta. Den tilltalade dömdes fortsatt för förberedelse till mord, grovt vapenbrott, två fall av försök till grov utpressning och tre fall av involverande av en underårig i brottslighet.

Påföljden bestämdes av hovrätten till fängelse i åtta år. Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse i nio år. Hovrätten ändrade alltså straffet genom att sänka det med ett år.

Hovrätten höjde också skadeståndet. Den tilltalade ska solidariskt med den medtilltalade betala 49 600 kronor till vardera av de två målsägandena. Hovrätten ansåg att ersättningen för kränkning skulle vara högre än vad tingsrätten bestämt och att skälig ersättning också skulle utgå för sveda och värk. Tingsrätten hade tidigare bestämt skadeståndet till 28 200 kronor till vardera målsäganden, varav 25 000 kronor avsåg kränkning och 3 200 kronor sveda och värk.

Hovrätten beslutade vidare att beslag skulle bestå enligt tingsrättens beslut, men att den beslagtagna telefonen ska återlämnas till den tilltalade när domen vunnit laga kraft. Hovrätten fastställde sekretessbeslutet. Den tilltalade ska också vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.