Cyklist skadades vid passage

Tingsrätten dömde den tilltalade för vållande till kroppsskada efter en trafikolycka den 28 april 2026. I samma mål bedömdes också ett åtal om brott mot trafikförordningen från samma dag, men den gärningen ansågs ingå i vållandet till kroppsskada. Påföljden bestämdes till dagsböter, och den tilltalade ska även betala skadestånd till målsäganden samt en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet körde den tilltalade personbil och svängde in på en påfart till riksväg 21 i Hässleholms kommun. Där körde han på målsäganden, som kom cyklande från vänster och korsade vägen på en obevakad cykelpassage. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade varit oaktsam genom att brista i uppmärksamhet framåt och inte anpassa hastigheten så att cyklisten kunde ges företräde. Åtalspunkt 1 avsåg vållande till kroppsskada den 28 april 2026, och åtalspunkt 2 avsåg brott mot trafikförordningen samma dag på samma plats, eftersom den tilltalade vid sväng in på påfarten passerat den obevakade cykelpassagen utan att låta cyklande passera.

Målsäganden uppgav att han hann cykla över när en bil stannade till höger om honom, men att han sedan bara kände en smäll och vaknade på marken. Han berättade att han fick ont i huvudet och att han på sjukhus fick bekräftat att han hade en mild hjärnskakning. Han uppgav också att krocken ledde till fotledsfraktur och skrapsår. Den tilltalade förnekade gärningarna och uppgav att han såg en bil i motsatt körfält stå stilla, men att solen kom i ögonen och att han därför inte såg cyklisten. Vittnet berättade att han körde bilen som stannat för att släppa fram målsäganden och att den tilltalade kom ganska snabbt utan att det såg ut som om han tänkte stanna. Vittnet uppgav också att cykeln hittades ungefär 30 meter från platsen efter krocken.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att det var ostridigt att den tilltalade kört personbil vid den aktuella tidpunkten och platsen samt att han kört på målsäganden. Rätten fann vidare att det var visat att den tilltalade hade väjningsplikt gentemot målsäganden som cyklade över passagen. Av utredningen, inklusive de hördas uppgifter och trafikmålsanteckningar, ansåg tingsrätten också visat att målsäganden fått benfraktur, hjärnskakning och skrapsår och att skadorna inte var ringa.

När det gällde oaktsamheten konstaterade rätten att en bilförare har ett långtgående ansvar att kontrollera sin omgivning. Tingsrätten godtog att solen kan ha legat i ögonen, men ansåg ändå att den tilltalade borde ha insett att han skulle ha stannat eller kraftigt saktat in när han såg bilen som stod stilla vid cykelpassagen. Vittnets uppgifter om en kraftig smäll och att cykeln hittades en bit från kollisionen togs också till stöd för slutsatsen att den tilltalade kommit i en så pass hög hastighet att han inte kunnat göra en korrekt bedömning av den närliggande trafiken. Mot den bakgrunden fann tingsrätten att den tilltalade varit oaktsam och därför skulle dömas för vållande till kroppsskada.

När det gällde åtalet om brott mot trafikförordningen konstaterade tingsrätten att ansvar enligt förordningen inte skulle dömas ut när straff kunde följa enligt brottsbalken. Eftersom den tilltalade dömdes för vållande till kroppsskada, och den brottslighet som låg till grund för trafikförordningsåtalet redan hade beaktats där, ansåg tingsrätten att den gärningen skulle ingå i vållande till kroppsskada. Den tilltalade dömdes därför inte särskilt för brott mot trafikförordningen.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till 60 dagsböter. Dagsbotsbeloppet sattes till 330 kronor, vilket innebär ett totalt bötesbelopp om 19 800 kronor. Tingsrätten ålade också den tilltalade att betala 1 213 kronor till målsäganden för förlorad arbetsinkomst, jämte ränta enligt räntelagen från den 27 maj 2026. Skadeståndsyrkandet i övrigt avslogs.

Tingsrätten bedömde att målsäganden hade rätt till ersättning för den del av den förlorade arbetsinkomsten som avsåg karensavdraget, men inte till ytterligare ersättning utöver vad som redan betalats ut genom andra ersättningar. Rätten fann inte heller att det var visat att målsäganden hade rätt till högre ersättning för sveda och värk, sakskador eller övriga kostnader än vad som redan ersatts på annat sätt.

Eftersom den tilltalade dömdes för ett brott med svårare straff än penningböter ska han dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.