Jordgubbsförsäljning ledde till fällande dom

Den tilltalade döms för tre fall av bokföringsbrott och tre fall av försvårande av skattekontroll. Tingsrätten fann att hon under flera räkenskapsår hade åsidosatt bokföringsskyldigheten i sin näringsverksamhet och att bristerna också hade inneburit att skattekontrollen försvårats. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet bedrev den tilltalade bokföringspliktig verksamhet i form av försäljning av bär, närmare bestämt jordgubbar. Åtalspunkt 1 avsåg bokföringsbrott under perioden 1 januari 2022 till 31 december 2022. Åklagaren gjorde gällande att hon under perioden 27 maj till 2 augusti 2022 tog emot 4 491 Swishbetalningar om sammanlagt 486 420 kronor från 3 360 olika telefonnummer, utan att löpande bokföra affärshändelserna eller bevara räkenskapsinformation på ett betryggande sätt. Tingsrätten dömde henne för bokföringsbrott i detta fall.

Åtalspunkt 2 avsåg också bokföringsbrott, nu för perioden 1 januari 2023 till 31 december 2023. Enligt gärningsbeskrivningen tog hon under perioden 16 maj till 28 juli 2023 emot 4 682 Swishbetalningar om sammanlagt 533 266 kronor från 3 719 olika telefonnummer. Även här gällde att bokföringsskyldigheten inte hade fullgjorts genom löpande bokföring eller bevarande av räkenskapsinformation. Tingsrätten dömde henne även för detta bokföringsbrott.

Åtalspunkt 3 gällde bokföringsbrott för perioden 1 januari 2024 till 31 december 2024. Åklagaren uppgav att hon mellan 16 maj och 16 juli 2024 hade tagit emot 2 997 Swishbetalningar om sammanlagt 363 130 kronor från 2 561 olika telefonnummer. Också detta ansågs innebära att affärshändelser inte bokförts löpande och att räkenskapsinformation inte bevarats på betryggande sätt. Tingsrätten dömde henne även för detta bokföringsbrott.

Åtalspunkt 4 avsåg försvårande av skattekontroll under tre räkenskapsår, närmare bestämt 2022, 2023 och 2024. Åklagaren gjorde gällande att de brister som beskrivits i de tre bokföringsbrotten hade medfört fara för att myndigheternas kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift allvarligt försvårats. Tingsrätten dömde henne för försvårande av skattekontroll i tre fall.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav de faktiska omständigheterna i de tre bokföringsåtalspunkterna men bestred ansvar och gjorde gällande att hon inte agerat med uppsåt eller oaktsamhet. När det gällde försvårande av skattekontroll invände hon att hon inte handlat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Tingsrätten ansåg dock att de objektiva omständigheterna var ostridiga och att den skriftliga bevisningen tillsammans med hennes egna uppgifter visade att hon åsidosatt bokföringsskyldigheten på det sätt som åklagaren påstått.

Domstolen fäste betydelse vid att hon hade haft kontakt med Skatteverket och fått F-skattsedel, samt att hon hade ansökt om företagskonto hos banken. Enligt tingsrätten var det osannolikt att hon i det läget inte förstått att hon också måste redovisa inkomsterna. Tingsrätten bedömde att hon i vart fall hade insett risken för bokföringsskyldighet och för att den inte fullgjordes, och att hon genom att inte kontrollera detta hade varit likgiltig inför följderna. Därför ansågs hon ha handlat uppsåtligen.

När det gällde bokföringsbrotten konstaterade tingsrätten att gärningarna avsåg tre räkenskapsår och att någon bokföring över huvud taget inte hade förekommit i verksamheten. Med hänsyn till detta och till att det rörde sig om inte helt låga belopp bedömdes brotten inte som ringa, utan som bokföringsbrott av normalgraden i tre fall. Även försvårandet av skattekontroll bedömdes ha skett uppsåtligen, och gärningarna rubricerades enligt åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för bokföringsbrott i tre fall och för försvårande av skattekontroll i tre fall. Tingsrätten bestämde straffvärdet till fängelse i fyra månader, men valde påföljden villkorlig dom. Den villkorliga domen förenades med samhällstjänst i 120 timmar.

Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare fick försvararen ersättning av staten med 6 383 kronor, och den tilltalade ska återbetala samma belopp till staten. Tingsrätten prövade även frågan om företagsbot, men i den redovisade delen av avgörandet framgår inte något bifall till ett sådant yrkande.