Misshandel och två barnfridsbrott ledde till villkorlig dom med samhällstjänst

Hovrätten har prövat ett överklagande från åklagaren och den tilltalade efter tingsrättens dom. Hovrätten ändrade tingsrättens avgörande och dömde den tilltalade för misshandel den 11 april 2025 samt för två fall av barnfridsbrott samma dag. Tingsrättens friande dom i dessa delar upphävdes. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar, och skadeståndsbeloppen höjdes i huvudsak.

Om händelsen och åtalet

Enligt åtalet och hovrättens bedömning uppstod händelsen den 11 april 2025. Den tilltalade hade då, i syfte att ta målsägandens mobiltelefon, brukat våld mot målsäganden på ett sätt som hovrätten ansåg hade orsakat smärta som inte varit direkt övergående. Åklagaren gjorde också gällande att två barn hade bevittnat händelsen och att den tilltalade därför skulle dömas för två barnfridsbrott.

Tingsrätten dömde den tilltalade för egenmäktigt förfarande och ofredande, men frikände honom från misshandel och två fall av barnfridsbrott. Hovrätten kom däremot till motsatt slutsats i dessa delar. Hovrätten dömde alltså den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och för två fall av barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2025.

Åtalet för ofredande låg också till grund för hovrättens prövning. Den tilltalade gjorde gällande att han inte haft uppsåt att målsäganden skulle upptäcka övervakningen med GPS-sändare på hennes bil. Hovrätten fann dock att övervakningen utgjorde ett hänsynslöst beteende som varit ägnat att kränka målsägandens frid på ett kännbart sätt. Hovrätten slog fast att målsäganden fått kännedom om GPS-sändaren och därigenom uppfattat angreppet. Hovrätten ansåg därför att den tilltalade även hade uppsåt till att angreppet skulle uppfattas och att han därmed gjort sig skyldig till ofredande, i likhet med tingsrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma skriftliga bevisning som tingsrätten samt av inspelade förhör och förhör med barnen inför utredande myndighet. Hovrätten bedömde bevisningen på samma sätt som tingsrätten i allt väsentligt men gjorde en annan skuldvärdering i frågan om misshandel och barnfridsbrott.

När det gällde misshandeln fann hovrätten det bevisat att den tilltalade hade använt våld som lett till att målsäganden åtminstone känt smärta som inte varit direkt övergående. Hovrätten betonade att den tilltalade hade haft uppsåt både till handlandet och till följderna av det. Därmed ansågs gärningen inte vara ringa och den tilltalade dömdes för misshandel.

När det gällde barnfridsbrotten uttalade hovrätten att ett barn måste ha sett eller hört den brottsliga gärningen för att det ska vara fråga om barnfridsbrott. Hovrätten ansåg det klarlagt att det ena barnet hade bevittnat händelsen. Det andra barnet hade enligt hovrätten hört målsäganden ropa på hjälp, sett henne ligga på golvet och därefter agerat genom att söka hjälp och ringa 112. Hovrätten fann att även detta barn hade uppfattat tillräckligt mycket av händelseförloppet för att barnfridsbrott skulle anses styrkt. Den tilltalade dömdes därför för två fall av barnfridsbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut i ansvarsdelen och dömde den tilltalade för misshandel den 11 april 2025 samt två fall av barnfridsbrott samma dag. Tingsrättens friande dom i dessa delar ändrades alltså.

Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Hovrätten angav att om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle straffet ha bestämts till fängelse i tre månader. Hovrätten konstaterade att straffvärdet motsvarade fängelse tre månader men fann, med hänsyn till att den tilltalade tidigare var ostraffad och att det inte fanns anledning att anta fortsatt brottslighet, att en icke frihetsberövande påföljd kunde väljas.

I skadeståndsfrågan ändrade hovrätten tingsrättens dom. Målsäganden tillerkändes 50 530 kronor i skadestånd, i stället för 10 000 kronor. Av beloppet avsåg 27 000 kronor sveda och värk, 13 530 kronor inkomstförlust och 10 000 kronor kränkning, med ränta enligt räntelagen från olika angivna tidpunkter. Hovrätten fann också att de två barnen hade rätt till kränkningsersättning om 20 000 kronor vardera.

Hovrätten beslutade vidare att sekretessen fortsatt skulle gälla för de uppgifter som tingsrätten omfattat. Den tilltalade ålades också att betala en del av kostnaderna i hovrätten, inklusive ersättning till försvarare och målsägandebiträde. Någon uppgift om häktning anges inte i materialet.