Fängelse för flera brott mot tidigare partner

Tingsrätten dömde den tilltalade till fängelse i nio månader för flera gärningar mot en tidigare partner. Domstolen ansåg att varje enskild gärning var styrkt, men att brotten inte skulle bedömas som grov fridskränkning eftersom relationen mellan parterna inte ansågs falla inom närståendebegreppet i lagen. I stället dömdes den tilltalade för misshandel vid två tillfällen, ringa misshandel, två fall av ofredande, två fall av olaga hot, skadegörelse och ringa narkotikabrott.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först en händelse den 24 februari 2026 där den tilltalade enligt domen skulle ha gjort sig skyldig till olaga hot, skadegörelse och ofredande. Det gällde också ett separat åtal om olaga hot samma dag mot ett barn i hushållet. Enligt åtalet gick den tilltalade runt med en yxa, slog på föremål och slog med yxan på en toalettdörr medan målsäganden och ett barn befann sig därinne. Han skulle också ha slagit sönder målsägandens mobiltelefon med yxan, slagit med yxan på dörren så att skador uppstod och hällt vatten eller annan dryck över målsäganden. För detta dömdes han för olaga hot, skadegörelse och ofredande. Han dömdes också för olaga hot i den separata punkten samma dag.

Nästa åtalspunkt avsåg den 7 mars 2026. Då skulle den tilltalade ha gjort sig skyldig till misshandel och ofredande genom att kasta ett föremål på målsäganden, dra henne i håret, trycka en glödande cigarett i huvudet på henne, trycka ner henne i en soffa och hälla öl över henne. Tingsrätten fann att misshandel var styrkt, men inte att det var bevisat att han hade kastat något på henne eller att han hade tryckt en glödande cigarett i huvudet på henne som ett brottsligt moment i gärningen. Däremot dömdes han för ofredande genom att ha hällt öl över henne.

Den 2 maj 2026 gällde åtalet misshandel. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade ha sparkat målsäganden på skinkan eller höften, slagit henne på kroppen och i ansiktet samt tagit stryptag på henne. Tingsrätten dömde honom för misshandel av normalgraden.

Den sista våldsamma händelsen i åtalet inträffade den 4 maj 2026. Då skulle den tilltalade ha slagit målsäganden i ansiktet med öppen hand och nypit henne på sidan av kroppen. Tingsrätten bedömde detta som ringa misshandel och dömde honom för det brottet.

Utöver vålds- och fridsbrotten gällde åtalet ringa narkotikabrott den 7 mars 2026. Den tilltalade hade enligt domen olovligen innehaft 0,04 gram 4-CMC. Han erkände den gärningen och dömdes för ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten lade stor vikt vid målsägandens uppgifter, som ansågs detaljerade, levande och i huvudsak samstämmiga med övrig bevisning. Även barnets berättelse bedömdes som trovärdig och tillförlitlig. Flera vittnen hördes, däribland närstående och poliser, och domstolen ansåg att deras uppgifter i olika delar gav stöd åt målsägandenas berättelser.

För händelsen den 24 februari 2026 ansåg tingsrätten att fotografier av dörren visade skador som var förenliga med hugg eller slag med yxa. Barnets uppgifter stödde att den tilltalade slog med yxan på dörren medan målsäganden och barnet var innanför. Domstolen ansåg också att det var bevisat att han slog sönder mobilen med yxan och hällde vätska över målsäganden. Hotet bedömdes som sådant att målsägandena kunde förväntas känna allvarlig rädsla.

För händelsen den 7 mars 2026 fann domstolen att uppgifterna om hårdragning, tryck mot soffan och öl som hälldes över målsäganden fick stöd av vittnesuppgifter och fotografier. Däremot ansågs inte påståendet om att ett föremål kastats på henne vara styrkt, och inte heller att det var bevisat som ett brottsligt moment att en glödande cigarett tryckts mot huvudet på henne, eftersom det inte ansågs visat att det orsakat skada eller smärta. Den samlade gärningen bedömdes ändå som misshandel av normalgraden och ofredande.

När det gällde den 2 maj 2026 godtog tingsrätten målsägandens berättelse om slag, sparkar och stryptag. Ett vittne hade i larmsamtal och i uppgifter till polisen lämnat stöd för att situationen varit allvarlig, och fotografier av skador stärkte uppgifterna. Försvarets invändningar ansågs inte bryta den samlade bevisningen. Även här dömdes den tilltalade för misshandel av normalgraden.

För den 4 maj 2026 fann tingsrätten att målsägandens uppgifter om en örfil och nypningar var trovärdiga och att de stöddes av ett vittne och av uppgifter i larmsamtal. Gärningen bedömdes som ringa misshandel.

Domstolen prövade också om gärningarna tillsammans skulle bedömas som grov fridskränkning. Den kom fram till att relationen mellan den tilltalade och målsäganden inte var tillräckligt långvarig eller integrerad för att de skulle anses vara närstående i lagens mening. Därför dömdes han inte för grov fridskränkning, utan för de enskilda brotten var för sig.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i nio månader. Tingsrätten ansåg att brottsligheten hade ett straffvärde som motsvarade den påföljden, särskilt eftersom flera gärningar hade begåtts upprepat under en förhållandevis lång period, i hemmet och inför barn. Domstolen framhöll också att vissa gärningar var att bedöma som artbrott. Den tilltalade skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas.

Han dömdes att betala skadestånd till målsäganden med 51 600 kronor och ränta från den 4 maj 2026 samt till den andra målsäganden med 20 000 kronor och ränta från den 24 februari 2026. Han skulle också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Staten skulle stå för kostnaderna i målet.