Grov egenmäktighet med barn ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade döms för grov egenmäktighet med barn efter att utan den andre vårdnadshavarens tillåtelse ha fört bort ett barn från Sverige den 23 september 2024 och hållit barnet utomlands fram till den 28 juli 2026. Tingsrätten bedömde brottet som grovt och bestämde påföljden till skyddstillsyn förenad med samhällstjänst i 240 timmar. Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalspunkten

Åtalet gällde egenmäktighet med barn, grovt brott, med gärningsdatum den 23 september 2024. Enligt åtalet hade den tilltalade utan beaktansvärt skäl egenmäktigt fört bort barnet, som hon hade gemensam vårdnad om tillsammans med den andre vårdnadshavaren, och därigenom skiljt barnet från honom. Brottet angavs ha pågått mellan den 23 september 2024 och den 28 juli 2026, bland annat i Peru och USA. Åklagaren gjorde gällande att gärningen skulle bedömas som grov eftersom barnet under lång tid hållits skilt från vårdnadshavaren i ett annat land och med endast någon enstaka telefonkontakt.

Den tilltalade medgav att hon fört barnet ut ur landet men bestred att det varit fråga om egenmäktighet med barn. Hon gjorde gällande att hon haft beaktansvärda skäl och att hon i vart fall inte haft uppsåt. Hon bestred också att brottet skulle bedömas som grovt.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det bevisat att den tilltalade utan den andre vårdnadshavarens tillåtelse förde barnet ur landet den 23 september 2024. Att den andre vårdnadshavaren hade varit med och ordnat pass åt barnet ansågs inte innebära att han hade godkänt att barnet fördes ur landet på obestämd tid. Rätten fann också att barnet och den tilltalade sedan blev kvar utomlands fram till den 28 juli 2026 utan att den andre vårdnadshavaren någon gång tillstyrkt detta. Det var enligt tingsrätten utrett att kontakten mellan barnet och den andre vårdnadshavaren under denna period varit mycket begränsad. Rätten ansåg därför att den tilltalade egenmäktigt hade skiljt barnet från den andre vårdnadshavaren och att hon varit fullt medveten om vad gemensam vårdnad innebar.

När det gällde skälen för resan godtog inte tingsrätten att den situation som den tilltalade beskrivit utgjorde beaktansvärda skäl för att utan tillåtelse ta med barnet utomlands. Tingsrätten fann att hon inte haft beaktansvärda skäl och att hon måste ha förstått detta. Brottet ansågs därmed ha begåtts med uppsåt.

Vid rubriceringen lade tingsrätten vikt vid att barnet ryckts upp från sin invanda miljö och förts från Sverige till två främmande länder. Kontakten med den andre vårdnadshavaren hade påtagligt förändrats och delvis avskurits under nästan två år. Samtidigt konstaterade rätten att barnet befunnit sig i en trygg miljö med sin mamma och sina halvsyskon och att hon gått i skola. Vid en samlad bedömning bedömdes gärningen ändå som grov.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för egenmäktighet med barn, grovt brott, begånget den 23 september 2024. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn. Den förenades med samhällstjänst i 240 timmar, och om fängelse i stället hade valts skulle ett års fängelse ha dömts ut. Övervakare ska utses av frivården.

Tingsrätten förpliktade den tilltalade att betala skadestånd till målsäganden med 80 000 kronor samt ränta enligt räntelagen från den 23 september 2024. Ett skadeståndsyrkande från den andre föräldern avslogs. Rätten fann inte tillräcklig grund för ersättning för sveda och värk, men ansåg att barnet hade rätt till ersättning för kränkning och att begärt belopp var skäligt. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Kostnaderna för rättsliga biträden ska stanna på staten.