Mened och anstiftan till mened prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mened och anstiftan till mened. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut och ändrade alltså inte utgången. De brott som tingsrätten redan hade dömt ut stod kvar, medan åtalet för mened och anstiftan av mened ogillades i hovrätten.

Om händelsen och åtalet

I hovrätten yrkade åklagaren att den tilltalade skulle dömas för anstiftan av mened. Åklagaren justerade samtidigt gärningsbeskrivningen så att en hänvisning till ett annat målnummer ersattes med ett nytt. Den tilltalade motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten konstaterade att den tilltalade, enligt tingsrättens dom, redan hade dömts för ringa narkotikabrott och olovlig körning, grovt brott. Dessa delar var inte överklagade och stod därför fast.

Det överklagade åtalet gällde i stället ett vittnesmål som hade lämnats vid en huvudförhandling i en annan rättegång. Enligt åklagaren hade vittnet där lämnat en osann uppgift när han uppgav att det var han själv, och inte den tilltalade, som körde personbilen vid det aktuella tillfället. På den grunden menade åklagaren att den tilltalade hade gjort sig skyldig till anstiftan av mened.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma skriftliga och muntliga bevisning som tingsrätten hade haft tillgång till. Förhören i tingsrätten hade spelats upp med ljud och bild, och hovrätten tog också del av en ljudfil från ett tidigare vittnesförhör. Någon fullständig ljud- eller bildupptagning från det tidigare målet fanns dock inte bevarad.

Domstolen framhöll att det inte räcker att en tidigare domstol har underkänt en utsaga för att det automatiskt ska vara bevisat att vittnet har gjort sig skyldig till mened. Hovrätten måste själv pröva om den uppgift som lämnats var osann. För att kunna göra det behövde hovrätten bedöma om den tilltalade verkligen hade kört bilen.

Hovrätten ansåg att den huvudsakliga bevisningen mot den tilltalade bestod av referat av två polisers uppgifter i den tidigare rättegången. Eftersom hovrätten bara hade tillgång till dessa uppgifter genom tingsrättens dom bedömdes bevisvärdet som lågt. Rätten pekade också på att det var svårt att göra en rättssäker granskning av vittnesmål när de bara återges i referatform.

Mot den bakgrunden ansåg hovrätten att det inte var bevisat att den tilltalade hade kört bilen. Därmed var det inte heller bevisat att vittnet hade lämnat en osann uppgift när han sade att det var han som körde. Hovrätten fann alltså att åtalet för mened och anstiftan av mened inte var styrkt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ogillade åtalet för mened och anstiftan av mened. Samtidigt fastställdes tingsrättens domslut i övrigt, vilket innebar att den tilltalades fällande domar för ringa narkotikabrott och olovlig körning, grovt brott, stod kvar.

Hovrätten angav också att beslutet om beslag skulle bestå. Däremot framgår det inte av hovrättsbeslutet att någon ny påföljd eller nytt skadestånd bestämdes där. Tingsrätten hade tidigare dömt till dagsböter, förklarat beslagtaget amfetamin förverkat och beslutat om avgift till brottsofferfonden. Hovrätten ändrade inte detta utan fastställde tingsrättens domslut. Det framgår också att staten skulle stå för kostnaden för försvararen i hovrätten, och att den tilltalade fick ersättning av staten för försvararkostnader enligt hovrättens beslut.