Misshandel och olaga hot prövades i hovrätten – en gärning omrubricerades och två åtalsdelar ogillades

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel, allmänfarlig vårdslöshet och olaga hot. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter: den tilltalade frikändes från åtalet för misshandel mot en målsägande och från åtalet för olaga hot, en annan misshandel rubricerades om till ringa misshandel, och påföljden bestämdes till fängelse en månad. Hovrätten sänkte också skadeståndet till en av målsägandena och ogillade en annan målsägandes skadeståndsyrkande.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde händelser den 22 november 2024 samt den 8 maj 2025. I tingsrätten dömdes den tilltalade för allmänfarlig vårdslöshet, misshandel vid tre tillfällen och olaga hot. I hovrätten prövades målet efter överklagande, och hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten.

Hovrätten fann att tingsrättens bedömning skulle stå fast när det gällde åtalspunkten 1.1, som avsåg misshandel mot en målsägande, samt åtalspunkten 2, som avsåg allmänfarlig vårdslöshet. Dessa delar ändrades inte. Det framgår inte av hovrättens dom att rubriceringen av den allmänfarliga gärningen ändrades.

När det gällde åtalspunkten 1.2, misshandel mot en annan målsägande, konstaterade hovrätten att det var visat att den tilltalade knuffat målsäganden. Hovrätten ansåg dock att det inte var styrkt att knuffen orsakat den smärta som målsäganden uppgett i huvudet. Gärningen bedömdes därför inte som misshandel, och den tilltalade frikändes från denna åtalsdel.

För åtalspunkten 1.3, misshandel mot ytterligare en målsägande, ansåg hovrätten att det var utrett att den tilltalade tagit tag runt målsägandens jackkrage så att det klämt åt runt halsen. Hovrätten fann dock att gärningen bara orsakat lindrig och övergående smärta. Därför ändrades rubriceringen från misshandel till ringa misshandel.

När det gällde åtalspunkten 1.4, olaga hot, fann hovrätten att utredningen inte gav tillräckligt stöd för att den tilltalade jagat målsägandena med en flaska på det sätt som påståtts. Hovrätten ansåg också att det inte var visat att han agerat på ett sätt som utgjort ett hot ägnat att framkalla allvarlig rädsla. Den tilltalade frikändes därför från åtalet för olaga hot.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten betonade att samma bevisning hade lagts fram som i tingsrätten. På vissa punkter delade hovrätten tingsrättens bedömning, men den gjorde en annan rättslig värdering av vissa gärningar.

I fråga om åtalspunkten 1.2 ansåg hovrätten att filmen, som var den främsta bevisningen, inte visade att målsäganden slagit i huvudet till följd av knuffen på ett sätt som kunde orsaka smärta. Därmed saknades tillräckligt stöd för att bedöma agerandet som misshandel.

I fråga om åtalspunkten 1.3 ansågs själva angreppet vara styrkt genom förhörspersonernas uppgifter, men skadan bedömdes som begränsad. Det ledde till att gärningen rubricerades som ringa misshandel i stället för misshandel.

När det gällde åtalspunkten 1.4 lade hovrätten vikt vid att uppgifterna om en flaska inte var tillräckligt säkra. Vissa uppgifter talade för att en flaska hade förekommit, men hovrätten ansåg inte att bevisningen räckte för att visa att den tilltalade hotat målsägandena på det sätt som åklagaren gjort gällande.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för ett fall av misshandel av normalgraden, ett fall av ringa misshandel och ett fall av allmänfarlig ödeläggelse. Det sammantagna straffvärdet ansågs motsvara fängelse i en månad, och hovrätten bestämde påföljden till fängelse i en månad. Påföljden var därmed lindrigare än i tingsrätten, där straffet hade bestämts till fängelse i två månader.

Skadeståndet ändrades också. Eftersom den tilltalade frikändes från åtalet för misshandel mot en målsägande, skulle ingen kränkningsersättning betalas till den målsäganden. Eftersom den tilltalade också frikändes från åtalspunkten om olaga hot, skulle ingen kränkningsersättning betalas till den målsäganden heller. För målsäganden i åtalspunkten 1.3 bestämde hovrätten skadeståndet till 8 000 kronor jämte ränta enligt tingsrättens bestämmande. I tingsrätten hade motsvarande belopp varit 15 000 kronor. Skadeståndet till den andra målsäganden, som avsåg 10 000 kronor, ändrades inte i den delen som hovrätten inte prövade om på annat sätt i beslutet som redovisats här.

Hovrätten nämner inte någon häktningstid i det material som finns tillgängligt här. Den offentlige försvararen tillerkändes ersättning av staten med 5 081 kronor, och staten skulle stå för kostnaderna för den offentlige försvararen i hovrätten.