Grovt förtal och egenmäktighet med barn prövades på nytt i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom mot den tilltalade. Utfallet blev att hovrätten i huvudsak fastställde tingsrättens dom, men ändrade den på tre punkter: den tilltalade dömdes för ytterligare ett fall av grovt förtal, påföljden ändrades från villkorlig dom och dagsböter till skyddstillsyn, och skadeståndet till en målsägande höjdes till 30 000 kronor. I övrigt stod tingsrättens bedömning fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst en gärning som avsåg egenmäktighet med barn, grovt brott. Enligt åtalet hade den tilltalade agerat på ett sätt som innebar att ett barn fördes bort eller hölls kvar i strid med vårdnadsbeslut. Hovrätten konstaterade att det var utrett att den tilltalade hade handlat på det sätt som åklagaren påstod, men att den centrala frågan var om hon kunde gå fri från ansvar eftersom hon påstått att hon befunnit sig i en nödsituation eller åtminstone trott att hon gjorde det. Hovrätten fann att någon verklig nödsituation inte var visad och att det inte heller fanns stöd för att den tilltalade haft en sådan uppfattning. Tingsrättens fällande dom för egenmäktighet med barn, grovt brott, lämnades därför oförändrad.

Åtalet omfattade även grovt förtal. I tingsrätten dömdes den tilltalade för grovt förtal avseende ett inlägg på Facebook och för grovt förtal i form av brev, men hovrätten gjorde en mer långtgående prövning av breven. Hovrätten ansåg att det var styrkt att den tilltalade hade skickat breven och att innehållet var ägnat att utsätta den målsägande för andras missaktning. Eftersom breven hade skickats till en begränsad krets och uppgifterna lämnats vid ett annat tillfälle än Facebookinlägget bedömde hovrätten detta som ett separat brott. Den tilltalade dömdes därför för ytterligare ett fall av grovt förtal mellan den 1 januari 2019 och den 25 januari 2019.

När det gällde påståendet om medhjälp till egenmäktighet med barn mot en annan person gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och fann att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den personen känt till planen eller uppsåtligen främjat gärningen. Den delen av tingsrättens dom fastställdes också.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från att parterna hade lagt fram samma bevisning som i tingsrätten, men att viss ny skriftlig bevisning, en ytterligare ljudfil och kompletterande förhör också hade tillkommit. Den tilltalade hade själv hörts ytterligare, och ett vittne hade hörts om kontakter med den tilltalade, barnet och myndigheter.

I frågan om egenmäktighet med barn analyserade hovrätten framför allt om det hade kommit fram nya betydelsefulla uppgifter efter vårdnadsdomen som kunde motivera att den tilltalade uppfattat situationen som en nödsituation. Hovrätten bedömde att den större delen av den åberopade utredningen redan hade funnits tillgänglig i vårdnadsmålet eller i övrigt varit föremål för prövning. De nya fotografier och ljudfiler som hade lagts fram ansågs inte förändra bilden på något avgörande sätt. Inte heller de medicinska uppgifter som åberopats ansågs utgöra sådana nya betydelsefulla uppgifter som kunde leda till ansvarsfrihet. Hovrätten fann därför att den tilltalade inte hade befunnit sig i en faktisk nödsituation och inte heller kunde anses ha haft en rimligt ursäktlig villfarelse om detta.

I förtalsdelen gjorde hovrätten delvis en annan bevisvärdering än tingsrätten. När det gällde Facebookinlägget fann hovrätten inte anledning att ändra tingsrättens bedömning. För breven ansåg hovrätten däremot att flera omständigheter band den tilltalade till utskicken, bland annat textlikheten med material i hennes mobiltelefon och att breven skickats till en snäv krets personer i den andra målsägandens närhet. Hovrätten fann att det var praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade hade skickat breven.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde alltså den tilltalade för egenmäktighet med barn, grovt brott, och för två fall av grovt förtal. Tingsrättens dom ändrades på så sätt att påföljden bestämdes till skyddstillsyn i stället för villkorlig dom och dagsböter. Hovrätten ansåg att brottsligheten sammantaget hade ett straffvärde som låg något över tingsrättens bedömning, men inte på en nivå som i sig motiverade fängelse. Samtidigt bedömde hovrätten att det fanns en risk för återfall och att skyddstillsyn därför var en lämplig påföljd.

Den tilltalade hade inte varit häktad enligt den domstolstext som tillhandahållits. Någon kontaktförbudsåtgärd framgår inte av materialet.

När det gäller skadestånd bestämde hovrätten att den tilltalade skulle betala 30 000 kronor till den målsägande som berördes av förtalsbrottet, jämte ränta på det sätt som anges i tingsrättens dom. Det innebar en höjning från tingsrättens belopp med 5 000 kronor. I övrigt ändrades inte skadeståndsfrågorna. Hovrätten berörde också sekretessfrågor och fastställde att tidigare beslut om sekretess skulle fortsätta att gälla.

Hovrätten beslutade dessutom om ersättning till försvarare, målsägandebiträden och särskild företrädare samt att staten skulle stå för dessa kostnader i hovrätten. Någon ny avgift till brottsofferfonden framgår inte av hovrättsdelen i det material som angetts.