Olaga hot bedömdes som normalgraden i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om flera brott. Hovrätten ändrade domen för den tilltalade på flera punkter, bland annat genom att rubricera ett tidigare grovt olaga hot som olaga hot av normalgraden och genom att sänka vissa skadeståndsbelopp. I övrigt stod tingsrättens dom fast i huvudsak, och den tilltalade döms till fängelse. Han ska också vara fortsatt häktad till dess straffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom i ett brottmål där den tilltalade åtalats för utpressning, grovt olaga hot, misshandel, tillgrepp av fortskaffningsmedel, vårdslöshet i trafik, brott mot knivförbudslagen, dopningsbrott och ringa narkotikabrott. Åklagaren justerade i hovrätten vissa gärningsbeskrivningar. För vårdslöshet i trafik lades till att den tillgripna personbilen skadades vid körningen. För grovt olaga hot och misshandel togs påståendet bort om att brotten begåtts tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad. För brott mot knivförbudslagen tillkom att yxan var av särskilt farlig beskaffenhet. Åklagaren godtog också tingsrättens bedömning att en gärning skulle rubriceras som egenmäktigt förfarande men hävdade att den var grov.

Hovrätten utgick från att den tilltalade, i enlighet med tingsrättens dom, hade gjort sig skyldig till brott mot knivförbudslagen, dopningsbrott av ringa grad, olovlig körning av grovt brott, rattfylleri och två fall av ringa narkotikabrott. Hovrätten prövade därefter särskilt utpressningen, händelserna med olaga hot och misshandel, tillgreppet av fortskaffningsmedel, vårdslösheten i trafik samt frågan om grovt egenmäktigt förfarande.

När det gäller utpressningen instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att åtalet var styrkt och att gärningen skulle rubriceras enligt åklagarens påstående. Om gärningen som tidigare bedömts som grovt olaga hot och misshandel ansåg hovrätten att det var styrkt att den tilltalade uppsåtligen agerat enligt gärningsbeskrivningen, med undantag för att det inte var klarlagt att han riktade kniven mot målsäganden. Hovrätten fann att hans handlande mot en av målsägandena orsakade medvetslöshet och smärta och att detta utgjorde misshandel som inte var ringa. Hans agerande att följa efter den andra målsäganden med en kökskniv i handen bedömdes vara ägnat att framkalla allvarlig rädsla och därmed utgöra olaga hot, men inte grovt olaga hot. Hovrätten fann alltså att det allvarliga hotet inte förstärktes på det sätt som krävs för grov rubricering.

Hovrätten anslöt sig också till tingsrättens bedömning att tillgrepp av fortskaffningsmedel var styrkt. Vidare fann hovrätten att det var utrett att den tilltalade körde den tillgripna personbilen på ett sådant sätt att det utgjorde vårdslöshet i trafik, och att han genom sin körning vållade skador på bilen. Även om skadorna uppkom i samband med att bilen kördes över polisens spikmatta och därefter prejsades av en polisbil, ansåg hovrätten att det var den tilltalade som orsakat skadorna genom sitt oaktsamma sätt att köra och sin underlåtenhet att stanna.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten angav att parterna åberopat i huvudsak samma bevisning som i tingsrätten och att förhören i de delar som prövades hade spelats upp. För utpressningen gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. När det gällde olaga hot och misshandel fann hovrätten att den samlade bevisningen visade att den tilltalade agerat på det sätt som påståtts, men att vissa moment inte var styrkta, särskilt att kniven riktats mot målsäganden. Detta fick betydelse för rubriceringen. Hovrätten hänvisade också till att hotet saknade verbalt inslag och att den tilltalade inte gjort utfall med kniven eller hållit den nära kroppen på målsäganden, vilket talade emot grovt olaga hot.

I frågan om brott mot knivförbudslagen fann hovrätten att det var utrett att en yxa och en kniv fanns i bilen och att den tilltalade kände till detta. Hovrätten ansåg dock att omständigheterna inte var så försvårande att brottet skulle bedömas som grovt. Det fanns förvisso flera försvårande omständigheter, bland annat att två föremål var inblandade och att yxan var relativt farlig, men föremålen var inte så lättillgängligt förvarade att det i sig motiverade en grov rubricering.

För olaga hot och grovt egenmäktigt förfarande i den del som avsåg en annan gärning än den som låg till grund för olaga hotet ovan, fann hovrätten att den tilltalade skickat hotfulla meddelanden med innebörden att han skulle ge en målsägande stryk. Hotet bedömdes vara ägnat att framkalla allvarlig rädsla och var därför olaga hot. Hovrätten fann också att den tilltalade olovligen gått in i en bostad och tagit vissa föremål med ett värde om minst 15 000 kronor. Eftersom detta skedde efter intrång i bostad och var en hänsynslös kränkning bedömdes gärningen som grovt egenmäktigt förfarande. I denna del ändrade hovrätten alltså tingsrättens rubricering.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för utpressning, tillgrepp av fortskaffningsmedel, olaga hot, misshandel, grovt egenmäktigt förfarande, brott mot knivförbudslagen, dopningsbrott, ringa narkotikabrott, olovlig körning av grovt brott och rattfylleri. Hovrätten ändrade dock tingsrättens dom genom att det olaga hot som tingsrätten bedömt som grovt i stället bedömdes som olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Hovrätten ändrade också rubriceringen av egenmäktigt förfarande till grovt egenmäktigt förfarande och satte ner skadeståndet till två av målsägandena. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Hovrätten fann att den samlade brottsligheten hade ett straffvärde som inte understeg fängelse i tio månader. Den tilltalade dömdes till ett fängelsestraff, och hovrätten uttalade att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om påföljdsval eller förverkande av villkorligt medgiven frihet. Tingsrättens påföljd var fängelse i ett år och fyra månader, och hovrätten ändrade inte detta för den tilltalade i sak såvitt gäller påföljden i den del som framgår av domen.

När det gäller skadestånd bestämde hovrätten ersättningen till två målsäganden till 15 000 kronor vardera för kränkning, med ränta enligt räntelagen från respektive angivet datum. Hovrätten slog fast att betalningsansvaret var solidariskt på sätt tingsrätten angett. För en annan målsägande godtog hovrätten tingsrättens bedömning om ersättning med 20 000 kronor för kränkning, samt ersättning för sveda och värk och förlorad arbetsinkomst. Hovrätten ansåg också att den skada som orsakats på bilen inte understeg det yrkade beloppet som övergått till försäkringsbolaget. Hovrätten ändrade alltså skadeståndsbeloppen endast i fråga om de två kränkningsersättningarna.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet får verkställas. Beslagen skulle bestå. Den tilltalade ålades inte någon avgift till brottsofferfonden i hovrättsdomen enligt det återgivna beslutet. Hovrätten angav också att den offentliga försvararen skulle få ersättning av staten.