Vapenbrott och flera hot gärningar fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat olaga hot, hot mot tjänsteman, falskt larm och vapenbrott. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i sin helhet och ändrade alltså inte skuldfrågan, påföljden eller skadestånden. Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då villkorlig frigivning skulle ha skett.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter som prövades i tingsrätten och därefter överklagades till hovrätten. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för falskt larm den 18 december 2025, hot mot tjänsteman vid två tillfällen under perioden 20 augusti 2025 till 30 mars 2026, hot mot tjänsteman den 17 december 2025, olaga hot vid sju tillfällen under perioden 13 oktober 2025 till 26 december 2025 samt vapenbrott den 16 december 2025. Tingsrätten ogillade samtidigt åtalet för falskt larm den 30 mars 2026.

I hovrätten yrkade den tilltalade att hon skulle frikännas från ansvar för olaga hot vid två tillfällen, vapenbrott, hot mot tjänsteman och falskt larm enligt åtalspunkterna 2 och 7–10 i stämningsansökan från den 11 mars 2026, samt från ytterligare olaga hot enligt en stämningsansökan från den 30 mars 2026 och hot mot tjänsteman enligt en stämningsansökan från den 14 april 2026. Hon motsatte sig också skadeståndskraven och yrkade strafflindring. Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Hovrätten slog fast att tingsrättens bedömning skulle stå fast i de delar som inte överklagats. Den tilltalade skulle därför fortfarande dömas för fyra fall av olaga hot och ett fall av hot mot tjänsteman i enlighet med tingsrättens rubriceringar. I fråga om vapenbrottet, som avsåg åtalspunkt 8 i stämningsansökan från den 11 mars 2026, tillämpade hovrätten 9 kap. 1 § första stycket vapenlagen i dess lydelse före den 1 juni 2026 och fastställde tingsrättens dom även där.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Domstolen gjorde inte några andra bedömningar än tingsrätten vare sig i fråga om huruvida den tilltalade begått de åtalade gärningarna, hur gärningarna skulle rubriceras eller skadeståndsfrågorna. När det gällde vapenbrottet noterade hovrätten att den tilltalade först i hovrätten invänt mot den promemoria som åklagaren åberopat som bevisning. Hovrätten anslöt sig dock till tingsrättens bedömning att det redan av den tilltalades egna uppgifter framgick att hennes invändning om att hon inte känt till att det var fråga om ett elchockvapen kunde lämnas utan avseende.

Hovrätten tog också upp uppgifter om den tilltalades hälsa. Utöver det som framgick av ett läkarintyg om en diagnostiserad lindrig intellektuell funktionsnedsättning hade hon i hovrätten fört fram uppgifter om dålig fysisk hälsa. Trots detta ansåg hovrätten att det inte fanns skäl att frångå tingsrättens påföljdsval eller straffmätning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom i någon del. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för falskt larm den 18 december 2025, olaga hot i flera fall under perioden 13 oktober 2025 till 26 december 2025, hot mot tjänsteman vid flera tillfällen under perioden 20 augusti 2025 till 30 mars 2026 samt vapenbrott den 16 december 2025. Åtalet för falskt larm den 30 mars 2026 förblev ogillat.

Påföljden var fortsatt fängelse i fem månader. Den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas, dock längst till den tidpunkt då villkorlig frigivning hade skett om verkställighet hade påbörjats. Hovrätten bedömde att det fortfarande fanns risk för fortsatt brottslighet om hon försattes på fri fot och att häktning därför var proportionerlig även med beaktande av hälsoproblemen.

Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla, liksom sekretessen. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Skadeståndsfrågorna ändrades inte i hovrätten. Tingsrätten hade förpliktat henne att betala skadestånd till flera målsäganden, medan ett skadeståndsyrkande hade avslagits.

Hovrätten prövade också ersättningen till försvararen och bestämde att denna skulle stanna på staten. Den ersättning som anges i hovrättens beslut uppgår till 13 211 kronor, varav 10 569 kronor avser arbete och 2 642 kronor mervärdesskatt. I tingsrätten hade försvararen fått ersättning med ett högre belopp och även då hade staten stått för kostnaderna.