Avhysning från fastighet godkänns

Tingsrätten har beslutat att en svarande ska avflytta från en fastighet efter att en ansökan om avhysning först hade lett till utslag hos Kronofogdemyndigheten. Tingsrätten undanröjde Kronofogdemyndighetens utslag och biföll kärandens talan om avhysning samt yrkandet om att domen ska gälla omedelbart. Den svarande ska också ersätta kärandens rättegångskostnader.

Bakgrund och yrkanden

Målet inleddes med en ansökan om avhysning hos Kronofogdemyndigheten. Efter att myndigheten meddelat utslag ansökte den svarande om återvinning och inhibition, varefter målet överlämnades till tingsrätten. Tingsrätten avslog den svarandes begäran om inhibition genom beslut den 13 februari 2026. Vid huvudförhandlingen uppgav käranden att avhysningen ännu inte hade verkställts.

Käranden yrkade att den svarande genast, utan hinder av att domen vinner laga kraft, skulle förpliktas att avflytta från fastigheten. Käranden begärde också ersättning för rättegångskostnader. Som grund för talan anfördes att den svarande bodde på fastigheten utan tillstånd eller lov, att hon hade uppmanats att flytta men inte följt uppmaningen och att avhysning därför skulle ske med stöd av 16 kap. 8 § utsökningsbalken. Käranden gjorde också gällande att ägarna till fastigheten hade flyttat till särskilt boende, att fastigheten behövde förvaltas och att den gode mannen inte kunde fullgöra sitt uppdrag så länge den svarande hindrade tillträde till fastigheten.

Den svarande bestred käromålet. Hon anförde att fastigheten hade varit hennes barndomshem sedan 1981, att hon hade varit folkbokförd där under olika perioder och att hon bodde där eftersom fosterföräldrarna hade sagt att hon fick bo där tills hon fick en egen lägenhet. Hon uppgav också att hon behövde bo kvar av hälsoskäl, att hon hade sina saker och mediciner på fastigheten och att hon inte ville flytta. Hon motsatte sig även att domen skulle få verkställas omedelbart.

Käranden bemötte detta och framhöll att det inte ifrågasattes att den svarande hade varit inneboende på fastigheten, att det var hennes tidigare fosterfamilj som ägde fastigheten och att hennes mående var som hon beskrivit. Käranden vidhöll dock att den svarande saknade skäl att motsätta sig avhysning.

Domstolens bedömning

Tingsrätten utgick från att avhysning enligt 16 kap. 8 § utsökningsbalken får genomföras mot en inneboende eller annan tredje man som hindrar sökanden i utövningen av sin rätt, om det är uppenbart att tredje mannen saknar fog att motsätta sig verkställigheten. Domstolen prövade därför om den svarande hindrade käranden i utövningen av äganderätten till fastigheten och om det var uppenbart att den svarande saknade fog att motsätta sig verkställighet.

Till stöd för talan åberopade käranden uppgifter från den gode mannen om att han, till följd av den svarandes agerande, inte hade kunnat få tillträde till fastigheten för att sköta förvaltningen. Det framkom också att fastigheten medförde omfattande kostnader, hade behov av underhåll och saknade fungerande vatten. Vidare åberopades en brottmålsdom som visade att den svarande tidigare dömts för fem fall av olaga hot mot den gode mannen, bland annat genom hotfulla meddelanden och bilder på vapen, samt att hon vid tillfällen på fastigheten hade hotat blåljuspersonal och riktat kniv och luftgevär mot dem.

Mot den bakgrunden ansåg tingsrätten att det var uppenbart att den svarande hindrade den gode mannen från att sköta sitt uppdrag och därmed hindrade käranden från att handla som ägare till fastigheten. När det gällde den svarandes invändningar om rätt att bo kvar konstaterade tingsrätten att det inte hade framkommit någon omständighet som visade att hon hade kärandens tillåtelse att fortsatt bo på fastigheten, eller att det fanns något hyresförhållande eller annat avtalsförhållande som gav henne rätt att bo kvar. Det hon anfört ansågs inte utgöra någon rättsgrund som gav henne rätt att sitta kvar i bostaden och inte heller på annat sätt hindra verkställighet av avhysning. Tingsrätten fann därför att det var uppenbart att den svarande saknade fog att motsätta sig verkställighet.

När domstolen prövade frågan om omedelbar verkställighet fann den skäl för detta. Tingsrätten hänvisade till att fastigheten medförde stora kostnader för ägarna, att förvaltningen inte hade kunnat skötas av deras gode man och att det fanns risk för att den svarande annars skulle förhindra avhysning om hon återvände till bostaden. Vid en avvägning mellan kärandens intresse av att kunna förvalta fastigheten och den skada och olägenhet som omedelbar verkställighet kunde innebära för den svarande bedömde tingsrätten att kärandens intresse vägde tyngre.

Domslut och rättegångskostnader

Tingsrätten undanröjde Kronofogdemyndighetens utslag. Den svarande förpliktades att avflytta från fastigheten, och beslutet skulle gälla omedelbart utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. Domstolen beslutade också att en sekretessbestämmelse fortsatt skulle gälla för kärandens adress- och kontaktuppgifter i partsbilagan.

Eftersom kärandens talan bifölls fullt ut skulle den svarande ersätta kärandens rättegångskostnader. Käranden yrkade ersättning med 23 072 kronor, avseende ombudsarvode, tidsspillan, mervärdesskatt samt ansökningsavgifter hos både tingsrätten och Kronofogdemyndigheten. Tingsrätten fann att samtliga kostnader varit skäligen påkallade för att ta till vara kärandens rätt och biföll därför yrkandet fullt ut. Ränta ska utgå enligt räntelagen från dagen för domen till dess betalning sker.