Grov kvinnofridskränkning, hot mot tjänsteman och narkotikabrott stod fast i hovrätten

Hovrätten har prövat den tilltalades överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov kvinnofridskränkning m.m. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut och ändrade alltså inte utgången i skuldfrågan eller påföljden. Den tilltalade dömdes därmed även i hovrätten för grov kvinnofridskränkning, hot mot tjänsteman, ringa narkotikabrott och ringa dopningsbrott till fängelse i ett år.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde först och främst en åtalspunkt om grov kvinnofridskränkning. Enligt tingsrättens dom avsåg den gärningarna under perioden 22 maj 2026 till 6 juni 2026. Hovrätten slog fast att den tilltalade gjort sig skyldig till misshandel, olaga hot, ofredande och skadegörelse på det sätt som tingsrätten kommit fram till. Dessa gärningar bedömdes sammantagna som grov kvinnofridskränkning.

Hovrätten konstaterade också att den tilltalade skulle dömas för hot mot tjänsteman, ringa narkotikabrott och ringa dopningsbrott i enlighet med tingsrättens dom. Tingsrätten hade funnit att hot mot tjänsteman begicks den 3 mars 2026, att ringa narkotikabrott begicks den 6 juni 2026 och att ringa dopningsbrott begicks samma dag.

I hovrätten hade den tilltalade yrkat att han skulle frikännas från grov kvinnofridskränkning och i vart fall få en lindrigare påföljd. Han hade samtidigt medgett ansvar för gärningarna under vissa delposter och erkänt olaga hot i enlighet med åtalet i en av delarna. Målsäganden yrkade i sin tur högre skadestånd än det som tingsrätten hade dömt ut.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten prövade samma bevisning som vid tingsrätten när det gällde grov kvinnofridskränkning. Förhören från tingsrätten spelades upp i hovrätten med ljud och bild. Hovrätten beaktade den tilltalades invändningar mot åklagarens bevisning men gjorde, precis som tingsrätten, bedömningen att åtalet var styrkt.

Domstolen fann att det var bevisat att den tilltalade begått misshandel, olaga hot, ofredande och skadegörelse. Hovrätten ansåg också att den samlade brottsligheten skulle rubriceras som grov kvinnofridskränkning, även med hänsyn till att den åtalade perioden var relativt kort.

När det gällde påföljden ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att det saknades utrymme för en lindrigare påföljd än fängelse ett år. Hovrätten gjorde alltså ingen annan bevisvärdering eller rubricering än tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskränkning, hot mot tjänsteman, ringa narkotikabrott och ringa dopningsbrott. Påföljden blev fängelse i ett år.

Hovrätten fastställde också tingsrättens skadeståndsansvar, men uppgiften i hovrättens beslut redovisar endast att hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om skadestånd. Tingsrätten hade dömt ut 73 100 kronor i skadestånd till målsäganden, men hovrättens beslut innehåller ingen ny beloppsangivelse i den återgivna texten. I hovrätten yrkade målsäganden ett högre belopp, men hovrätten ändrade inte tingsrättens domslut.

Den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet fick verkställas. Hovrätten tog också ställning till kostnaderna för försvarare och målsägandebiträde och beslutade att den tilltalade skulle betala 20 000 kronor av kostnaden i hovrätten till staten. I tingsrätten hade han dessutom ålagts att betala avgift till brottsofferfonden och ersättning för provtagning och analys, men dessa delar framgår inte som ändrade i hovrättens beslut.