Vistelseförbudet bedöms som ringa i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål där den tilltalade stod åtalad för flera brott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom i skuldfrågan endast när det gällde överträdelse av vistelseförbud och bedömde den gärningen som ringa brott. I övrigt stod tingsrättens fällande avgörande fast. Hovrätten ändrade också påföljden och bestämde den till skyddstillsyn förenad med fängelse två månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten brottslighet som omfattade misshandel, grovt egenmäktigt förfarande, olaga hot, narkotikabrott och överträdelse av vistelseförbud. Den tilltalade hade i hovrätten yrkat frikännande, eller i andra hand lindrigare påföljd, samt att skadeståndskraven skulle avslås eller sättas ned. Åklagaren och målsägandena motsatte sig ändring.

När det gäller misshandel och grovt egenmäktigt förfarande hade den tilltalade medgett att han slagit en målsägande en gång och sparkat honom en gång, men han gjorde gällande nödvärn. Han förnekade samtidigt gärningen mot den andra målsäganden. Hovrätten utgick från samma händelseförlopp som tingsrätten och prövade åtalet utifrån den bevisning som redan fanns i målet.

Olaga hot avsåg ett meddelande som skickats från ett Instagramkonto. Hovrätten fann att den tilltalade kunde knytas till kontot, bland annat genom den e-postadress som var kopplad till det, och ansåg att åtalet var styrkt även i denna del.

Överträdelsen av vistelseförbud avsåg den 18 november 2024. Hovrätten instämde i att den tilltalade gjort sig skyldig till gärningen men ansåg att omständigheterna visade att han endast hade kört en kort sträcka inom förbudsområdet och att vistelsen var avsedd att vara mycket kortvarig. Därför ändrade hovrätten rubriceringen från överträdelse av vistelseförbud till överträdelse av vistelseförbud, ringa brott.

Narkotikabrottet prövades också och hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten. Den tilltalade dömdes därför även för detta brott. Hovrätten uttalade att åklagaren inte längre gjorde gällande ansvar för rån, vilket alltså föll bort ur den fortsatta prövningen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten och tog del av inspelningarna av förhören från underinstansen. Rättens bedömning byggde därför på den bevisning som redan var framtagen i målet.

I frågan om misshandel fann hovrätten att den tilltalades invändning om nödvärn var motbevisad. Hovrätten fäste vikt vid att en av målsägandena inte längre mindes händelsen efter det första slaget, men att han dessförinnan uppfattat att konflikten var löst och vänt sig om för att lämna platsen. En annan målsägande bedömdes som trovärdig och tillförlitlig. Hennes uppgifter hade lämnats omedelbart efter händelsen, återkommit konsekvent vid senare kontakter och fick stöd av rättsintyget. Hovrätten delade därför tingsrättens bedömning att den tilltalade skulle dömas för misshandel.

När det gällde grovt egenmäktigt förfarande ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att den andra målsägandens uppgifter var tillförlitliga och stöddes av övrig bevisning. Den tilltalade dömdes därför även för detta brott.

För olaga hot konstaterade hovrätten att den tilltalade var tillräckligt knuten till det konto från vilket meddelandet skickats. Hovrätten delade därmed tingsrättens bedömning att åtalet var styrkt. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning i skadeståndsfrågan för denna del.

Vid bedömningen av vistelseförbudet godtog hovrätten den tilltalades uppgifter om att han kört in i området kortvarigt för att lämna en kompis. Eftersom det inte var motbevisat att vistelsen varit kort och endast begränsad ansåg hovrätten att överträdelsen skulle bedömas som ringa.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens domslut i skuldfrågan endast på så sätt att den tilltalade dömdes för överträdelse av vistelseförbud, ringa brott, den 18 november 2024, enligt 29 § lagen om preventiva vistelseförbud i stället för den tidigare rubriceringen.

I övrigt stod tingsrättens fällande dom fast beträffande misshandel, grovt egenmäktigt förfarande, olaga hot och narkotikabrott. Det framgår av materialet att de aktuella gärningarna avsåg den 19 september 2025 för misshandel och grovt egenmäktigt förfarande, den 27 maj 2024 för narkotikabrott och den 25 april 2024 för olaga hot.

Hovrätten ändrade påföljden från fängelse ett år sex månader till skyddstillsyn och fängelse två månader. Hovrätten angav att den tilltalades samlade straffvärde uppgick till fängelse omkring nio månader, men att en skyddstillsyn bedömdes kunna motverka fortsatt brottslighet. Skyddstillsynen ska förenas med de särskilda föreskrifter som Kriminalvården bestämmer, och Kriminalvården ska ansvara för övervakningen och utse övervakare. Hovrätten hänvisade vid påföljdsbestämningen till 29 kap. 7 § brottsbalken i dess lydelse före den 10 september 2026.

När det gäller skadestånd ändrade hovrätten beloppet till en av målsägandena till 31 510 kronor jämte ränta från den 19 september 2025. För övrigt lämnades tingsrättens skadeståndsbedömning i huvudsak orubbad. Hovrätten gjorde dock ett avdrag i fråga om ersättning för mobiltelefonen och satte den delen till 11 000 kronor. Tingsrättens domslut i beslag skulle fortfarande gälla.

Av beslutet framgår inte att den tilltalade varit häktad, och någon sådan uppgift anges därför inte här. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen och att staten skulle stå för kostnaderna i hovrätten för försvararen och det tidigare målsägandebiträdet. Den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden, men något nytt belopp anges inte i hovrättsdelen utöver att tingsrättens övriga domslut i princip gäller.