Narkotikabrott och folkbokföringsbrott prövades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom i ett mål om narkotikabrott, olovlig körning, rattfylleri och folkbokföringsbrott. Hovrätten ändrade inte utgången i skuld- eller påföljdsfrågorna och fastställde tingsrättens domslut i övrigt, med endast en justering av de lagrum som ska tillämpas för två av narkotikabrotten. Påföljden blev därmed fortsatt fängelse i 1 år och 2 månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera åtalspunkter. Den tilltalade hade i hovrätten yrkat att han skulle frikännas från åtalen för narkotikabrott under åtalspunkterna 1.1, 4.1 och 5.1 samt från folkbokföringsbrottet, och i vart fall att påföljden skulle lindras. Åklagaren motsatte sig ändring.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för folkbokföringsbrott under perioden 2024-11-15 till 2025-10-23. Han dömdes också för narkotikabrott den 2023-01-17, narkotikabrott den 2023-05-19, narkotikabrott den 2023-12-18 vid två skilda gärningar samt för olovlig körning, grovt brott, och rattfylleri den 2023-05-19.

Hovrätten redovisade att den, i de överklagade delarna, tagit del av samma utredning som tingsrätten och även spelat upp tingsrättens förhörsinspelningar. I fråga om narkotikabrotten fann hovrätten att det var klarlagt att den tilltalade vid de tider och på de platser som åklagaren angett hade innehaft narkotika av de sorter och mängder som påståtts. Hovrätten anslöt sig också till tingsrättens bedömning av gärningarnas rubricering, men rättade den lagtekniska tillämpningen för åtalspunkten 4.1 och 5.1. För åtalspunkten 4.1 skulle 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen tillämpas i den äldre lydelsen före den 1 juli 2023, och för åtalspunkten 5.1 skulle endast 1 § första stycket 5 narkotikastrafflagen tillämpas. Eftersom gärningsbeskrivningarna avsåg innehav fann hovrätten alltså att gärningarna rätteligen skulle bedömas enligt dessa bestämmelser.

När det gällde folkbokföringsbrottet gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. De övriga brotten som den tilltalade dömts för i tingsrätten var inte överklagade i sådan del att hovrätten ändrade utgången.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som tingsrätten och konstaterade att bevisvärderingen ledde till samma slutsats. Tingsrättens förhör hade spelats upp i hovrätten, och hovrätten fann att utredningen styrkte att den tilltalade innehaft narkotika vid de aktuella tillfällena.

I skuldfrågan för narkotikabrotten gjorde hovrätten alltså inte någon frikännande bedömning. Den delade tingsrättens uppfattning att åklagarens påståenden var bevisade. Detsamma gällde folkbokföringsbrottet, där hovrätten uttryckligen anslöt sig till tingsrättens bedömning både i bevisfrågan och i de rättsliga frågorna.

Hovrätten uttalade också att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten i frågorna om straffvärde och påföljdsval. Det innebar att det inte fanns skäl att ändra den tidigare bestämda påföljden.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i övrigt utan ändringar. Den tilltalade dömdes alltså fortsatt för folkbokföringsbrott, narkotikabrott vid flera tillfällen, olovlig körning, grovt brott, och rattfylleri.

Påföljden förblev fängelse i 1 år och 2 månader. Hovrätten ändrade inte detta straff och gjorde ingen annan påföljdsbedömning än tingsrätten.

När det gäller beslag beslutade hovrätten att beslagen ska bestå på det sätt tingsrätten bestämt. Tingsrätten hade bland annat förklarat flera beslag av narkotika och en våg förverkade samt beslutat att en mobiltelefon skulle återlämnas när domen vinner laga kraft.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Vidare ska han ersätta staten för kostnaden för försvarare i hovrätten med 3 049 kronor. Hovrätten noterade att den tilltalade även skulle ersätta staten för denna kostnad med det beloppet. Någon uppgift om häktning framgår inte av det material som lämnats.