Grovt vapenbrott och grovt narkotikabrott vid Såggatan prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om grovt vapenbrott och grovt narkotikabrott. Den tilltalade yrkade frikännande i delar och lindrigare straff, medan åklagaren yrkade längre fängelsestraff. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i allt väsentligt, vilket innebär att den tilltalade alltjämt döms för de gärningar som tingsrätten fann styrkta och att påföljden står fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera brott som enligt tingsrätten och hovrätten begåtts den 31 oktober 2025. Hovrätten angav att den tilltalade, i de delar som inte överklagats, ska dömas enligt tingsrättens bedömning. Det gäller bland annat grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott.

I hovrätten bestred den tilltalade ansvar för ett fall av grovt vapenbrott och ett fall av grovt narkotikabrott på Såggatan 6 B. Han gjorde också gällande att straffet borde lindras. Åklagaren godtog tingsrättens bedömning att den tilltalade och en medtilltalad inte hade haft annan befattning med narkotikan än innehav och förvaring enligt den aktuella åtalspunkten.

Tingsrätten hade funnit den tilltalade skyldig till grovt narkotikabrott, grovt vapenbrott vid två tillfällen samt narkotikabrott. Hovrätten redogjorde för att gärningarna på Såggatan 6 hade samband med varandra och att en vapengömma i en bostad hade anknytning till det som påträffats på platsen. Hovrätten tog också upp frågan om de två vapenbrotten skulle bedömas som ett eller två brott. Domstolen kom fram till att de inte hade ett sådant tidsmässigt och rumsligt samband att de skulle ses som ett och samma brott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick i huvudsak från samma utredning som tingsrätten. Tingsrättens redogörelse för bevisningen användes även i hovrätten, och hovrätten tilläts viss ny skriftlig bevisning samt ett tilläggsförhör med den medtilltalade.

Den medtilltalade förklarade i hovrätten att en tredje person skulle ha varit den verklige innehavaren av narkotikan. Hovrätten avfärdade denna uppgift som en efterhandskonstruktion. Domstolen lade särskild vikt vid chattkonversationer och andra omständigheter som enligt hovrätten visade att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd hade hanterat narkotika på Såggatan 6 under en längre period och haft faktisk rådighet över den. Att nyckeln till skåpet inte hade återfunnits och att det inte fanns fingeravtryck på skåpets insida ändrade inte hovrättens bedömning.

När det gällde vapenbrottet anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att den tilltalade, tillsammans och i samförstånd med annan eller andra, hade innehaft vapnen och ammunitionen. Hovrätten ansåg att brotten skulle rubriceras som grovt vapenbrott. Den bedömde också att gärningen i bostaden och gärningen på Såggatan skulle räknas som två separata fall av grovt vapenbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Det innebär att den tilltalade döms för grovt narkotikabrott, grovt vapenbrott vid två tillfällen och narkotikabrott enligt tingsrättens bedömning, och att hovrätten inte ändrade påföljden.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om straffmätning eller påföljd. Enligt tingsrätten var påföljden fängelse i 7 år och 6 månader, och den påföljden stod alltså fast. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla.

Hovrätten ändrade inte heller tingsrättens beslut om ersättning. I hovrätten nämns att försvararen fick ersättning av staten, men någon ny betalningsskyldighet för den tilltalade anges inte i hovrättsdelen av beslutet. Tingsrätten hade dessutom beslutat om avgift till brottsofferfonden, men hovrätten har i det material som lämnats inte ändrat den delen.