Grov misshandel i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel och grov misshandel. Utfallet blev att hovrätten frikände den tilltalade från åtalet, avslog målsägandens skadeståndsyrkande och upphävde både avgiften till brottsofferfonden och skyldigheten att återbetala del av försvararkostnaderna vid tingsrätten. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens dom i sin helhet för den tilltalade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två åtalspunkter som båda rörde en konfrontation mellan den tilltalade och målsäganden den 9 juni 2024.

I hovrätten framgick att åklagaren avseende den ena åtalspunkten endast vidhöll de gärningsmoment som tingsrätten hade funnit styrkta. Den tilltalade bestred ansvar och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom. Målsäganden yrkade i sin tur att hovrätten skulle fastställa eller i vissa delar förändra tingsrättens bedömning.

Enligt hovrättens redogörelse hade vittnen uppgett att båda parter i det inledande skedet knuffade och slog mot varandra. Hovrätten konstaterade att det inte genom vittnesmålen närmare gick att fastställa exakt var slagen träffade eller om någon skada då uppkom. När det gällde den skada som målsäganden uppgett, en blödning på insidan av överläppen, ansåg hovrätten att utredningen inte visade att den nödvändigtvis orsakats av slag. Därmed var åtalet under denna åtalspunkt inte styrkt och den tilltalade skulle frikännas.

Hovrätten bedömde däremot, i likhet med tingsrätten, att det var styrkt att målsäganden hade lyft upp den tilltalade, kastat ned honom i marken, satt sig över honom, tagit stryptag och utdelat knytnävsslag. Hovrätten fann också att den tilltalade i anslutning till fallet hade blivit avdomnad under några sekunder, vilket hovrätten beskrev som en form av kortvarig medvetslöshet. Den gärningen bedömdes som grov misshandel.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma utredning som tingsrätten och spelade upp förhören från underinstansen. Domstolen uttalade att den helt anslöt sig till tingsrättens värdering av vittnesuppgifterna och att dessa skulle ligga till grund för bedömningen.

Trots detta gjorde hovrätten en annan bevisvärdering i fråga om vissa moment. För åtalet som riktades mot den tilltalade ansåg hovrätten att det inte var bevisat att skadan på målsäganden orsakats på det sätt som åklagaren påstått. Därför frikändes den tilltalade från ansvar för den gärningen.

I fråga om den andra gärningen godtog hovrätten att målsäganden utsatt den tilltalade för ett allvarligt våldsförlopp och att detta lett till att den tilltalade blev avdomnad. Hovrätten ansåg att det inte förelåg någon nödvärnssituation som befriade målsäganden från ansvar. På de skäl som tingsrätten angett, särskilt att gärningen präglats av särskild hänsynslöshet och råhet och att den tilltalade tillfogats svår kroppsskada som varit livshotande, skulle målsäganden dömas för grov misshandel.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och frikände den tilltalade från åtalet. Därmed föll också målsägandens skadeståndsyrkande. Hovrätten upphävde avgiften till brottsofferfonden och undanröjde skyldigheten för den tilltalade att återbetala del av försvararkostnaderna vid tingsrätten.

Eftersom den tilltalade frikändes bestämdes ingen påföljd i hovrätten. Hovrätten uttalade också att den tilltalade skulle befrias från återbetalningsskyldigheten för tingsrättens försvararkostnader.

I tingsrätten hade den tilltalade däremot dömts för misshandel den 9 juni 2024 till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar, och om fängelse hade valts skulle straffet motsvara en månad. Tingsrätten hade även dömt ut skadestånd till målsäganden, avgift till brottsofferfonden och återbetalningsskyldighet av försvararkostnader. Hovrätten ändrade alltså tingsrättens utgång i allt som gällde den tilltalade.