Misshandel i hemmet bedömdes som styrkt

Den tilltalade döms för misshandel efter att tingsrätten funnit att det var ställt utom rimligt tvivel att hon slog målsäganden i bakhuvudet vid ett tillfälle under den åtalade perioden. Åtalet om grov fridskränkning ogillades däremot i övrigt, eftersom domstolen inte ansåg att utredningen räckte för de övriga påstådda gärningarna.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först grov fridskränkning enligt 4 kap. 4 a § första stycket brottsbalken i lydelsen före den 1 juli 2025. Enligt gärningsbeskrivningen skulle den tilltalade mellan den 1 september 2024 och den 28 februari 2025, inom Dolt namn, vid ett stort antal tillfällen i bostaden i Vallstena eller på annan plats ha tillfogat målsäganden smärta och kroppsskada genom att slå henne i huvudet. Åklagaren pekade också ut tre särskilda händelser: en i september 2024 i bostaden i Vallstena, en i januari 2025 i bostaden i Vallstena och en i februari 2025 i Stenkyrka. Samtliga dessa gärningar beskrevs som misshandel inom ramen för grov fridskränkning.

Målsäganden uppgav att den tilltalade vid flera tillfällen hade slagit henne i bakhuvudet, ofta när de var oense. Hon berättade också om en händelse i september 2024, en i januari 2025 och en senare händelse i slutet av januari eller början av februari 2025. Flera personer hördes också under rättegången. Skolkuratorn och socialsekreteraren återgav att målsäganden sagt att hon blev slagen i bakhuvudet och att det skedde återkommande. Två andra vittnen berättade om iakttagelser av slag mot målsäganden och om en familjesituation präglad av konflikter. Den tilltalade förnekade brott.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter i huvudsak var trovärdiga, men att det fanns flera omständigheter som försvagade tillförlitligheten, särskilt när det gällde tidpunkter och individualisering av de påstådda händelserna. Domstolen betonade att beviskravet i brottmål är högt och att det vid ospecificerade gärningar krävs särskilt robust bevisning.

När det gällde den påstådda misshandeln i september 2024, åtalspunkt a, fann tingsrätten att det saknades konkret stödbevisning och att uppgifterna om tidpunkten var för osäkra. Den tilltalade frikändes därför från den punkten.

När det gällde den påstådda misshandeln i januari 2025, åtalspunkt b, gjorde domstolen samma bedömning. Också där saknades konkret stöd för just den händelsen och tidpunkten ansågs osäker. Den tilltalade frikändes även från den punkten.

När det gällde den påstådda misshandeln i februari 2025, åtalspunkt c, bedömde tingsrätten att utredningen inte räckte för att knyta den tilltalade till den särskilda gärningen på det sätt som åklagaren påstod. Motstridiga uppgifter och bristande precision i tidpunkten gjorde att även den punkten ogillades.

Däremot fann tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade slagit målsäganden i bakhuvudet vid ett tillfälle, nämligen den händelse som ett vittne berättat om. Domstolen ansåg att detta inträffat under den åtalade perioden och att gärningen utgjorde misshandel. Med hänsyn till att det var fråga om våld mot huvudet från en förälder mot ett barn och att det skedde inför andra människor bedömdes gärningen som misshandel. Eftersom övriga ospecificerade påståenden inte ansågs tillräckligt styrkta dömdes den tilltalade bara för ett fall av misshandel.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Hon frikänns från grov fridskränkning.

Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst i 40 timmar. Tingsrätten angav också att fängelse i stället skulle ha bestämts till en månad. En övervakare ska utses av frivården.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 15 000 kronor jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 28 februari 2025. Hon ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Fakta