Narkotikabrottslighet i stor omfattning prövad i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om omfattande narkotikabrottslighet och grovt penningtvättsbrott. För den tilltalade innebär hovrättens dom att han i huvudsak fälls för synnerligen grovt narkotikabrott, men att hovrätten frikänner honom från en del av åtalet för narkotikabrott som avsåg innehav eller förvaring av 4,898 kg amfetamin i en ryggsäck samt från övrig narkotika i lägenheten som inte kunde knytas till honom med tillräcklig styrka. Hovrätten fastställer i övrigt tingsrättens dom i ansvarsdelen, men ändrar påföljden på så sätt att fängelsestraffet bestäms till åtta år. Tingsrättens dom ändras också genom att åtalet för grovt penningtvättsbrott ogillas och näringsförbudet därmed faller bort.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller ett överklagande från tingsrättens dom. Hovrätten har prövat åtal som rört synnerligen grovt narkotikabrott, narkotikabrott och grovt penningtvättsbrott. Enligt hovrätten ska den tilltalade dömas för framställning av drygt 60 kg amfetamin i en lokal på Albybergsringen, förvaring av drygt 56 kg amfetamin i ett förråd på Marknadsvägen, överlåtelse av 15,058 kg amfetamin vid en bensinstation vid Nynäsvägen i Handen samt innehav av 4,898 kg amfetamin i en ryggsäck i en lägenhet på Ulricehamnsvägen. Hovrätten konstaterar också att han ska dömas för innehav av 1 730 tabletter Zolpidem, men inte för övrig narkotika i lägenheten på Ulricehamnsvägen.

Åklagaren hade i hovrätten också yrkat att den tilltalade skulle dömas för ytterligare innehav eller förvaring av 4,898 kg amfetamin samt för ytterligare 25,4 g kristalliserat metamfetamin. Hovrätten biföll endast den senare delen och frikände honom från påståendet om ryggsäcken. I fråga om den del av åtalet som rörde den narkotika som påträffats i lägenheten på Ulricehamnsvägen ogillades åtalet i den mån narkotikan inte kunde knytas till honom med tillräcklig säkerhet.

När det gäller narkotikabrottsligheten redogör hovrätten för att det under utredningen framkommit omfattande indiciebevisning kring lokaler, utrustning, DNA, fingeravtryck, telefonuppkopplingar, kontokort, kvitton och spaningsiakttagelser. Hovrätten konstaterar att gärningarna ska rubriceras som tingsrätten gjort i de delar som inte överklagats. Den synnerligen grova karaktären anses motiverad av att den tilltalade hanterat mycket stora mängder narkotika och att han både framställt och överlåtit narkotika, vilket bedömts som mer kvalificerat.

I fråga om grovt penningtvättsbrott hade åklagaren gjort gällande att pengar som flutit genom konton och bolag härrörde från brottslig verksamhet. Hovrätten ansåg emellertid inte att det var styrkt att pengarna härrörde från sådan verksamhet och ogillade därför åtalet i den delen. Därmed föll också förutsättningarna för näringsförbud.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgår från att åklagaren har bevisbördan och att skuld ska vara ställd utom rimligt tvivel. Domstolen framhåller att målet till stor del byggde på strukturell och indiciebaserad bevisning, vilket krävde försiktighet i värderingen. Samtidigt ansåg hovrätten att bevisläget i flera centrala delar var så starkt att annan gärningsman kunde uteslutas.

När det gäller framställningen av amfetamin på Albybergsringen fann hovrätten att utredningen visade att amfetaminolja utfällts till pulver och att det handlade om drygt 60 kg. Hovrätten fäste vikt vid att den tilltalade var faktisk innehavare av lokalen, att hans DNA och fingeravtryck återfanns på amfetaminbesudlade föremål, att inköp av relevant utrustning kunde kopplas till honom genom kvitton, kontakter, betalningar och förvaring av handlingar, samt att flera omständigheter talade för att han haft en ledande roll. Hans egna invändningar om alternativa användningsområden för utrustningen och om hur spår kan ha uppkommit avfärdades.

Vid förvaringen i förrådet på Marknadsvägen byggde hovrätten sin bedömning på att den tilltalade hade koppling till kistan där narkotikan förvarades, att han hade tillgång till blipp och nyckel som kunde användas till förrådet, att spanare sett honom vid fastigheten, samt att han varit där samma dag som tillslaget. Hovrätten ansåg att det var praktiskt taget uteslutet att han inte haft insikt i och del i förvaringen av amfetaminet.

För överlåtelsen i Handen bedömde hovrätten att spaningsiakttagelserna visade en kedja där den tilltalade rörde sig från Albybergsringen till bensinstationen, och att den norska tullens beslag, vakuumpåsarna och förslutningsmaskinen tillsammans med uppgifter från en medtilltalad i ett annat land gav starkt stöd för att det var den tilltalade som överlåtit narkotikan. Hovrätten ansåg att någon annan gärningsman i praktiken kunde uteslutas.

När det gäller ryggsäcken på Ulricehamnsvägen ansåg hovrätten däremot inte att bevisningen räckte. Domstolen fann att det inte var styrkt att den tilltalade hade sådan rådighet över ryggsäcken att han kunde dömas för innehav eller förvaring av de 4,898 kg amfetamin som låg där. Den tilltalades egna uppgifter ansågs inte tillräckliga för att rubba åklagarens bevisning i övrigt, men hovrätten fann ändå att just denna del av åtalet inte var bevisad bortom rimligt tvivel. Det är den tydliga ändring hovrätten gör jämfört med tingsrätten.

I fråga om den övriga narkotikan i lägenheten på Ulricehamnsvägen fann hovrätten att det inte var styrkt att den tilltalade hade sådan vetskap om och rådighet över de olika narkotikapartierna att han kunde dömas för innehavet. Åtalet ogillades därför i denna del. Hovrätten framhöll att vissa mindre beslag kunde ha placerats utan hans kännedom och att den övriga narkotikan inte kunde knytas till honom med tillräcklig tydlighet.

När det gäller det grova penningtvättsbrottet fann hovrätten att det visserligen förekommit stora penningflöden och att detta starkt indikerade oegentligheter, men att åklagaren inte hade styrkt att pengarna härrörde från brottslig verksamhet. Det räckte inte att visa att bolag saknat egentlig verksamhet eller att transaktionerna varit misstänkta. Åtalet ogillades därför.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för synnerligen grovt narkotikabrott avseende framställning av drygt 60 kg amfetamin, förvaring av drygt 56 kg amfetamin, överlåtelse av 15,058 kg amfetamin och innehav av knappt 5 kg amfetamin samt innehav av 1 730 tabletter Zolpidem. Han frikändes från del av åtalet avseende innehav eller förvaring av 4,898 kg amfetamin i ryggsäcken och från den övriga narkotikan i lägenheten som inte kunde knytas till honom. Han frikändes också från grovt penningtvättsbrott, och näringsförbudet undanröjdes därmed.

Hovrätten bedömde att det samlade straffvärdet, med hänsyn till att den tilltalade både framställt och överlåtit narkotika och haft en ledande roll, motsvarade fängelse åtta år. Det faktum att han varit frihetsberövad med restriktioner i nästan tio månader och att coronapandemin medfört fortsatta begränsningar beaktades i mildrande riktning, men ledde inte till någon sänkning av fängelsestraffet i förhållande till tingsrätten. Tingsrättens påföljd stod alltså fast.

Hovrätten beslutade att den tilltalade skulle vara häktad tills domen i fängelsedelen vunnit laga kraft eller dessförinnan verkställts. Tingsrättens beslut om beslag skulle fortsätta att gälla. Frågan om ersättning till den offentlige försvararen ändrades också; hovrätten fann att ersättning för 280 timmars arbete var skälig, medan övriga delar av ersättningsanspråket godtogs. Den tilltalade var därmed fortsatt frihetsberövad enligt hovrättens dom.