Mordbrand och hot: hovrätten ändrar tingsrättens dom på två punkter

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om mordbrand, hot, misshandel, ofredande, barnfridsbrott, narkotikabrott och skadegörelse. Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast i två avseenden: den dömer den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken i stället för misshandel, ringa brott, och den slår fast att skadegörelsen enligt en av åtalspunkterna ska ingå i mordbrandbrottet i stället för att bedömas separat. I övrigt står tingsrättens dom fast, inklusive påföljden fängelse, utvisning, skadestånd och häktning.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller flera gärningar som enligt åtalet ska ha begåtts under sommaren och vintern 2025. Hovrätten har att pröva en överklagad tingsrättsdom och har därför utgått från samma bevisning som tingsrätten, med de förhör som hölls där uppspelade i hovrätten.

När det gäller händelserna den 31 juli 2025 bedömde hovrätten, i likhet med tingsrätten, att den tilltalade skulle frias från ofredande i en åtalspunkt, att barnfridsbrott skulle anses styrkt och att ringa narkotikabrott skulle bedömas på samma sätt som i tingsrätten. Hovrätten ansåg också att den tilltalade skulle dömas för olaga hot mot en målsägande och att hot riktade mot en annan målsägande var styrkta i den omfattning som åklagaren påstått, även om vissa detaljer i åtalet inte ansågs bevisade.

För händelserna i slutet av december 2025 och början av januari 2026 fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade skulle dömas för grovt olaga hot och misshandel. Hovrätten gjorde dock en annan rubricering av misshandeln än tingsrätten och bedömde gärningen som misshandel av normalgraden i stället för misshandel, ringa brott.

När det gäller mordbrand den 28 december 2025 godtog hovrätten att skadegörelsen i en angränsande åtalspunkt inte skulle ogillas som en separat gärning utan skulle konsumeras av mordbranden. Hovrätten höll därmed med åklagaren om att skadegörelsen var en del av samma gärning som mordbranden.

Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för barnfridsbrott den 31 juli 2025, grovt olaga hot mellan den 28 och 29 december 2025, misshandel mellan samma datum, misshandel, ringa brott den 31 juli 2025, mordbrand den 28 december 2025, ofredande vid två tillfällen mellan den 31 juli och den 27 december 2025, olaga hot vid fem tillfällen mellan den 31 juli och den 28 december 2025 samt ringa narkotikabrott vid två tillfällen mellan den 31 juli och den 29 december 2025. Tingsrätten ogillade åtalet för försök till misshandel, grovt hemfridsbrott och en skadegörelsepunkt den 28 december 2025.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av i huvudsak samma bevisning som tingsrätten och anslöt sig till den lägre instansens bedömning att målsägandenas och vittnenas uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga. Uppgifterna stödde enligt hovrätten varandra och sammantaget fanns stark bevisning för att den tilltalade hade begått gärningarna i huvudsak på det sätt som åklagaren påstått.

Hovrätten fann att meddelanden som den tilltalade skickat till en målsägande visade att hot framförts i sms. Den muntliga bevisningen visade dessutom att hot också uttalats personligen och per telefon. På den grunden fann hovrätten att olaga hot var styrkt.

När det gällde hot mot en annan målsägande ansåg hovrätten att det var visat att den tilltalade hade skickat meddelanden där hot riktades mot familj och släktingar. Målsägandens uppgifter om telefonhot godtogs också. Däremot ansåg hovrätten att det inte var bevisat att hoten varit riktade mot målsäganden själv i den del som åklagaren påstått.

I fråga om händelsen med barnet och den gemensamma bostaden ansåg hovrätten att det var bevisat att den tilltalade utdelat åtminstone ett kraftigt slag i ansiktet på sitt barn i hemmet, i en i övrigt hotfull situation. Därför bedömdes gärningen som misshandel och inte som misshandel, ringa brott. Hovrätten gjorde därmed en strängare bedömning än tingsrätten på den punkten.

För decemberhändelserna delade hovrätten i övrigt tingsrättens syn på skuldfrågorna. Den enda materiella skillnaden var att skadegörelsen inte skulle stå som en egen ogillad gärning utan anses ingå i mordbranden.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i begränsad utsträckning. Den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken i stället för misshandel, ringa brott, och skadegörelsen som åtalats särskilt skulle ingå i mordbrandsbrottet. I övrigt fastställdes tingsrättens avgörande.

Tingsrätten hade dömt till fängelse i tre år, utvisat den tilltalade ur Sverige och förbjudit återresa i tio år. Hovrätten uppger att den kommer till samma slutsatser som tingsrätten i fråga om påföljd, utvisning, återreseförbud, förverkande av egendom och skadestånd. Den tilltalade ska därför fortfarande vara häktad till dess fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrätten hade också bestämt skadestånd till två målsägande och tagit ut avgift till brottsofferfonden. Hovrätten ändrade inte dessa delar. Den tilltalade ska även ersätta staten för vissa kostnader, och hovrätten förordnade att staten ska stå för kostnaderna för försvararen och den särskilda företrädaren.

När det gäller beslag framgår att beslagen ska bestå. Tingsrätten hade förklarat att en beslagtagen kniv och slida skulle förverkas.