Grovt vapenbrott och frihetsberövande påföljd

Tingsrätten dömer den tilltalade för grovt vapenbrott, medan åtalet för narkotikabrott ogillas. Påföljden bestäms till sluten ungdomsvård i ett år. Dessutom förverkas beslagtagna vapenföremål och kontanter, och den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet prövades två åtalspunkter mot den tilltalade. Enligt åtalet gällde den första punkten grovt vapenbrott den 4 mars 2026. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade olovligen innehaft en skarpladdad halvautomatisk pistol med tillhörande magasin och ammunition. Gärningen ska enligt åtalet ha skett på allmän plats i Lerums kommun, och brottet påstods vara grovt eftersom vapnet innehafts på allmän plats, var av särskilt farlig beskaffenhet och hanterats i en miljö där det typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning. Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt vapenbrott enligt åtalet.

Den andra åtalspunkten gällde narkotikabrott den 22 december 2025. Åklagaren påstod att den tilltalade, tillsammans med andra eller i samförstånd med andra, olovligen innehaft 36 gram cannabisharts, 315 tabletter pregabalin och 9,21 gram kokain, och att narkotikan helt eller delvis varit avsett att säljas. Denna gärning ska enligt åtalet ha ägt rum i Alingsås kommun. Tingsrätten ogillade åtalet mot den tilltalade för narkotikabrott.

Rättens bedömning

När det gällde grovt vapenbrott fann tingsrätten att det var utrett att den tilltalade hade ett skjutvapen utan tillstånd och därmed gjort sig skyldig till vapenbrott. Domstolen utgick från att den tilltalade färdats med vapnet i bil och därefter stannat på en bensinstation där polis grep honom. Tingsrätten konstaterade också att pistolen var en halvautomatisk pistol i kaliber 9 mm Parabellum med magasin för 15 patroner, samt att ammunitionen bestod av fyra patroner i samma kaliber. Mot denna bakgrund ansåg domstolen att vapnet varit av särskilt farlig beskaffenhet. Tingsrätten bedömde vidare att innehavet skett under sådana omständigheter att vapnet typiskt sett kunde komma till brottslig användning. Den tilltalade ansågs ha haft uppsåt till det grova vapenbrottet, och domstolen fäste vikt vid att han åtminstone varit likgiltig inför omständigheterna som gjorde brottet grovt.

I narkotikadelen ansåg tingsrätten att det fanns stark indirekt bevisning mot vissa andra personer, men att det inte var styrkt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade innehaft narkotikan. Domstolen framhöll att det fanns spår i form av DNA på en handske, men att handsken var ett föremål som kunde ha använts under lång tid och i olika sammanhang. Att en annan person hade gömt narkotika under balkongen till den tilltalades bostad ansågs visserligen besvärande, men inte tillräckligt för att knyta den tilltalade till innehavet av det aktuella partiet. Mot den bakgrunden ogillade tingsrätten åtalet för narkotikabrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för grovt vapenbrott och får påföljden sluten ungdomsvård i ett år. Tingsrätten utgick från att straffvärdet för gärningen som utgångspunkt motsvarade fängelse fyra år, men beaktade den tilltalades ålder vid gärningen och gjorde en strafflindring. Domstolen ansåg att synnerliga skäl fanns för en frihetsberövande påföljd och att sluten ungdomsvård skulle väljas i stället för fängelse.

Tingsrätten beslutade också att beslagtaget vapen, ammunition och magasin ska förverkas från den tilltalade och att beslaget ska bestå. Vidare förverkades beslagtagna kontanter om 62 620 kronor från den tilltalade eftersom domstolen ansåg det klart mera sannolikt att pengarna härrörde från brottslig verksamhet än att så inte var fallet. Den tilltalade ska dessutom betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.