Villkorlig dom efter misshandel i nära relation

Den tilltalade döms för misshandel efter att tingsrätten funnit att han utsatt målsäganden för våld i deras gemensamma hem. Domstolen ansåg att åtalet var styrkt i den del som gällde flera slag med öppen hand mot ansiktet och att han dragit henne i håret. Däremot ansågs det inte ställt utom rimligt tvivel att han utdelat ett knytnävsslag mot huvudet eller att något slag gjort henne svimfärdig. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med samhällstjänst.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade utsatt målsäganden för misshandel genom att dra henne i håret, utdela flera slag med öppen hand mot hennes ansikte samt i vart fall ett knytnävsslag mot hennes huvud. Det påstods att detta skedde någon gång mellan den 20 april 2026 och den 2 maj 2026 och att målsäganden drabbades av smärta samt kände sig svimfärdig.

Tingsrätten prövade alltså en åtalspunkt som gällde misshandel den aktuella tidsperioden. Domstolen fann att den tilltalade skulle dömas för misshandel, men endast i den del som avsåg flera slag med öppen hand mot ansiktet och att han dragit målsäganden i håret. Påståendet om knytnävsslag mot huvudet lämnades utan bifall, och även påståendet om att hon skulle ha blivit svimfärdig ansågs inte styrkt.

Rättens bedömning

Målsägandens uppgifter om att den tilltalade slagit henne med öppen hand på kinden och dragit henne i håret bedömdes som tillförlitliga. Tingsrätten framhöll att hon berättat på ett återhållsamt men detaljerat sätt som framstod som självupplevt. Domstolen fäste också vikt vid den indirekta bevisningen, bland annat larmsamtal, uppgifter från ett vittne och polisens iakttagelser. Enligt rätten visade utredningen att målsäganden varit rädd för den tilltalade och att hon berättat för vittnet om att hon blivit misshandlad. Samtidigt ansåg domstolen att det fanns stöd för att hon inte ville medverka till en fällande dom, eftersom hon senare uttryckt ånger och sagt att hon ville ta tillbaka sin anmälan.

Det som talade för åtalet räckte dock inte hela vägen i fråga om knytnävsslaget mot huvudet och uppgiften om svimfärdighet. Tingsrätten bedömde att utredningen inte var tillräckligt robust för att det skulle kunna anses ställt utom rimligt tvivel att ett sådant slag hade utdelats eller att något slag gjort henne svimfärdig. Däremot fann domstolen att det var styrkt att den tilltalade hade utdelat flera slag med öppen hand mot ansiktet och dragit henne i håret, vilket hade orsakat smärta.

Tingsrätten bedömde gärningen som misshandel av normalgraden. Skälet var att det rörde sig om upprepade slag mot en närstående i det gemensamma hemmet, även om smärtan varit tillfällig och relativt snabbt övergående.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och samhällstjänst 50 timmar. Domstolen uttalade att straffvärdet motsvarade fängelse i en månad, men att påföljden kunde stanna vid villkorlig dom med hänsyn till det förhållandevis begränsade straffvärdet, att den tilltalade i allt väsentligt var tidigare ostraffad och att det inte fanns särskild anledning att befara fortsatt brottslighet.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. När det gäller ersättning beslöt tingsrätten att målsägandebiträdet skulle få ersättning av staten med 41 111 kronor och att försvararen skulle få ersättning av staten med 77 174,50 kronor. Den tilltalade ska betala tillbaka 40 000 kronor av kostnaderna till staten.